Sunday 6 September 2009 photo 1/2
|
Jag har haft en hel del motgångar i livet, ja motgångar lät bäst, låter inte dramatiskt och inte alltför "oh noes! Look at me i'm depressed!"
En del motgångar har varit små, en del har varit större.. En del har slutat i massaker, en del har slutat i skratt.
Men det har alltid, verkligen alltid! Funnits en person som funnits där..
Thåströms musik är så.. Underbar, så magisk.. Och den ger en faktiskt hopp, inte den där illusionen om vagt hopp och gladhet, utan.. Den är verkligen peppande.
Ta t.ex Ingen Neråtsång, den är så otroligt peppande, man vill slå sönder deppressionen och klättra upp på ett högt berg och bara skrika "Här kan ni aldrig ta mig, nej här kommer du aldrig nå mig, för du, ja för du är för rädd för att komma hit" Eller något liknande.
Mitt liv har mest liknat en berg & Dal bana ifall jag ska vara ärlig.
Eller, liknat? Den liknar nog en, för än är ju inte mitt liv slut eller hur? Och där med så sitter jag ju fortfarande i en av vagnarna..
Dock, när den tar slut, kommer du & jag tycka att den var rolig, eller kommer vi fortfarande vara rädda?
Kanske har vi spytt i en loping och får betala skadestånd.. Vad vet vi?
Jag vet inte riktigt varför jag skrev det här.. Men ja.. som sagt.. Vad vet vi?
Och, älskling.
Du är religion.
"Som den dödsdömde skulle be om nåd, så ber jag om lite glädje till låns."
En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid,
alltid ner i hål.
En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara,
sån't som inte räknas alls.
Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.
Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.
En del kutar runt,
i stora svarta nav.
Och hur de kommit minns,
minns de inget av.
En del lever sitt liv,
högt upp på en piedestal.
En del lever sitt,
bara för att rasa av.
Jag vet att du ser bilder,
i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder,
men skit i allting sån't.
Jag vet du klättrar väggar,
som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.
Men det här är inget sån't.
nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.
En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.
En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?
Du som aldrig skulle bli,
som de andra va'.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.
Ikväll spelar allt,
allt sån't ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån't på gång.
För det här är inget sån't.
Nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.
En del motgångar har varit små, en del har varit större.. En del har slutat i massaker, en del har slutat i skratt.
Men det har alltid, verkligen alltid! Funnits en person som funnits där..
Thåströms musik är så.. Underbar, så magisk.. Och den ger en faktiskt hopp, inte den där illusionen om vagt hopp och gladhet, utan.. Den är verkligen peppande.
Ta t.ex Ingen Neråtsång, den är så otroligt peppande, man vill slå sönder deppressionen och klättra upp på ett högt berg och bara skrika "Här kan ni aldrig ta mig, nej här kommer du aldrig nå mig, för du, ja för du är för rädd för att komma hit" Eller något liknande.
Mitt liv har mest liknat en berg & Dal bana ifall jag ska vara ärlig.
Eller, liknat? Den liknar nog en, för än är ju inte mitt liv slut eller hur? Och där med så sitter jag ju fortfarande i en av vagnarna..
Dock, när den tar slut, kommer du & jag tycka att den var rolig, eller kommer vi fortfarande vara rädda?
Kanske har vi spytt i en loping och får betala skadestånd.. Vad vet vi?
Jag vet inte riktigt varför jag skrev det här.. Men ja.. som sagt.. Vad vet vi?
Och, älskling.
Du är religion.
"Som den dödsdömde skulle be om nåd, så ber jag om lite glädje till låns."
En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid,
alltid ner i hål.
En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara,
sån't som inte räknas alls.
Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.
Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.
En del kutar runt,
i stora svarta nav.
Och hur de kommit minns,
minns de inget av.
En del lever sitt liv,
högt upp på en piedestal.
En del lever sitt,
bara för att rasa av.
Jag vet att du ser bilder,
i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder,
men skit i allting sån't.
Jag vet du klättrar väggar,
som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.
Men det här är inget sån't.
nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.
En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.
En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?
Du som aldrig skulle bli,
som de andra va'.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.
Ikväll spelar allt,
allt sån't ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån't på gång.
För det här är inget sån't.
Nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sdfy/407367514/