May
Saturday 18 July 2009 photo 1/1
|
"Henrietta.. vakna.. Vakna Henrietta, Henrietta detta är viktigt!"
Halv sju åker mamma och pappa hemifrån. Nio kommer mamma tillbaka och det jag inte velat ska hända har hänt. Duscha gråta farfar, farfar farfar. Bara farfar flyger runt i tankarna, och jag kan inte se vad jag gör, jag vet inte vad jag gör, jag vill bara gå ut ur duschen och inse att jag låtit fantasin flöda.
Men icke, klockan tio rullar vi in på Sahlgrenska. Jag kunde inte ens med att titta på honom. Vi satt där, bytte rum och sedan satt jag bara där i diverse olika stolar. Väntade. På att han skulle dö. Ett tag verkade det som om vi bara väntade på att han skulle vakna efter operation, för han sov så fridfullt, men det abrupta rosslande som kom gång på gång påminde oss om att livet är hårt.
16.21 gled min älskade farfar iväg, och hur elakt det än låter så kändes det skönt. Inte en tår, inte någonting.
Personalen gjorde iordning honom så fint, med tre ljus vid hans sida och en gul-orange blomma i händerna.
Man vet inte vad man har förrän man förlorat det, kanske inte de exakta orden, men det är mina ord för det och det kan ingen annan säga emot. Jag fick känna smärtan av att inte fatta vilken underbar farfar jag haft, förrän jag satt vid honom 6 timmar och 21 minuter innan han dog. Jag är så jävla glad att jag spenderade åtminstone de två hela dagarna jag arbetade hos honom de två senaste veckorna med honom, för annars hade detta varit så mycket svårare för mig och jag hade varken förstått eller förutspått vad som hände idag.
Tack så sjukt mycket Micko, för att du tog hand om ponnyn idag!
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rynkel/392135980/
Visa toppen
Show footer