IDAG ( bilden är fotad februari )

snarkade jag nästan tills klockan slog "worktime". Lika seg som vanlig, men jobb hade jag iallafall. Jag brummade iväg 13 tiden, och är nu hemma
med ryggont och trötthet. Det slog mig, vi inom vårdarbete borde fan få ett pris! Jaa ett pris. Jag menar , där står jag nästan varje dag och nöter på mina leder och förstör min egen kropp, försöker leva mig in i patientens situation och visa så mycket empati så det bara sprutar ut ur mig...och inte fan räcker det, ingen aircondition heller, svetten droppar i ögonen och man får antingen ros eller ris i ansiktet av patienterna. Och inte heller nog med det , man kan i själva taget säga att man bor på sin egen arbetsplats. Vi är ju där trots allt dygnet runt för dessa människor. Och ännu till, lönen vi förtjänar är inget jämfört med hur många skador vi får via detta arbete.

Men nu skall ni inte tro att jag avskyr mitt arbete, nej nej tvärtom. Jag känner lycka inombords när jag vet att jag hjälper någon annan. Att finnas där för dem när det inte finns så mycket annat i livet kvar. Det känns bra att vara deras trygghet och vän.

Jag ville bara få fram ett litet budskap till alla er vårdare
Ni är värdefulla som sätter era egna liv för andras.
Vi förtjänar ett pris
( jag har inget riktigt pris, men jag kan försöka sända ut små lyckotankar iallafall, så kan vi betrakta det som ett litet pris :) )

Hoppas någon av er fick en liten känsla av lycka efter att ni har läst dethär.

PEACE
</h6>

så fint skrivet *tårar i ögonen* ni borde verkligen värderas högre. puss!