Min själ är så trött, så utmattad, det tar på krafterna att försöka leka stark. Jag blir trött av att försöka dölja sanningen, att förtränga det som hänt, att försöka ta mig igenom dagarna av saknad, minnerna jag har av er... och jag ångrar mig! Hur ska jag egentligen kunna glömma och förlåta, för det är så mycket ni inte vet, som ni bara tog förgivet, ni svek, vet ni det? Ni gjorde illa mig så mycket, och smärtan sitter kvar än och den kommer inte att försvinna. Jag går vidare med mitt eget liv, lever varje dag som om det vore min sista, jag älskar och hatar, precis som ni, jag håller på att skapa mitt liv som jag vill ha det. Men ni har tagit så mycket av mitt liv, jag hade kommit så långt på vägen, men jag fick börja om igen och nu vet jag inte hur jag ska komma i rätt riktning igen. För det finns så mycket ni inte förstår, så mycket som ni egentligen inte vet, ni tror bara att ni vet, men sanningen va det bara jag som såg. Jag kan inte säga att jag inte kommer att förlåta er för det, för jag älskar er mer än vad ni tror, och jag saknar er. Men ni måste se! Men varför vill ni inte se? Varför stänger ni mig ute? Kan ni ge mig en chans att förklara iallafall? Ni pratar jämt om ärlighet och hur viktigt det är, men varför vill ni inte höra sanningen då? Det finns så mycket jag vill fråga er, så mycket jag vill ha svar på, fast jag vet att ni aldrig kan svara, så hoppas jag varje dag! Förstår ni inte att det inte bara är mig ni gör illa? Att det är fler än mig ni straffar för ingenting...? Jag är inte en dålig människa, jag har samma kött och blod som ni, men ändå ser ni mig som det svarta fåret... kan ni förlåta mig för det ni tycker att jag gjorde fel, innan det är försent.

Annons

The photo has no tags

October 2010