Shit... tänk att de gått ett år sen jag sist träffade alla i klassen... Den 12 juni 2009 slutade jag 9an. Då trodde jag att jag skulle gå i Tibble, hoppades på frans schartau inne i stan och såg fram emot ett nytt liv med fler och nya kompisar. Inte visste jag då att jag inom två månader skulle flytta till en helt ny kommun och söka till en skola och ett program som jag från början tvärvägrat att söka till... Inte visste jag då heller att jag skulle bli så nöjd med flytten. Då trodde jag att livet var Vallentuna, att åka till täby flera gånger i veckan för att träna och ibland gå i centrum där... att åka in till storstaden var ett nöje som jag sällan unnade mig själv. Då hade jag bara åkt pendeltåg ett par gånger och tyckte att det var sååå annorlunda från älskade lilla roslagsbanan. Jag var fortfarande livrädd för att åka tunnelbana.
Jag hoppades att mina planer på att ha hästarna på landet skulle gå igenom och att Evelyn och Sandra verkligen skulle kunna åka med till landet. Jag var livrädd för att bli mobbad på gymnasiet och inte hitta några vänner alls. Jag hoppades att jag skulle hitta the love of my life och äntligen få en pojkvän. Jag tyckte det var mesigt att folk sa att dom ville bort från vallentuna och ansåg att Täby var tillräckligt långt bort och ville verkligen inte börja i tibble med alla mina gamla klasskamrater eftersom jag trodde att de skulle göra det svårare för mig att hitta nya kompisar.

Jag saknade Valle och Bless men hoppades på att få träffa båda två efter sommarbetet.

Dessutom hoppades jag, deep inside, fortfarande att jag skulle få ta hand om Valle, ha honom som min egen någon annanstans...

Ojojoj... tänk va mycket som faktiskt har hänt på ett år... hur mycket som är förändrat!

Hoppas jag i alla fall!