bild © @Canoni

HAR BESTÄMMT MEJ ATT DOM PRATAR/TÄNKER
PÅ ENGELSKA :3

❷

Plötsligt slog en idé honom.
I'm not a baby anymore, I can to things on my
own..I'll sneek out again. And this time I will come back
with the best pray mom ever
tasted! tänkte han självsäkert.
Han hade redan glömt bort sitt misslyckande med
bergsripan.
Han kikade försiktigt ut och såg att hans mamma befann sig
ca 6-8 m ifrån honom och hon verkade mer eller mindre
fullt upptagen med att slicka rent hennes tassar.
Mycket diskret & tyst smög han sig ut.
Så fort han rundat huset obemärkt av hans mor
började han springa ut mot skogen.

"I'll show her.." tänkte han hånfullt.
Han visste mycket väl att bergsriporna var en utav hans
mors favoriter och hans val skulle vara perfekt.
Då plötsligt såg han en ripa.
Den satt på en sten, putsade ömt fjädrarna & var
helt omedveten om hans närvaro.
Det pirrade i benen av att få attackera den.
Men en av få saker han lärt sig var att
vara tyst.. och anfalla när bytet som minst anade det.
Han sjönk ner bland gräset.
Var tyst.. lyssnade.. och kände markytan under tassarna.
Bergsripan fokuserade enbart på att putsa sig.
Precis då han kastat sig ur buskarna hade ripan hoppat ner från
stenen och då väll han landat på stenen hade den börjat flaxspringa iväg.
Han satte fart efter den och plötsligt hamnade hans baktass snett och han
föll ner mot en "kulle".
Han rullade ner bland buskar som rev honom i ansiktet och trädrötter
som mer eller mindre mörbultade honom.
Då han väll var nere reste han sig sakta upp i ett jämrande.
crap.. tänkte han.
Då han väll insett att han inte kände ingen omgivningen stelnade han
till.
Träden var så täta att enbart några få solstrålar trängde igenom.
Det luktade annorlunda..
marken var mörkare.
Då plötsligt hörde han en gren brytas av.
En ilning for igenom ryggraden..
Han var inte ensam..

Annons

The photo has no tags

October 2010