January
Wednesday 3 September 2008 photo 2/2
|
Tycker den här är så vacker, men jag vet inte vem som skrivit den.
Linnéa, kanske var jag aldrig tillräckligt stark
för att orka lyfta undan världen från dina axlar
kanske var jag aldrig tillräckligt modig
för att våga bekämpa alla krig
som du bar på inuti
Men Linnéa, du ska veta att min vilja
var stor nog att flytta berg
och att mina drömmar
alltid handlade om dig
Du ska veta att jag varje natt
vann tillbaka din glädje
och placerade den i dina ögon
så att du skulle få en chans
att se världen skratta med dig igen
Du var min frihet Linnéa,
och fastän du inte såg någon väg ut
ur ditt eget mörker, så var du ändå mina fötter
som ledde mig in på vägar där solen alltid sken
och min ensamhet som sedan långt tillbaka slagit rot inuti
gick förlorad varje gång du tilltalade mig
Linnéa, jag minns dig och alla dina drömmar
jag kommer ihåg hur du sprang vilse i din egen sorg
och hur rädd du var för att stava ditt namn med stor bokstav
men jag minns även alla blickar du gav mig
jag minns hur de satte sina spår i mig
och hur jag kunde tyda dina obekväma sanningar
genom att bara lyssna till mitt eget hjärta
Jag vet inte var du är nu, Linnéa
hur du mår eller vad du gör
Men jag hoppas att du lärt dig att le igen
och att du idag vågar söka trygghet
i annat än osmidiga lögner och föremål
som bara gjorde dig lite mer ångestfylld
för varje gång du förbrukade dem
Linnéa, jag saknar dig
och jag vet inte om det är tillåtet
men jag ber till stjärnorna att du är lycklig nu
för du är min obesvarade gåta
och du har fått mig att förstå att
även en kaosartad tillvaro kan vara fridfull
Linnéa, kanske var jag aldrig tillräckligt stark
för att orka lyfta undan världen från dina axlar
kanske var jag aldrig tillräckligt modig
för att våga bekämpa alla krig
som du bar på inuti
Men Linnéa, du ska veta att min vilja
var stor nog att flytta berg
och att mina drömmar
alltid handlade om dig
Du ska veta att jag varje natt
vann tillbaka din glädje
och placerade den i dina ögon
så att du skulle få en chans
att se världen skratta med dig igen
Du var min frihet Linnéa,
och fastän du inte såg någon väg ut
ur ditt eget mörker, så var du ändå mina fötter
som ledde mig in på vägar där solen alltid sken
och min ensamhet som sedan långt tillbaka slagit rot inuti
gick förlorad varje gång du tilltalade mig
Linnéa, jag minns dig och alla dina drömmar
jag kommer ihåg hur du sprang vilse i din egen sorg
och hur rädd du var för att stava ditt namn med stor bokstav
men jag minns även alla blickar du gav mig
jag minns hur de satte sina spår i mig
och hur jag kunde tyda dina obekväma sanningar
genom att bara lyssna till mitt eget hjärta
Jag vet inte var du är nu, Linnéa
hur du mår eller vad du gör
Men jag hoppas att du lärt dig att le igen
och att du idag vågar söka trygghet
i annat än osmidiga lögner och föremål
som bara gjorde dig lite mer ångestfylld
för varje gång du förbrukade dem
Linnéa, jag saknar dig
och jag vet inte om det är tillåtet
men jag ber till stjärnorna att du är lycklig nu
för du är min obesvarade gåta
och du har fått mig att förstå att
även en kaosartad tillvaro kan vara fridfull
Visa toppen
Show footer