February
Monday 16 May 2011 photo 1/1
|
En väldigt hemsk historia som VERKLIGEN har hänt en
tjej!!!!!
Killarna tafsade
För två år sen fattade jag inte att det var fel. Jag var tolv år och trodde att det var okej att killar tafsade. Jag trodde att det var en killes rättighet. Men nu i efterhand så fattar jag att det var fel.
Det började när klasserna mixades och min killkompis blev kompis med en annan kille. Det var då han och hans nya kompis började tafsa. Första gången kände jag mig chockad. Att en av mina bästa killkompisar bara gick fram och tog mig på brösten. Men jag tänkte att det var en engångshändelse, att det aldrig mer skulle hända. Jag sa inte till nån någon vuxen eftersom jag trodde att det var okej.
Men det fortsatte. Det hände allt oftare och de tafsade på hela kroppen. Det är så hemskt när man tänker efteråt. Man visste att de skulle tafsa på en när man kom till skolan, att man skulle få en hand på fittan när de gick förbi. Man visste att man skulle få höra taskiga sexuella saker. Man var så jävla rädd för att säga nej, så vi accepterade och höll tyst. Men jag mådde så jävla dåligt. Jag tröståt och grät mig till söms.
Men till slut fick jag nog och berättade allt för min syster. Jag grät när jag berättade allt. Hon sa att jag skulle säga till lärarna , men de gjorde inget åt saken. Så jag gick till rektorn. Och då slutade de, men istället för att tafsa så började de hata oss.
De kallade oss jävla fitta, helvetes jävla horunge, ja mer än vad du kan föreställa dig. Men vi skrattade bara. Nu förstår jag att det också var fel. Men det som fick mig att bestämma mig för att byta skola var när den ena killen misshandla mig. Det hände i skolan, men ingen såg för det gick så snabbt. Och de skador jag fick var en bruten arm och en lårkaka. Men jag ljög ihop en historia om att jag hade trillat och alla gick på det. Men den största skadan fanns inuti mig. Det tog lång tid att läka det såret och det är fortförande inte läkt. Jag har gått hos kuratorn, men jag kommer aldrig kunna förlåta dem.
Kanske verkar det konstigt att jag blev så rädd och ledsen för att någon tafsade på mig, men jag hade blivit mobbad sedan ettan och hade trott att allt skulle sluta när klasserna mixades.
Killarna tafsade
För två år sen fattade jag inte att det var fel. Jag var tolv år och trodde att det var okej att killar tafsade. Jag trodde att det var en killes rättighet. Men nu i efterhand så fattar jag att det var fel.
Det började när klasserna mixades och min killkompis blev kompis med en annan kille. Det var då han och hans nya kompis började tafsa. Första gången kände jag mig chockad. Att en av mina bästa killkompisar bara gick fram och tog mig på brösten. Men jag tänkte att det var en engångshändelse, att det aldrig mer skulle hända. Jag sa inte till nån någon vuxen eftersom jag trodde att det var okej.
Men det fortsatte. Det hände allt oftare och de tafsade på hela kroppen. Det är så hemskt när man tänker efteråt. Man visste att de skulle tafsa på en när man kom till skolan, att man skulle få en hand på fittan när de gick förbi. Man visste att man skulle få höra taskiga sexuella saker. Man var så jävla rädd för att säga nej, så vi accepterade och höll tyst. Men jag mådde så jävla dåligt. Jag tröståt och grät mig till söms.
Men till slut fick jag nog och berättade allt för min syster. Jag grät när jag berättade allt. Hon sa att jag skulle säga till lärarna , men de gjorde inget åt saken. Så jag gick till rektorn. Och då slutade de, men istället för att tafsa så började de hata oss.
De kallade oss jävla fitta, helvetes jävla horunge, ja mer än vad du kan föreställa dig. Men vi skrattade bara. Nu förstår jag att det också var fel. Men det som fick mig att bestämma mig för att byta skola var när den ena killen misshandla mig. Det hände i skolan, men ingen såg för det gick så snabbt. Och de skador jag fick var en bruten arm och en lårkaka. Men jag ljög ihop en historia om att jag hade trillat och alla gick på det. Men den största skadan fanns inuti mig. Det tog lång tid att läka det såret och det är fortförande inte läkt. Jag har gått hos kuratorn, men jag kommer aldrig kunna förlåta dem.
Kanske verkar det konstigt att jag blev så rädd och ledsen för att någon tafsade på mig, men jag hade blivit mobbad sedan ettan och hade trott att allt skulle sluta när klasserna mixades.
Visa toppen
Show footer