December
Monday 9 June 2008 photo 3/3
|
Förlåt för mycket text.
En gång sa en vän till mig att om jag verkligen vill och tror på att det kommer bli bättre så kommer det ordna sig. Med mitt hopp om frihet och lycka så kommer jag att få det. Det är inte den lättaste att kämpa sig igenom livet, det är det inte. Men alla klarar det om man bara vill och tror på att man ska klara det. Det är ofta som jag ligger i sängen och tänker "Vad gör jag här? Jag hör inte till denna värld" Men om jag inte hade hört till denna värld, varför skulle jag då bli född?
Just nu lever jag i ett helvete, jag kan ofta känna att jag blir orättvist behandlad eller att folk inte förstår sig på mig. Men jag är inte en på miljonen. Jag är en i mängden. En som alla andra.
Jag tror på ett bättre liv när jag flyttat härifrån, startar min framtid så som jag vill ha den, jag ska uppfylla min dröm med eget företag där jag tar hand om vanvårdade hästar och bli hobbyfotograf. Med dessa mål i livet kan jag säkert gå långt men det det är ofta svårt att tänka så för mig när vänner sviker, dör eller dylikt. Jag blir ofta helt uppskakad om en kompis mår dåligt eller säger något olämpligt till mig. Jag vänder och vrider på det tills det blir mitt eget fel. Med detta tror jag att jag behöver hjälp. Jag söker reda på personer som jag verkligen kan lita på. Det är inte många då jag alltid blivit sviken och det tär .. som om man skulle sitta o knacka med en tesked på ena knogen. Det gör inte ont i börjar, så man fortsätter, tillslut gör det så ont så man tänker "aldrig mer!". Jag har endast tre kompisar som jag verkligen kan lita på och som verkligen ser mig som den jag är. Och jag ska inte klaga. Dem är helt underbara, jag behöver inga fler om jag har kvar dessa men alla finns inte kvar i all evighet, det kommer alltid en skiljmässa fast man kanske inte tror det, det behöver ju inte komma om två veckor utan kanske om fem år. Det ltåer långt nu, men när man är där är det inte lika roligt längre.
Vi brukar tänka "men okej, tre år kvar. det är lång tid" och kanske struntar i de första 2,5åren. Men sen när man inser att "oj, nu är det bara några måander kvar" då blir allt jätte stressigt och man gör oftast saker man inte alls skulle gjort om man hade börjar tidigare.
Jag tänker mycket på livet, och en sak har jag alltid undrat över, vad har livet för mening egentligen? En person sa till mig att meninen med livet är att vara meningen i någon annans liv, det lät bra, trodde det. tänkte efter igen för ett tag sen och fick till svar "Tre saker.. Skriva en bok, så ett träd och få en son/dotter." Jag försvod int riktigt så jag fick till svar "Skriva en bok menas med att du ska berätta vad du gjort/vill göra och vad du har tänkt/tänker etc. så ett träd menas med att man ska hjälpa världen vidare och att få en son/dotter för att inte livet ska stanna och tyna bort .." Jag tyckte det var jättebra sagt, men jag kan fortfarande sitta och tänka på det där.. Mening med livet, man dör ju ändå i slutet liksom. Men det är nog inte det som är meningen. Det är nog mer
Livets Gång.
En gång sa en vän till mig att om jag verkligen vill och tror på att det kommer bli bättre så kommer det ordna sig. Med mitt hopp om frihet och lycka så kommer jag att få det. Det är inte den lättaste att kämpa sig igenom livet, det är det inte. Men alla klarar det om man bara vill och tror på att man ska klara det. Det är ofta som jag ligger i sängen och tänker "Vad gör jag här? Jag hör inte till denna värld" Men om jag inte hade hört till denna värld, varför skulle jag då bli född?
Livets Gång.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/scraprat/219621851/
Visa toppen
Show footer