July
Thursday 9 April 2009 photo 2/2
|
i'll take you up high
jag hade verkligen, verkligen hoppats på att inte sitta här nu och känna mig ensammast i hela världen. för jag hade verkligen, verkligen hoppats på att jag hade fått krama älsklings hand hårt, pilla honom på näsan och fnittra åt hans söthet som drar över mig som en vindpust lite då och då. men nej, allt kan ju inte vara perfekt alltid.
jag vet inte varför jag saknar honom så mycket nu. jag menar, det var bara två dagar sedan vi träffades. vissa som är ihop träffas inte på veckor, hur står ni ut folk?! det är egentligen inget speciellt, jag vill bara ha honom nära. precis exakt just nu, nära mig.
fast jag har hans tröja. den är stor och gosig, och den luktar gott. men jag är rädd att lukten ska försvinna. då blir det verkligen panik på att söka upp ägaren så jag kan ladda upp den med en massa som luktar gott igen. man kanske kan ha ett reservförråd?
jag har funderat hela dagen på honom, jag fungerar inte utan honom. och jag vet att jag är beroende av honom, men det är ju bara kärlek alltihopa. jag kan inte se vad som är så fel med att vilja vara med honom, jag älskar honom ju. jag tycker att älska är ett starkt ord som man inte bör säga om man inte menar det, men jag älskar honom verkligen. på riktigt! om detta inte är kärlek vet jag inte vad jag kan förvänta mig av framtiden.
jag söker någon som ger mig trygghet, i know. längtar tills jag är gift och har en riktig bekräftelse på att tryggheten ska stanna kvar (okej, den är väl inte hundraprocentig eftersom alla gifter sig och skiljer sig lika fort nu för tiden men... ändå).
jag tror förresten på den sanna kärleken, riktiga kärleken. att man kan hitta någon och leva med den livet ut, även om man kanske kan välja fel i början (magkänsla, magkänsla!). och även om det känns helt overkligt och långt, låångt borta att johannes någonsin kan göra slut med mig så känns tanken på att vi ska vara tillsammans föralltid ännu mer far away. det är läskigt. att älska någon så mycket men inte kunna se sig tillsammans med honom om fem, tio år. vad kommer hända som gör att vi gör slut? kommer jag någonsin hitta någon ny, kommer kärleken tillbaka eller kommer jag bli värsta nervvraket? who knows.
har jag skrivit av mig nu? kan jag somna gott och tänka fina tankar, drömma om nästa gång han kommer ligga bredvid mig bland stora täcken och kuddar och andas tungt och fint in i mitt öra? jag hoppas verkligen, verkligen det. för jag längtar!
nyaste blogginlägget i min fina fina fina blogg. läs! and make me happy.
jag vet inte varför jag saknar honom så mycket nu. jag menar, det var bara två dagar sedan vi träffades. vissa som är ihop träffas inte på veckor, hur står ni ut folk?! det är egentligen inget speciellt, jag vill bara ha honom nära. precis exakt just nu, nära mig.
fast jag har hans tröja. den är stor och gosig, och den luktar gott. men jag är rädd att lukten ska försvinna. då blir det verkligen panik på att söka upp ägaren så jag kan ladda upp den med en massa som luktar gott igen. man kanske kan ha ett reservförråd?
jag har funderat hela dagen på honom, jag fungerar inte utan honom. och jag vet att jag är beroende av honom, men det är ju bara kärlek alltihopa. jag kan inte se vad som är så fel med att vilja vara med honom, jag älskar honom ju. jag tycker att älska är ett starkt ord som man inte bör säga om man inte menar det, men jag älskar honom verkligen. på riktigt! om detta inte är kärlek vet jag inte vad jag kan förvänta mig av framtiden.
jag söker någon som ger mig trygghet, i know. längtar tills jag är gift och har en riktig bekräftelse på att tryggheten ska stanna kvar (okej, den är väl inte hundraprocentig eftersom alla gifter sig och skiljer sig lika fort nu för tiden men... ändå).
jag tror förresten på den sanna kärleken, riktiga kärleken. att man kan hitta någon och leva med den livet ut, även om man kanske kan välja fel i början (magkänsla, magkänsla!). och även om det känns helt overkligt och långt, låångt borta att johannes någonsin kan göra slut med mig så känns tanken på att vi ska vara tillsammans föralltid ännu mer far away. det är läskigt. att älska någon så mycket men inte kunna se sig tillsammans med honom om fem, tio år. vad kommer hända som gör att vi gör slut? kommer jag någonsin hitta någon ny, kommer kärleken tillbaka eller kommer jag bli värsta nervvraket? who knows.
har jag skrivit av mig nu? kan jag somna gott och tänka fina tankar, drömma om nästa gång han kommer ligga bredvid mig bland stora täcken och kuddar och andas tungt och fint in i mitt öra? jag hoppas verkligen, verkligen det. för jag längtar!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/schub/353614346/
Visa toppen
Show footer