November
Thursday 5 May 2011 photo 1/1
|
Jag får ta det ifrån början så att alla ni förstår,
varför tårar rinner ner och mitt hjärta fylls av sår.
Det har gått så många år sen första gången jag blev sviken,
men den känslan den är kvar, har haft den sen jag var liten.
har aldrig känt mig älskad eller värdefull, har varit rädd för att skaffa vänner,
men har ingenting emot dom.
Jag har växt upp med ett hjärta utav bitar, har fått kämpa för att leva,
har fått kämpa för att finnas.
I tid och ålder började jag skära mig själv, se blodet komma, varje kväll.
Jag har stått ensam med ett mörker runt om kring.
tåget kommer alltid närmre, tar sats, men skriker till.
min feghet gör att jag finns kvar idag, det jag lever för är inget.
Jag har ingenting kvar..
jag är fast i fängelset i huset där jag bor, kan inte ta mig här ifrån, vill bara bort från denna jord.
Jag pallar inte mer orkar inte vara här, för allting jag gör blir bara så fel.
Alla jag har litat på och vågat ge min kärlek till, dom har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt. Jag har levt i lögner, och gått på dom gång på gång.. Hur kan jag vara så dum?.
Var riktigt nere i en djup depprision, och så hände det ett mirakel som fick mig börja tro, de gav mig hopp om en framtid full utav ljus, jag kände glädje inom mig som jag aldrig gjort förut. du säger att du vill se mig glad, men kolla här mitt liv på lyckan jag byggt upp de är de första du förstör. du har krossat mitt hjärta, finns ingen mening kvar att leva, ingenting känns rätt längre.
Kan ingen ta mig för den jag är?. Varför händer allting mig hela tiden?. Fan.. jag orkar inte leva när jag lever här i skiten.!
varför tårar rinner ner och mitt hjärta fylls av sår.
Det har gått så många år sen första gången jag blev sviken,
men den känslan den är kvar, har haft den sen jag var liten.
har aldrig känt mig älskad eller värdefull, har varit rädd för att skaffa vänner,
men har ingenting emot dom.
Jag har växt upp med ett hjärta utav bitar, har fått kämpa för att leva,
har fått kämpa för att finnas.
I tid och ålder började jag skära mig själv, se blodet komma, varje kväll.
Jag har stått ensam med ett mörker runt om kring.
tåget kommer alltid närmre, tar sats, men skriker till.
min feghet gör att jag finns kvar idag, det jag lever för är inget.
Jag har ingenting kvar..
jag är fast i fängelset i huset där jag bor, kan inte ta mig här ifrån, vill bara bort från denna jord.
Jag pallar inte mer orkar inte vara här, för allting jag gör blir bara så fel.
Alla jag har litat på och vågat ge min kärlek till, dom har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt. Jag har levt i lögner, och gått på dom gång på gång.. Hur kan jag vara så dum?.
Var riktigt nere i en djup depprision, och så hände det ett mirakel som fick mig börja tro, de gav mig hopp om en framtid full utav ljus, jag kände glädje inom mig som jag aldrig gjort förut. du säger att du vill se mig glad, men kolla här mitt liv på lyckan jag byggt upp de är de första du förstör. du har krossat mitt hjärta, finns ingen mening kvar att leva, ingenting känns rätt längre.
Kan ingen ta mig för den jag är?. Varför händer allting mig hela tiden?. Fan.. jag orkar inte leva när jag lever här i skiten.!
Annons
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sandraawinroth/489333600/
Visa toppen
Show footer