<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Månljuset lade hans ansikte i djup skugga. Han minspel var bekymrat och fundersamt, men samtidigt så fanns det en del nyfikenhet i hans blick. Vem var den där pojken? Varför hade han sökt upp Gabriel utan något uppenbart mål? Djupt inom den brunhårige, unge vampyren klingade en sorts resonans. En vibration han inte kunde förklara. Det var något med pojken som skulle ha betydelse, Gabriels sjätte sinne hade alltid varit hans största talang och han var stolt över att oftast veta vilket väder det skulle vara nästa natt. Långsamt och omedvetet graciöst höjde han sin hand och studerade den ett tag, precis som alla vampyrers så var den nästan helt slät, knappt några linjer syntes och han hade inga fingeravtryck. Att bli en nattens barn, en demon i människohamn ,eller vilket annat överdramatiserat namn man än ville ha, berövade en på alla spår av identitet. Alla spår av mänsklighet förutom utseendet, man var mer än en människa, men också mindre. Med en något föraktfull lutade han sig tillbaka mot fönsterkarmen han satt på och lät ögonlocken glida ner över de isblå ögonen. Han mindes det lika tydligt som igår. Natten då han föddes...

Det blev kort idag, jag vill arbeta lite bättre på Gabriels bakgrund innan jag släpper den, plus att jag har massor att göra. Förlåt mig!! >.< (inte för att jag tror ni blir allt för ledsna då._.)

MEn den va bäst ^w^ <3 fortsätt"!