August
Wednesday 24 November 2010 photo 1/1
|
Del 62
"Hur har ni haft det då?" Log Ingela.
"Det har varit toppen" sa mamma och pappa nästan samtidigt. De båda skrattade till lätt. "Vi hade bara EN regning dag, annars har vädret varit underbart" log han.
"Det var ju bra" log Ingela och riktade sedan blicken mot oss barn. "Vad tycker ni då?" Frågade hon, med samma leende ännu en gång.
"Bäst!" Sa Sandra och log stort. "Jättevarm och vi åt jätte mycket glass" fnissade hon sött. Jag kunde inte låta bli att le till lite. Jag hade inte ätit så mycket glass, spenderade min tid mest med Tom, i deras stuga. Ibland på stranden…
Jag tänkte tillbaka och mindes en av de dagarna. Tom var underbar.
"Kom igen nu!" Flinade han och drog lite i min arm och skrattade lätt.
"Men Tom! Jag vet inte ens vart vi ska" flinar jag och ryckte armen åt mig. Han tittade finurligt på mig och jag anade det direkt. Snabbt vände jag mig om och sprang längre in i stugan. Jag hörde hur Tom var efter mig. Han tog tag runt min midja, men jag var snabb med att reagera. Jag greppade den höga kanten på sängen"
"Släpp!" Sa Tom högt och skrattade.
"Aldrig!" Skrattade jag högt.
Han tog ett bättre tag runt min midja med sin ena hand och kittlade mig med andra handen. Jag skrek till och innan jag visste ordet av det hade jag släppt den höga kanten.
"Neeeej!" skrattade jag och försökte ta mig dit igen.
"Försent!" Flinade Tom och började dra med mig ut ur rummet. Men jag kämpade tappert. Tillslut stannade han upp och lyfte upp mig och la mig över ena axeln.
"Toppen! Tänk nu om du tappar mig, då kanske jag dör. Och då får du leva med det att veta att det var ditt fel och att du tvingade mig!" skrattade jag och försökte greppa tag i varje hörn jag kunde nå. Han bar ut mig ut ur stugan.
"Bill! Stänger du dörren efter oss?!" Ropade Tom in i stugan.
"Nej, Bill! Hjälp mig!" Ropade jag och skrattade.
"Ledsen Maja, men du får allt klara dig själv" flinade han och blinkade innan han stängde dörren. Tom föste in mig i bilen och tog fram en bindel.
"Jag är faktiskt åksjuk" ljög jag och tittade på honom, men kunde inte låta bli att flina.
"Utifall att du skulle vara det så har jag tillgångar" sa han och gav mig en vattenflaska och två tabletter och åksjuk-armband. Jag tog på mig armbanden och tittade på tabletterna.
"Jag klara mig utan droger" småflinade jag.
"Okej" flinade han och la ner tabletterna i den lilla asken och la även undan flaskan. Sedan placerade han bindel för mina ögon. Jag gick motvilligt med på det.
………………………………………………………………………………..
"Sådär ja" hörde jag Tom säga. Jag kände hur han knäppte upp bältet på mig, jag hörde även hur han öppnade bildörren, han tog min hand och ledde mig. "Akta huvudet nu." Jag hörde på hans röst att han flinade. Försiktigt satte jag ner foten på marken och rätade på mig. Jag kände hur solen strålade ner på oss, jag kände dess värme. Den tog mig i sin famn och jag njöt av det. I mitt vita linne och de rosa shortsen stod jag stilla, med bindeln för ögonen. Jag såg ingenting…
Tom tog min hand igen och vi började gå sakta, han beskrev vart jag skulle sätta mina fötter. Om det var någon sten någonstans, om det var ett trappsteg, om jag skulle ta ett långt steg. Jag hörde ljud, jag kopplade det först inte till något. Inte förrän jag hörde vattnet. Inte havet, utan som vatten i en pool.
Då kopplade det till något och jag trodde att jag visste exakt vad det var. Ett leende växte på mina läppar.
Vi gick en bit till.
"Okej" hörde jag honom säga. Sedan kände jag hur hans händer omfamnade mitt huvud en aning och han tog bort bindeln. Jag vände mig om och såg det.
Jag hade rätt!
"Hur har ni haft det då?" Log Ingela.
"Det har varit toppen" sa mamma och pappa nästan samtidigt. De båda skrattade till lätt. "Vi hade bara EN regning dag, annars har vädret varit underbart" log han.
"Det var ju bra" log Ingela och riktade sedan blicken mot oss barn. "Vad tycker ni då?" Frågade hon, med samma leende ännu en gång.
"Bäst!" Sa Sandra och log stort. "Jättevarm och vi åt jätte mycket glass" fnissade hon sött. Jag kunde inte låta bli att le till lite. Jag hade inte ätit så mycket glass, spenderade min tid mest med Tom, i deras stuga. Ibland på stranden…
Jag tänkte tillbaka och mindes en av de dagarna. Tom var underbar.
"Kom igen nu!" Flinade han och drog lite i min arm och skrattade lätt.
"Men Tom! Jag vet inte ens vart vi ska" flinar jag och ryckte armen åt mig. Han tittade finurligt på mig och jag anade det direkt. Snabbt vände jag mig om och sprang längre in i stugan. Jag hörde hur Tom var efter mig. Han tog tag runt min midja, men jag var snabb med att reagera. Jag greppade den höga kanten på sängen"
"Släpp!" Sa Tom högt och skrattade.
"Aldrig!" Skrattade jag högt.
Han tog ett bättre tag runt min midja med sin ena hand och kittlade mig med andra handen. Jag skrek till och innan jag visste ordet av det hade jag släppt den höga kanten.
"Neeeej!" skrattade jag och försökte ta mig dit igen.
"Försent!" Flinade Tom och började dra med mig ut ur rummet. Men jag kämpade tappert. Tillslut stannade han upp och lyfte upp mig och la mig över ena axeln.
"Toppen! Tänk nu om du tappar mig, då kanske jag dör. Och då får du leva med det att veta att det var ditt fel och att du tvingade mig!" skrattade jag och försökte greppa tag i varje hörn jag kunde nå. Han bar ut mig ut ur stugan.
"Bill! Stänger du dörren efter oss?!" Ropade Tom in i stugan.
"Nej, Bill! Hjälp mig!" Ropade jag och skrattade.
"Ledsen Maja, men du får allt klara dig själv" flinade han och blinkade innan han stängde dörren. Tom föste in mig i bilen och tog fram en bindel.
"Jag är faktiskt åksjuk" ljög jag och tittade på honom, men kunde inte låta bli att flina.
"Utifall att du skulle vara det så har jag tillgångar" sa han och gav mig en vattenflaska och två tabletter och åksjuk-armband. Jag tog på mig armbanden och tittade på tabletterna.
"Jag klara mig utan droger" småflinade jag.
"Okej" flinade han och la ner tabletterna i den lilla asken och la även undan flaskan. Sedan placerade han bindel för mina ögon. Jag gick motvilligt med på det.
………………………………………………………………………………..
"Sådär ja" hörde jag Tom säga. Jag kände hur han knäppte upp bältet på mig, jag hörde även hur han öppnade bildörren, han tog min hand och ledde mig. "Akta huvudet nu." Jag hörde på hans röst att han flinade. Försiktigt satte jag ner foten på marken och rätade på mig. Jag kände hur solen strålade ner på oss, jag kände dess värme. Den tog mig i sin famn och jag njöt av det. I mitt vita linne och de rosa shortsen stod jag stilla, med bindeln för ögonen. Jag såg ingenting…
Tom tog min hand igen och vi började gå sakta, han beskrev vart jag skulle sätta mina fötter. Om det var någon sten någonstans, om det var ett trappsteg, om jag skulle ta ett långt steg. Jag hörde ljud, jag kopplade det först inte till något. Inte förrän jag hörde vattnet. Inte havet, utan som vatten i en pool.
Då kopplade det till något och jag trodde att jag visste exakt vad det var. Ett leende växte på mina läppar.
Vi gick en bit till.
"Okej" hörde jag honom säga. Sedan kände jag hur hans händer omfamnade mitt huvud en aning och han tog bort bindeln. Jag vände mig om och såg det.
Jag hade rätt!
Comment the photo
Vad ser hon
HEHEHE, aja, fett bra skrivet :'>
och en mycket bra del :D
meeer ^^
Jag vill veta vad det e!!! Nu marsh Omelett!!
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/s-schrei/478322253/
Visa toppen
Show footer