Dum hest bits.
Har vatt ute o gått rätt mkt m Johnny nu när d äntligen e lite vårväder o han är ju verkligen djävulen själv, men ändå måste man bara älska honom ^^
Han har ju inte rikrigt lärt sig skillnaden mella människor o hästar än så han behandlar ju mig som han behandlar Fimpen: bits, springer på o ska busa hela tiden. Med Fimpen e ju det lugnt eftersom han kan bara ignorera det, han e ju så stor, men för oss ere lite skillnad, så det håller Johnny på lära sig.
Man måste oxå pausa lite ibland när vi går långt, så lillkillen får busa av sig lite, annars blir han helt slutkörd psykiskt. Vissserligen är det skönt, för då går han som en halvdö ridskolehäst m huvvet lågt o öronen rätt ut bakom mig, men ja vill ändå att han ska tycka det är kul oxå, det ska inte bara handla om vem som vinner, vi ska kunna ha kul tillsammans utan att nån blir skadad.
Sjukt höga mål ja har m Johnny; vi ska kunna umgås utan att ngn blir skadad...

Han bet tag i mitt pekfinger häromdan o vägrade släppa. Han försökte jaga iväg hunden när ja gick med dom båda i varsin hand. När vi gick upp för en backe sprang han fram framför mig o på mig så ja ramlade ner igen. Jenny är så rädd för hnm att hon gömmer sig bakom träd när vi möter andra. När vi longerar o han inte vill springa sparkar han efter mig, bockar, drar ner huvvet o försöker raca iväg. När vi var hos en kompis gick han upp för trappan till deras altan. Han älskar marshmallows. Han bet mamma när hovslagaren var här. Mamma hatar honom...
men Jag älskar honom..., nej ja e inte mentalt frisk ;)

HAhaha åh, jag dör av skratt!