August
Monday 27 December 2010 photo 1/2
|
Del 65
Jag hade berättat för Sanna om mig och Tom. Hon hade lyssnat, inte sagt så mycket. La till något ord lite då och då, så som "Mh" eller "Jaså?" och även "ofta?". Förutom det så nickade hon mest och log.
"Och hur vet du att det inte kommer bli något mellan Tom och dig?" frågade hon och såg mig i ögonen. Jag visste ju inte, jag bara antog.
"Jag vet inte men… Kom igen Sanna. Som om att han kommer komma springandes efter mig och vilja vara med mig. Han kommer hitta en annan tjej…" Jag såg henne i ögonen. Hennes blick var ganska tom, den sa inte så mycket. Knappt något alls. Hon suckade lite.
"Vad tänker du göra nu då? Nu i sommar menar jag" frågade hon och kliade sig lite på handen och la en hårslinga bakom örat och satte sig i skräddare.
"Jag vet inte riktigt. Vara hemma tror jag…" Jag ville inte vara hemma, jag ville bort. Vad skulle jag göra hemma? Gå till kyrkogården, jo visst, det såklart. Men vad mer?
"Kan du inte följa med mig och Jonathan till Stockholm då?" Sanna log mot mig. "Vi ska dit och shoppa och bara roa oss. Kanske gå på Grönan och så" hon blinkade mot mig. Hon visste att jag älskade Gröna Lund.
"Jag vet inte riktigt. Jag vill jätte gärna, men vi får se" log jag mot henne. Hon nickade till svars. "När har ni tänkt åka då och hur länge blir ni där då?" Jag tittade på henne och log smått.
"I slutet av juni" log hon.
Jag skulle precis svara då mammas röst även överröstade mina tankar. Vi skulle åka hem nu. Jag reste mig upp och tittade på Sanna.
"Vi får se hur jag gör, men juni var det… Men jag ringer eller skickar ett sms eller så hörs vi på msn" smålog jag. Och Sanna nickade till svars och jag lämnade hennes rum och gick nedför trappan. Tackade så mycket för fikan och rörde mig ut mot hallen och tog på mig mina skor igen. Jag tog mina väskor i hand och gick ut.
………………………………………………………
Alla andra bilar åkte snabbt förbi, och det kändes som att vi stod helt stilla. Vi kom ingenstans, vi hade fastnat. Med Melissa Horns röst i min ipod tänkte jag på Tom.
"Lät du henne komma närmre?..." Han hade säkert en annan nu. Det var jag säker på, han hade redan glömt mig, det visste jag… Var jag säker på… Tror jag?
Mina tankar började förvirra mig och ju mer jag försökte att inte tänka på honom, desto mer gjorde jag det. Tänkte på honom. Jag kunde känna hans beröring. Jag blundade och det kändes som om han satt precis intill mig, rörde min hand, korsade våra fingrar och kysste min kind.
Men det var inget mer än mina tankar…
Det vibrerade till i mobilen, jag tog snabbt upp den. När jag såg vem det var ifrån, så blev jag alldeles varm inuti. Men ändå fundersam.
Han skriver fortfarande…
Jag hade berättat för Sanna om mig och Tom. Hon hade lyssnat, inte sagt så mycket. La till något ord lite då och då, så som "Mh" eller "Jaså?" och även "ofta?". Förutom det så nickade hon mest och log.
"Och hur vet du att det inte kommer bli något mellan Tom och dig?" frågade hon och såg mig i ögonen. Jag visste ju inte, jag bara antog.
"Jag vet inte men… Kom igen Sanna. Som om att han kommer komma springandes efter mig och vilja vara med mig. Han kommer hitta en annan tjej…" Jag såg henne i ögonen. Hennes blick var ganska tom, den sa inte så mycket. Knappt något alls. Hon suckade lite.
"Vad tänker du göra nu då? Nu i sommar menar jag" frågade hon och kliade sig lite på handen och la en hårslinga bakom örat och satte sig i skräddare.
"Jag vet inte riktigt. Vara hemma tror jag…" Jag ville inte vara hemma, jag ville bort. Vad skulle jag göra hemma? Gå till kyrkogården, jo visst, det såklart. Men vad mer?
"Kan du inte följa med mig och Jonathan till Stockholm då?" Sanna log mot mig. "Vi ska dit och shoppa och bara roa oss. Kanske gå på Grönan och så" hon blinkade mot mig. Hon visste att jag älskade Gröna Lund.
"Jag vet inte riktigt. Jag vill jätte gärna, men vi får se" log jag mot henne. Hon nickade till svars. "När har ni tänkt åka då och hur länge blir ni där då?" Jag tittade på henne och log smått.
"I slutet av juni" log hon.
Jag skulle precis svara då mammas röst även överröstade mina tankar. Vi skulle åka hem nu. Jag reste mig upp och tittade på Sanna.
"Vi får se hur jag gör, men juni var det… Men jag ringer eller skickar ett sms eller så hörs vi på msn" smålog jag. Och Sanna nickade till svars och jag lämnade hennes rum och gick nedför trappan. Tackade så mycket för fikan och rörde mig ut mot hallen och tog på mig mina skor igen. Jag tog mina väskor i hand och gick ut.
………………………………………………………
Alla andra bilar åkte snabbt förbi, och det kändes som att vi stod helt stilla. Vi kom ingenstans, vi hade fastnat. Med Melissa Horns röst i min ipod tänkte jag på Tom.
"Lät du henne komma närmre?..." Han hade säkert en annan nu. Det var jag säker på, han hade redan glömt mig, det visste jag… Var jag säker på… Tror jag?
Mina tankar började förvirra mig och ju mer jag försökte att inte tänka på honom, desto mer gjorde jag det. Tänkte på honom. Jag kunde känna hans beröring. Jag blundade och det kändes som om han satt precis intill mig, rörde min hand, korsade våra fingrar och kysste min kind.
Men det var inget mer än mina tankar…
Det vibrerade till i mobilen, jag tog snabbt upp den. När jag såg vem det var ifrån, så blev jag alldeles varm inuti. Men ändå fundersam.
Han skriver fortfarande…
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/s-schrei/480942535/
Visa toppen
Show footer