October
Sunday 17 August 2008 photo 4/4
|
Jag får vara glad ändå=) Den som väntar på nått gott blir aldrig fet.
Men hurra för alla tråkigheter. för aom man inte hade tråkigt någongång så skulle man aldrig uppskatta allt det roliga lika mycket. Eller inte vet jag men känns så att man man måste ha tråkigt ibland.
Fast jag skulle lika gärna kunna göra nått roligt idag men nä tror inte det.
Fast dagen är inte slut än så man vet ju aldrig man får ångra sig!
Ruggit kul att bara skriva lite så här varför det är kul vet jag inte men jaggör ju nått jag tycker är lagom kul iaf. Det är junte precis så att jag sitter och as garvar när jag skriver det här. nänä utan det är kul på ett tråkigt sätt. nått jag tycker är kul iaf är att den som kollar in bilden och sen läser det här har ju precis läst nått som inte är viktigt men just att personen läst allt det här har väl slösat bort ett antal sekunder av livet på nått sådant oviktigt som dessa rader. personen har ju kanske istället kunna gjort nått kul och skrattat och på så vis levt lite längre nu försvann just den chansen och man kommer att leva precis så länge som det är bestämt istället för att få den där extra sek, min, tim,dagen, månade, året. hmm inte vet jag hur länge ett skratt förlänger livet? men men och ni som läst ända hit har ju verkligen slösat bort ert dyrbara liv.
Skulle tippa på att dom flesta som läser det här om det nu är någon som kommer göra det glömmer det lika fort som de läst det ungefär. Men om nu ingen läser det här så har ju jag slösat bort dyrbara minuter i mitt liv på att skriva något till ingen. eller jag har inte förlorat något eftersom jag tycker det är kul.
Suck vilken ointeresant läsning alltså även om jag fortsätter och skriva och du som läser fortsätter läsa så blir det nog inte mer spännande för det jag är ju inte någon författare precis men önskar att jag va det ibland. Vad skulle jag skriva om då?
Hmm
Han var en ganska ensam person som inte var mer speciell än dom flesta andra förutom att han var just ganska ensam. inget han tänkte på särskilt ofta men ibland kunde han känna saknad av närhet och värme. Ensam var han ju ändå inte riktigt alltid utan mest när han sjunk ner i sin gungstol dom mörka höstkvällarna och just kände sig ensam. Han hade ju faktisk två riktigt nära vänner som bildade ett gäng, man behöver ju trotsallt bara vara två för att vara ett gäng men dom var tre. Fast på sista tiden hade de vart mer och mer sällan de tre träffats. Jobb och familjer hade kommit i första hand hos dom två. Sen fanns ju de såkallade övriga alltid funnits kvar men de var ju inte på samma vis vänner, klart att de var hans vänner också men inte lika närvarande i hans liv.
Hahaha inte vet jag hur dom bär sig åt när dom skriver böcker men om dom bara sitter och skriver som jag nyss gjorde var det ju inte alls svårt.
När nu är tvätten klar så jag ska ta den nu.
Men hurra för alla tråkigheter. för aom man inte hade tråkigt någongång så skulle man aldrig uppskatta allt det roliga lika mycket. Eller inte vet jag men känns så att man man måste ha tråkigt ibland.
Fast jag skulle lika gärna kunna göra nått roligt idag men nä tror inte det.
Fast dagen är inte slut än så man vet ju aldrig man får ångra sig!
Ruggit kul att bara skriva lite så här varför det är kul vet jag inte men jaggör ju nått jag tycker är lagom kul iaf. Det är junte precis så att jag sitter och as garvar när jag skriver det här. nänä utan det är kul på ett tråkigt sätt. nått jag tycker är kul iaf är att den som kollar in bilden och sen läser det här har ju precis läst nått som inte är viktigt men just att personen läst allt det här har väl slösat bort ett antal sekunder av livet på nått sådant oviktigt som dessa rader. personen har ju kanske istället kunna gjort nått kul och skrattat och på så vis levt lite längre nu försvann just den chansen och man kommer att leva precis så länge som det är bestämt istället för att få den där extra sek, min, tim,dagen, månade, året. hmm inte vet jag hur länge ett skratt förlänger livet? men men och ni som läst ända hit har ju verkligen slösat bort ert dyrbara liv.
Skulle tippa på att dom flesta som läser det här om det nu är någon som kommer göra det glömmer det lika fort som de läst det ungefär. Men om nu ingen läser det här så har ju jag slösat bort dyrbara minuter i mitt liv på att skriva något till ingen. eller jag har inte förlorat något eftersom jag tycker det är kul.
Suck vilken ointeresant läsning alltså även om jag fortsätter och skriva och du som läser fortsätter läsa så blir det nog inte mer spännande för det jag är ju inte någon författare precis men önskar att jag va det ibland. Vad skulle jag skriva om då?
Hmm
Han var en ganska ensam person som inte var mer speciell än dom flesta andra förutom att han var just ganska ensam. inget han tänkte på särskilt ofta men ibland kunde han känna saknad av närhet och värme. Ensam var han ju ändå inte riktigt alltid utan mest när han sjunk ner i sin gungstol dom mörka höstkvällarna och just kände sig ensam. Han hade ju faktisk två riktigt nära vänner som bildade ett gäng, man behöver ju trotsallt bara vara två för att vara ett gäng men dom var tre. Fast på sista tiden hade de vart mer och mer sällan de tre träffats. Jobb och familjer hade kommit i första hand hos dom två. Sen fanns ju de såkallade övriga alltid funnits kvar men de var ju inte på samma vis vänner, klart att de var hans vänner också men inte lika närvarande i hans liv.
Hahaha inte vet jag hur dom bär sig åt när dom skriver böcker men om dom bara sitter och skriver som jag nyss gjorde var det ju inte alls svårt.
När nu är tvätten klar så jag ska ta den nu.
Visa toppen
Show footer