Gråten satt kvar i ögonen sen den 5:e. Så dennna dag orkade jag inte gråta. Jag ser fortfarande bilder som i en ner släckt skolsal där diabilder visas, Där bilderna plötsligt trycks fram fortare och fortare tills jag står brevid ser på honom pratar med honom. Men ingen hör ju för det är bara bilder inte han inte jag och ingen annan. Men det sägs att en bild säger mer än 1000 ord. Snälla. vad pratar vi om trött på att bara stå där bervid och inte förstå. Från en svart vit diabild klev jag ut genom skolans dörr ut i en färgsprakande sommar med liv och rörelser ljud och ljus. och där inne nyss ett dunkel och dova otydliga ord. Livet är bra märkligt,ibland nästan overkligt. Jag kommer aldrig sluta att fascineras över livet, hela tiden ge och ta.
Fridens!

whaaat? Är det ett år sen eller vad?