Tuesday 2 November 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Ja, vad gör man?
I en verklighet som inte existerar. Verkligheten jag upplever är inget annat än en illusion, för du är för bra för att vara sann. The way my life turned out to be is so fucking different. De försöker förstöra men jag ska inte låta dem lyckas.
Då kan jag skriva om något som jag faktiskt bryr mig om. DU.
Jag saknar dig. Och att de försöker ska vi skita i, för det är du och jag emot världen, som alltid. Jag längtar tills jag får träffa dig igen. Vi har alltid fått kämpa, och tro mig när jag säger att jag tycker att det är värt dig, jag älskar dig så mycket så att jag flyger in i en annan värld, det är en illusion där jag ser dig, jag kan känna dina läppar tryckas emot mina och jag flyger iväg och lycka är den enda känslan jag har i kroppen. Jag kan inte hata dig, jag kan inte vara arg på dig. Händerna svider ännu, men det är en känsla som är diffus. Men sättet dem svider är skönt, för då minns jag dig. Jag minns hur dina ögon grävde sig in i mina och gud, jag drunknade. Jag drunknar i dina vackra ögon som speglar allting. Dina ögon som jag kan titta på i evighet, oavsett om det är en bild på datorn eller om det är verklighet.
Jag minns ännu känslan då våra läppar mötte varandra. Det var något magiskt över det hela. Du och jag mot hela världen, älskling.
Du är den som tagit mitt hjärta. Du har mitt hjärta i din hand, och du kan krossa det hur lätt som helst. Skriv att du inte vill prata med mig mer och jag hamnar på rälsen. Det sägs att man inte ska dö för någon, men jag skulle göra det för dig utan att tveka. Om det var enda sättet att få dig att fortsätta leva, att få det bra, så skulle jag göra allt. Jag kan komma på mig själv med att stå och stirra emot platsen jag vet att du befinner dig just då. Jag stirrar för att jag hoppas på att få se dig. Om så en enda sekund. För en enda sekund.
Under den sekunden ökar pulsen, leendet växer och jag blir så lycklig.
Du tog mig med storm dagen jag först mötte dig. Jag kunde inte slita ögonen från dig. Du är den jag saknar på kvällarna, jag kan inte komma över dig. När jag pratar med dig försvinner all sveda, all smärta jag känner, alla negativa tankar och känslor flyger iväg och lyckan tar över. Det kan de inte förstå.
Men du är medicinen emot demonerna som flyger efter mig och försöker ta över. Men vet du vad? De lyckas inte så länge som du finns, för så länge du lever så finns det något i luften som liksom suddar ut känslan. Och det är det som jag kämpar för. Jag ger dig en inbillad kyss och önskar att det var på riktigt.
Mina läppar på mobilens display som visar upp en bild på ditt vackra ansikte är det sista jag upplever innan jag far in i drömmarnas värld.
Tänkte lägga upp en gammal text. :)
Annons