January
Wednesday 5 November 2008 photo 2/2
|
Idag sitter jag här hemma som vanligt. Men ska ner och handla lite nu till mamma och sen ut med molly igen. Annica hämtar oss halv 5 så ska vi till stallet sen.
Har fortfarande ont i kroppen ska nog in nästa vecka och kolla mig om jag fortfarande har ont. Får se hur jag känner mig efter träningen ikväll om jag kan starta på lördag eller inte men det hoppas jag, har sett fram i mot detta nu och vill så gärna börja tävla.
Doktorna sa att jag skulle ta det lugnt och inte rida så länge jag har ont men vem gör som de säger :) Kan ju inte vara ifrån ridningen så länge. Får ta en värktablett så går det nog fint.
Man får hoppas det går fort med utredningen av olyckan hos polisen, för man vill ju veta vad han får för dom och hur vi ska gå till väga med bil och sånt. Nu får vi ju ha Eriks bil och så får vi låna Annica och deras när vi ska dra släp, drygt!
Men olyckan sitter ju i huvudet och man kan ju inte släppa det på någon dag som man egentligen vill. Man försöker tänka på annat men man tänker på det ändå, och tankarna far fram och tillbaka :(
Åka bil är inte min favorit längre, fast har aldrig varit riktigt glad för det innan heller, men har blivit mer rädd nu.
Denna olyckan kommer man inte glömma på länge och man kommer få meen för livet och aldrig förlåta han som satte våra liv på spel. Olyckor orsakade av rattfyllerister förlåter man inte.
Men som sagt det kommer ta tid att bearbeta detta som hänt för det var fruktansvärt hemskt att vara med om!
Har fortfarande ont i kroppen ska nog in nästa vecka och kolla mig om jag fortfarande har ont. Får se hur jag känner mig efter träningen ikväll om jag kan starta på lördag eller inte men det hoppas jag, har sett fram i mot detta nu och vill så gärna börja tävla.
Doktorna sa att jag skulle ta det lugnt och inte rida så länge jag har ont men vem gör som de säger :) Kan ju inte vara ifrån ridningen så länge. Får ta en värktablett så går det nog fint.
Man får hoppas det går fort med utredningen av olyckan hos polisen, för man vill ju veta vad han får för dom och hur vi ska gå till väga med bil och sånt. Nu får vi ju ha Eriks bil och så får vi låna Annica och deras när vi ska dra släp, drygt!
Men olyckan sitter ju i huvudet och man kan ju inte släppa det på någon dag som man egentligen vill. Man försöker tänka på annat men man tänker på det ändå, och tankarna far fram och tillbaka :(
Åka bil är inte min favorit längre, fast har aldrig varit riktigt glad för det innan heller, men har blivit mer rädd nu.
Denna olyckan kommer man inte glömma på länge och man kommer få meen för livet och aldrig förlåta han som satte våra liv på spel. Olyckor orsakade av rattfyllerister förlåter man inte.
Men som sagt det kommer ta tid att bearbeta detta som hänt för det var fruktansvärt hemskt att vara med om!
Visa toppen
Show footer