August
Saturday 16 February 2013 photo 1/2
|
Frestelsen att få göra det kommer tillbaka.
Den blir bara större och större för varje dag som går.
Jag har hållit mig i cirka sju månader nu..
Sist höll jag mig i ett år.
Hur lång tid tar det innan jag faller tillbaka helt i helvetet igen?
Jag försöker och försöker.
Men dom där tankarna tar över.
Ärren som finns nästan överallt på min kropp kommer aldrig försvinna.
Jag vill inte få några nya.
Men frestelsen stiger.
Jag skäms över mig själv.
Jag tycker inte om att folk kan se mina armar.
Jag tycker inte om att gå i shorts om jag inte har svarta strumpbyxor eller något under.
Jag tycker inte om att gå i bikini för då kan folk se precis allt.
Alla mina äckliga ärr.
Jag skäms.
Annons
Geo tag
Comment the photo
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 13:45
Du borde inte skämmas, ärren visar en människas historia och har en människa många ärr säger de att man inte mår/mådde särskilt bra.
SandraFager
Sat 16 Feb 2013 17:42
Jo, men jag skäms över dom för att dom är något jag verkligen inte är stolt över. Dom är bevisen på mina självmordsförsök som misslyckats. Dom är bevisen på att jag bara varit allmänt självisk.
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 17:45
att man vill ta självmord behöver nödvändigtvis inte betyda att man är självisk, visst tänker man bara på sig själv, men det är hela grejen som räknas. Att man inte har mått bra, varit på väg att ge upp, men att såren har bytts ut mot ärr betyder mer att man har fortsatt kämpa, och fortsätter man kämpa är man stark. Så dina ärr är inte "bevis" på att du har varit självisk, utan mer "bevis" på att du är stark nog att resa dig igen och fortsätta kämpa.
SandraFager
Sat 16 Feb 2013 17:56
Jo det är sant, men själva tanken..
Jag gjorde ärren innan försök till självmord jag kämpade inte alls jag ville bara bort men tillsist fanns det inget sätt att försvinna på. Jag såg inget sätt att ens bli bättre på.
Tillsist blev det bättre när jag träffade en person som gjorde mig glad och fick mig att glömma allt det dåliga.
Jag gjorde ärren innan försök till självmord jag kämpade inte alls jag ville bara bort men tillsist fanns det inget sätt att försvinna på. Jag såg inget sätt att ens bli bättre på.
Tillsist blev det bättre när jag träffade en person som gjorde mig glad och fick mig att glömma allt det dåliga.
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 17:58
Du kämpade inte då, men med tanke på att du fortfarande lever så kämpar du ju. Varenda dag är en kamp, lättare för vissa, svårare för andra.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sandrafager/512967385/
Visa toppen
Show footer