Jag vaknar mitt i natten, med en känsla om livet
tar fram papper och penna, sätter mig och skriver
om den där känslan som förföljt mig sen igår
för när jag tänker på minnen, river det upp gamla sår
men det är svårt, när man vill så mycket på en gång
jag försöker vandra framåt, men vägen den är lång
det enda jag kan se, framför mig nu
är en tjock dimma som aldrig vill ta slut
jag vill kunna se, vad jag har framför mig
men det enda jag känner, är doften utav dig
jag ser dig inte, men vet att du finns där
om du hör mig, snälla ta mig ifrån denna misär
kanske är din doft bara ett av alla minnen
försöker nå dig, ser dig sakta försvinner
jag blickar ofta tillbaka, när det var du och jag
på alla stunder vi hade, innan ditt misstag

I en dimma, långt borta nånstans
vet jag att du finns, snälla ge mig en chans
att få veta varför du inte berätta
sanningen hade varit det enda rätta

I en dimma, långt borta nånstans
vet jag att du finns, snälla ge mig en chans
att få veta varför du inte berätta
sanningen hade varit det enda rätta

Åh vad livet kan vara, vara svårt ibland
det blev så fel, vi gled ifrån varann
var väl aldrig meningen, att det skulle vara vi
men den tiden, har runnit sakta förbi
du såra mig djupt, försöker att glömma
jag vill hata dig, känslor dom strömmar
men du betydde, du var ju allting för mig
jag vill skrika för, jag vill att du ska höra mig!
du lämna djupa spår, bara vände ryggen till
brydde du dig alls? snälla jag vill
ju, att vi två, ska kunna bli sams igen
även fast det var evigheter sen jag hörde av dig
jag undrar nu, vart finns du nånstans?
så många frågor utan svar, snälla ge mig en chans!
så mycket jag vill veta, trots dina lögner
men jag vet ju inte ens om du fortfarande lever...

I en dimma, långt borta nånstans
vet jag att du finns, snälla ge mig en chans
att få veta varför du inte berätta
sanningen hade varit det enda rätta

I en dimma, långt borta nånstans
vet jag att du finns, snälla ge mig en chans
att få veta varför du inte berätta
sanningen hade varit det enda rätta

Det var svårt att släppa taget om dig
för jag kände så himla mycket för dig
men du svek mig, du flydde en gång till
i en hel jävla vecka, tiden den stod still
du ignorera mig, du sket i mig totalt
kan du fatta, du misshandla mig mentalt
du lura mig, som ingen annan gjort
men ingen kan förstå det som vi två hade ihop

I en dimma, långt borta nånstans
vet jag att du finns, snälla ge mig en chans
att få veta varför du inte berätta
sanningen hade varit det enda rätta

I en dimma, långt borta nånstans
vet jag att du finns, snälla ge mig en chans
att få veta varför du inte berätta
sanningen hade varit det enda rätta

Jag fattar inte hur du bara kunde vända ryggen till och gå.
Bara fly från alla tusen lögner som du gav mig.
Alla tusen frågor som jag aldrig kommer få svar på.
Bara för att du var tvungen att fly... Så jävla fegt!
Alla dina lögner satte stora hål i mitt hjärta och själ.
Men, jag undrar varje dag vart du är nånstans
om du fortfarande ens lever..
Man kan inte leva i en lögn och tro att det är rätt.
Det finns ingen förlåtelse för allt du gjort emot mig.
Jag hatar dig...

Annons

The photo has no tags

March 2016