February
Friday 22 October 2010 photo 9/9
|
Det här är första delen ur "Hemligheten" Hoppas att ni gillar den och att ni läser den efter som några och jag ska inte nämna namn inte gillar att läsa långa grejer så vi får se och hoppasxD Var bereda på att jag kommer kanske att lägga ut en del varje dag men det är ett kanske vi får se. Och det kommer att bli jävligt mycket eftersom jag redan har skrivit ca 60 sidorx)
Hemligheten
Vargarna
Jag hörde ett plågat ylande från bergen och tittade upp mot månen och såg skuggan av en varg. Jag ryste till, bara att tänka på att vargarna var där uppe fick mig att rysa och tänka på tiden då jag varit uppe i bergen och klättrat med min pappa.
- Kathy, kom ner hit jag vill prata med dig.
Det var mamma och jag hade definitivt inte tänkt att spendera kvällen med henne och
hennes prat om säkerhet. Jag skulle ut på party med mina vänner och ett par killar.
- Kommer mamma.
Jag gick sakta ner för trappen så att jag kunde förbereda mig på hennes säkerhetspladder attack. Jag såg mamma gå fram och tillbaka i köket, hon grubblade på något och det var inte bra det syntes i hennes ögon.
- Kathy, du ska ju på fest ikväll men… jag kan inte låta dig göra det, det finns vargar där ute.
- Mamma! Du behöver inte oroa dig, det går bra.
- Nej det är inte okej dem kan attackera dig du måste skydda dig!
Jag orkade inte lyssna på henne hon var bara för jobbig i såna här situationer. Jag sprang upp på mitt rum och klädde mig för festen. Jag var inte rädd för vargarna men mamma trodde alltid att jag var rädd för sånt som hon var rädd för, och hon var rädd för nästan allting. Så hon skyddade mig för mycket ibland, men vad kunde man göra när ens mamma var överbeskyddande från topp till tå.
Jag gick ner igen och tog på mig jackan.
- Du går inte ut! Förstår du inte vad jag säger…
Men jag lyssnade inte, jag gick ut i den mörka natten.
Jag hörde nåt, det lät som om en snöboll som träffade ett fönster.
- Kathy!... Hon är inte där.
Det var Eric som stod i skuggan av huset.
- Hallå jag står här!
- Kathy, vi trodde du var där uppe och vi undrade varför du inte kom ner.
Jag suckade och rynkade pannan.
- Som vanligt, mamma som tjatar om att jag ska skydda mig mot vargarna.
- Aha, jobbiga föräldrar mina är inte alls så, dem tror att vargarna håller sig borta från oss.
- Du har tur. muttrade jag. Var är tjejerna då? Frågade jag lite ointresserad.
- Deras föräldrar har låst in dem på rummet för vargarna du vet, så nu är det bara du jag och Benny.
Jag stönade till tillräckligt högt för att Eric skulle höra.
- Vad är det Kathy?
- Ääh det är inget jag blev bara lite besviken att tjejerna inte kom.
-
Jag tittade in i hans bruna ögon och han tittade in i mina.
- Du, vet du hur en blondins hjärnceller dör... ha dem dör ensamma hahaha.
- Hahaha ja då är det ju tur att man är brunett då.
Det var så lätt att skratta med Eric han förstod exakt hur eller vad jag menade, det var kanske det var därför jag var så otroligt kär i honom. Vi stod och tittade i varandras ögon tills Benny störde.
- Asså skulle inte vi på en cool fest eller?
Eric tittade upp och blinkade som om han inte visste vad Benny pratade om.
- Jo just det kom nu Kathy.
Jag sprang efter dem och skrattade för jag var lycklig av att vara med dem. Jag kände mig fri och lätt som om alla mina problem bara flöt iväg i rymden. Och det var inte jordens tyngd kraft som höll mig fast på jorden, det var han som höll fast mig där jag var. Det var han som gjorde att jag fortsatte andas och att mitt hjärta fortsatte att slå. Då vi var en bit från festen så gick Benny in i en gränd han var borta i tjugo minuter.
Till slut såg vi honom han stod med en kille som såg ut att vara sjutton,arton år.
- Vad gör han... handlar han "gulp" droger?
- Jag tror inte det.
Svarade Eric. Jag ville tro att han inte visste nåt om det men samtidigt så tog rädslan tag i mig och drog mig närmare, jag kände rädslans heta andedräkt men drog mig bort från den.
- Benny, vad FAN håller du på med!! Skrek Eric då Benny kom gående mot oss.
Jag svalde flera gånger för att få kontrollen över min kropp. Jag tittade upp på Erics ansikte, det
såg ut som om han skulle kunna gå fram och strypa Benny, jag hade aldrig sett det uttrycket förut
jag blev inte rädd för det men mina instinkter ryggade automatiskt bort från honom. Det var nåt
annorlunda med honom, han började skaka och Benny sprang fram till honom.
- Eric inte här, inte när Kathy är med!
Benny hade försökt att viska så att jag inte hört nåt men jag hade hört allt. Vad vad det som hände
Eric såg ut som om han skulle falla ihop när som helst, jag tittade oroat på Benny. Han tittade
tillbaka och såg chocken i mina ögon.
- Eric hon är rädd för dig, titta på henne, gör det och sluta med det du gör nu!!
Eric tittade in i mina ögon hans ögon hade bytt färg från bruna till bärnstens gula, jag ryggade
tillbaka och såg Eric springa in i gränden och försvina. Efter ett par minuter hörde jag ett svagt
ylande.
- Kom Kathy vi måste härifrån!
Han hade tagit tag i min hand och drog i mig, men jag vägrade Eric var ju kvar hur kunde Benny
lämna honom där, vargarna kom ju.
- Men Eric... vi måste rädda honom!
Jag slet mig loss och sprang in i den mörka gränden efter Eric. Jag såg nåt röra sig där det var stort
och hårigt. Sedan hoppade en stor rödbrun varg fram, den var minst 1 meter hög. Jag skrek men
det var försent den hade redan hoppat över mig.
Jag tittade in i hans bruna ögon och han tittade in i mina.
- Du, vet du hur en blondins hjärnceller dör... ha dem dör ensamma hahaha.
- Hahaha ja då är det ju tur att man är brunett då.
Det var så lätt att skratta med Eric han förstod exakt hur eller vad jag menade, det var kanske det var därför jag var så otroligt kär i honom. Vi stod och tittade i varandras ögon tills Benny störde.
- Asså skulle inte vi på en cool fest eller?
Eric tittade upp och blinkade som om han inte visste vad Benny pratade om.
- Jo just det kom nu Kathy.
Jag sprang efter dem och skrattade för jag var lycklig av att vara med dem. Jag kände mig fri och lätt som om alla mina problem bara flöt iväg i rymden. Och det var inte jordens tyngd kraft som höll mig fast på jorden, det var han som höll fast mig där jag var. Det var han som gjorde att jag fortsatte andas och att mitt hjärta fortsatte att slå. Då vi var en bit från festen så gick Benny in i en gränd han var borta i tjugo minuter.
Till slut såg vi honom han stod med en kille som såg ut att vara sjutton,arton år.
- Vad gör han... handlar han "gulp" droger?
- Jag tror inte det.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sannanight/475399299/
Visa toppen
Show footer