February
Monday 31 March 2008 photo 1/10
|
~May it be, an evening star, shines down upon you~
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Marcus Zera Luciphe, Den Tolfte, spatserade helt obekymrat längs en gata där även de tuffaste av stadens råskinn skulle kastat både en och två blickar över axlarna. Trots pojkens korta och tunna gestalt så utstrålade han en sådan självsäkerhet att de desperata gestalterna i gränderna genast bestämde sig för att vänta på nästa offer. Han luktade fara, lång väg.
Medans han gick fram på den spruckna betongen hummade han muntert på någon populär radiolåt han hört under natten och ett litet leende spelade hela tiden på hans kvinnliga läppar. Vid första anblick skulle vem som helst antagit att han var en tolvårig flicka som hade lite kortare hår än brukligt och troligtvis var fullständigt vansinnig.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">I tankarna beklagade Marcus sin keps, det hade varit svårt att hitta den och han hade haft den mycket länge. Detta slog han dock genast ur tankarna medans han skuttade upp för en liten trappa och slog upp dörren till ett nedgånget lägenhetshus. Balettlikt snurrade han runt och slog igen dörren efter sig med hjälp av foten, därefter stannade han till för att låta sin tillsynes naiva blick söka igenom trappuppgången. Det var mörklagt eftersom alla fönster var igenbommade och golvet var täckt av damm och ovanligt nog något som verkade vara nygrävd jord. Det luktade som en gravplats analyserade Marcus medans han leende trippade upp för trappan.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Två trappor upp stod en dörr på glänt. Dess träyta var hårt skrapad av något mycket skarpt och dess lås var brutalt snedvridet, ungefär som de brukade bli på film där polisen ägde tillräckligt med styrka för att kunna sparka en dörr till kaffeved. Marcus gled utan hast in i foajén medans han slängde av sig sin jacka, han hade endast sin dyblöta T-shirt på sig. Men nu var det inte tid att byta om.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hastigt duckade han för en våldsamt snurrande jaktkniv som bara var någon tiondels centimeter från att kapa hans öra, Istället borrade den in sig till skaftet i den illa tapetserade väggen. Bara någon sekund efter detta ven en stålklädd känga upp mot hans ansikte. Marcus undvek också detta angrepp utan större svårighet. Med ett litet flin fäste han blicken på den man som nu stod där ingen nyss stått.
"Castor, så jag hade visst inte fel" yttrade Marcus lättsamt.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Castor var en stor man, antagligen två meter lång och lite över hundra kilo tung, dock bestod denna vikt helt av välformade muskler. Hans ansikte var kantigt och munnen var ständigt krökt i ett uppochnedvänt flin, hans kind pryddes av tre svarta markeringar som liknade rivmärken och hans ostyriga, korpsvarta hår spretade bakåt på hans huvud.
"Marcus" grymtade han och knäckte sina handskprydda knogar mot varandra. "Det tog en stund att finna Er, men jag är icke besviken över eder reaktionsförmåga"
Marcus flinade åt den vältaliga jätten. De skulle behöva jobba på den där språkskillnaden.
Ut ur vardagsrummet klev ännu en man, han var lång och senig, hade ett allmänt magert utseende och hans silvergrå hår sträckte sig ner till korsryggen. De honungsfärgade ögonen mötte först Castors mörkgröna och svepte sedan sin blick mot Marcus. Hans ansikte var det hos någon som bar på mycket skadeglädje och hemligheter, han såg smått road ut hela tiden. Precis som Castor var han klädd i huvudsak i svart läder. Mellan sina långa , slanka fingrar snurrade han en lång kniv.
"Välkommen unge mäster, icke heller jag är besviken på eder excellenta reaktionsförmåga" Log han trots att hans ögon endast innehöll besvikelse.
"Rembrant, trots ditt leende ser jag att du fortfarande hatar att missa" svarade Marcus roat samtidigt som han flinkt snärtade ut kniven från väggen.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">"Om ni båda är här, betyder det att de andra också är det?" fortsatte han och började peta naglarna med kniven.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Rembrant flinade lätt och bugade spefullt.
"De andra av oss borde anlände inom de närmaste dagarna sir"
Marcus nickade lite och sneglade sedan på Castor.
"Det betyder alltså att jag hade rätt"
Castor placerade armarna i kors och nickade tyst.
"Ja unge mäster, vårt sökande äro överspelat"
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Marcus kunde inte annat än le...
-Pic so not related (Bara en liten favorit~)-
~Im, tearing away~
Annons
Comment the photo
LoLCatAngel
Mon 31 Mar 2008 11:02
OMG! så kompliserad gammal svenska XD "äro, icke" hahaha XD ^w^ men skit bra!!!! fortsätt!! *kram*
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sabawoyomu/186952998/
Visa toppen
Show footer