April
Sunday 2 December 2012 photo 7/8
|
Sanningen om mig:
Det får inte hända en gång till.
Du kan inte göra såhär mot mig en gång till..
Jag har aldrig någonsin sagt, att jag älskar dig mer än något annat..
Vad tror du det beror på ?
Har inga ord kvar, kärleken dog av, allt tjat och bråken du starta, jag står inte ut kan du låta mig vara ?
Låt mig förklara, min underbara mamma!
Att jag skäms över tårar som faller, ner på kinden på dagen, på natten!
Har blivit sviken varje gång, gång på gång när jag ger dig nya chanser, det blir aldrig att jag lyckas.
Vart var du dom 4 åren ?
Ska aldrig öppna hjärtat för dig igen, jag behåller mina nycklar nu mamma.
Jag vart misshandlad av dig och dina killar tog på mig.
Du visste de men du neka till allt.
Har gett mig stora själ gång på gång men blir alltid lämnad trasig, jag är drängt i mina egna tårar allting är som vanligt.
För det känns verkligen som att älska är samma sak som att hata, jag vet med säkerhet nu att jag aldrig kan bli lagad.
Är så trött på dig och alla dina killar, fan jag hatar dig och dom!
Ska aldrig släppa in er något mer i det som kallas känslor.
För vad är känslor, vad är sympati ?
Du kallade mig din dotter och sa att du älskade mig men släckte min framtid.
Så vem är du egentligen, kan du tala om för mig vad som egentligen är rätt och fel ?
Jag klarar mig verkligen mycket bättre utan dig, utan dig är jag hel.
Det gick inte alls lång tid, det tog verkligen inte länge.
Men jag ville inte tro det, jag försökte verkligen blunda, förns den dagen du höjde din näve.
Bli inte sur nu, allting är fel på mig, jag har lärt mig de nu och du kan inte neka misshandeln du gav din egna dotter.
Jag ville ge dig en chans till.
Jag ville börja om.
Men du gör verkligen allt för att förstöra för mig.
Alla hot och allt vi gav varandra.
Men du gör allt för att jag ska må dåligt.
Jag försökte ta mitt liv så jävla många gånger, och allt ni gjorde va att skratta.
Som den gången jag skulle gå och lägga mig och ni sa "Sanna, sätt dig här."..
Jag gjorde som ni sa, och du facking tog en penna och slog den i min hand, och de börja rinna blod, men ni fortsatte, och sen skrattade ni.
Finns så mycket mer jag kan skriva, finns så mycket mer ni gjort mot mig.
Du har förlorat mig nu!
Raderar allt med dig!
Kommer aldrig vara rädd för dig eller dina killar igen !
(Snälla döm mig inte för hur jag är, det är inte mitt fel, lär känna mig först, jag är faktiskt snäll.
Och nu vet ni oxå varför jag har så brottom med att hitta kärleken !
Ja konstigt, jag har aldrig fått kärlek i hela mitt liv, har bara fått hat av exakt alla !)
Jag har aldrig någonsin sagt, att jag älskar dig mer än något annat..
Har inga ord kvar, kärleken dog av, allt tjat och bråken du starta, jag står inte ut kan du låta mig vara ?
Låt mig förklara, min underbara mamma!
Att jag skäms över tårar som faller, ner på kinden på dagen, på natten!
Ska aldrig öppna hjärtat för dig igen, jag behåller mina nycklar nu mamma.
Har gett mig stora själ gång på gång men blir alltid lämnad trasig, jag är drängt i mina egna tårar allting är som vanligt.
För det känns verkligen som att älska är samma sak som att hata, jag vet med säkerhet nu att jag aldrig kan bli lagad.
Är så trött på dig och alla dina killar, fan jag hatar dig och dom!
Ska aldrig släppa in er något mer i det som kallas känslor.
För vad är känslor, vad är sympati ?
Du kallade mig din dotter och sa att du älskade mig men släckte min framtid.
Så vem är du egentligen, kan du tala om för mig vad som egentligen är rätt och fel ?
Jag klarar mig verkligen mycket bättre utan dig, utan dig är jag hel.
Det gick inte alls lång tid, det tog verkligen inte länge.
Men jag ville inte tro det, jag försökte verkligen blunda, förns den dagen du höjde din näve.
Bli inte sur nu, allting är fel på mig, jag har lärt mig de nu och du kan inte neka misshandeln du gav din egna dotter.
Visa toppen
Show footer