July
Tuesday 22 September 2009 photo 1/1
|
- Ela kan skriva hon med -
Flikkan som inte passade in.
Det var en vanlig lördag kväll i en liten by i Dalarna.
Alla umgdommar var utspridda över byn och festade och hade kul.
Men det fanns en liten flikka, som var lite annorlinda.
Ingen gillade henne när hon hade ändrats och ingen vela umgås med henne.
Denna festliga lördag satt denna flikka hemma och mådde dåligt.
Hon pratade ut om allt med den enda som lyssnade.. Hennes hamster, Ruben.
Det fanns ingen hon älskade och kunde lita på så som hon litade på Ruben.
Ruben var hennes bästa och enda vän.
Ingen viste hur dåligt denna flikka mår, eller hur hon lindrar sin smärta, inte ens hennes föräldrar.
Hon hade några få vänner i skolan, men ingen hin kunder dela allt med eller umgås med på fritiden.
Hon höll inte på med nån sport eller nån aktivitet.
Hon bara satt hemma och isolerade sig från omvärlden med sin musik och sina böcker.
Flikkan bor tsm med sin mamma och syskon i ett radhus.
Hon spenderar den mesta av sin tid på sitt rum, där hon kan vara för sig själv och inte höra alla ord folket skriker efter hennen när hon går ute, eller i skolan.
En dag sitter hon på sitt rum, hon läser en bok och lyssnar på musik.
Hon har hög volym på sterion eftersom hon inte vill veta av omvärlden.
Hon får ett sms: Maten är klar/ Mamma.
Hon går ut ur rummet och sätter sig vid matbordet.
Hon tar mat och börjar äta.
Efter en stund börjar hennes mamma bråka om att flikkan inte
gick till skolan den här morgonen.
Flikkan börjar gråta, och hon kan inte äta längre.
Tårarna tar all kraft, hon får ingen kraft till att svälja maten.
- Förstår du inte att du måste gå i skola för att få betyg? Du kommer ingen stans av att sitta hemma. Och dom där kläderna, och metallen i ansiktet.. Behövs det verkligen? Du ser ju hemsk ut.. Det är vad flikkan får höra av sin mamma varje dag vid middagsbordet.
Flikken springer från bordet, och in i sitt rum.
Hon låser dörren och skruvar upp musik på max.
Hon hör hur hennes mamma står och bankar på dörren och beordrar henne att sänka musiken.
Flikkan lyssnar inte. Hon går till sin sminklåda och letar fram ett rakblad bland allt smink.
Tillslut hittar hon ett.
Hon går och sätter sig på sägen med tårarna rinnande.
Hon sätter rakbladet mot handleden..
"Jag vill inte, jag orkar inte mer. Men vad ska jag göra. Jag hör inte hemma här" tänker hon.
Hon samlar mod och skär med rakbladet längst armen. Blödet börjar rinna, och tårarna rinner ännu snabbare nu.
Hon lägger sig i sängen och blundar.
Hon känner hur blodet rinner ner för handen, hon gillar känslan.
Hon somnar... Och vaknar aldrig mer.
Det var en vanlig lördag kväll i en liten by i Dalarna.
Alla umgdommar var utspridda över byn och festade och hade kul.
Men det fanns en liten flikka, som var lite annorlinda.
Ingen gillade henne när hon hade ändrats och ingen vela umgås med henne.
Denna festliga lördag satt denna flikka hemma och mådde dåligt.
Hon pratade ut om allt med den enda som lyssnade.. Hennes hamster, Ruben.
Det fanns ingen hon älskade och kunde lita på så som hon litade på Ruben.
Ruben var hennes bästa och enda vän.
Ingen viste hur dåligt denna flikka mår, eller hur hon lindrar sin smärta, inte ens hennes föräldrar.
Hon hade några få vänner i skolan, men ingen hin kunder dela allt med eller umgås med på fritiden.
Hon höll inte på med nån sport eller nån aktivitet.
Hon bara satt hemma och isolerade sig från omvärlden med sin musik och sina böcker.
Flikkan bor tsm med sin mamma och syskon i ett radhus.
Hon spenderar den mesta av sin tid på sitt rum, där hon kan vara för sig själv och inte höra alla ord folket skriker efter hennen när hon går ute, eller i skolan.
Hon har hög volym på sterion eftersom hon inte vill veta av omvärlden.
Hon får ett sms: Maten är klar/ Mamma.
Hon går ut ur rummet och sätter sig vid matbordet.
Hon tar mat och börjar äta.
Efter en stund börjar hennes mamma bråka om att flikkan inte
gick till skolan den här morgonen.
Flikkan börjar gråta, och hon kan inte äta längre.
Tårarna tar all kraft, hon får ingen kraft till att svälja maten.
Flikken springer från bordet, och in i sitt rum.
Hon låser dörren och skruvar upp musik på max.
Hon hör hur hennes mamma står och bankar på dörren och beordrar henne att sänka musiken.
Flikkan lyssnar inte. Hon går till sin sminklåda och letar fram ett rakblad bland allt smink.
Tillslut hittar hon ett.
Hon går och sätter sig på sägen med tårarna rinnande.
Hon sätter rakbladet mot handleden..
Hon lägger sig i sängen och blundar.
Hon känner hur blodet rinner ner för handen, hon gillar känslan.
Hon somnar... Och vaknar aldrig mer.
Comment the photo
Don't make the last thing come true ;_;<3
Tack ^-¨ funderar på om jag ska lämna in den till svenskan.
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sekerhetsnol/411526646/
Visa toppen
Show footer