Denna texten kommer från botten av mitt hjärta om all kärlek ja känner och alla smärta.
Har svårt att berätta mina kännslor är svåra.
Jag känner glädjen endå fäller jag tårar.
Har upplevt saker som gjort de hela jävligt svårt men endå lever jag år efter år.
Trots självmordstankar har jag kämpat mig hit.
Tagit dag för dag och kommit genom bit för bit.
Livet var skit jag ville sluta leva stöta kniven i bröstet komma bort från de hela.
Jag vill tacka mina vänner för att dom finns till och stöttar.
Att dom stannar när jag är nere och inte tröttnar.
Utan er är jag död utan er är jag inget allt ni gjort för mig gör att ni stannar kvar i mitt minne

Det är en bit som fattas men jag vet inte vad ett hål i min själ som jag känner av varje dag.
De sticks å de svider jag plågas och lider.
Men jag tänker som så att de läker väl med tiden?
För det sägs att tiden läker alla sår men de finns kvar jag är på min 16 vår.
När ska de försvinna den dagen ska ja fira för det blir den dagen då jag ska sluta lida
Jag hatar livet men jag älskar att leva.
Jag är fri som en fågel bunden i en kedja.
Mitt hjärta är brustet men utan att de märks.
Ingen som syns som ett fallande berg.
Kärleken så vacker men endå så farlig förtrollande kännslan men endå så skadligt.
Trots alla risker så älskar jag dig
Vad som än händer Marcus stanna hos mig.

Alla kännslor på en gång nu kommer huvud-värken.
Alla kännslor på en gång skär sår och rivmärken.
Kännslan vill ut den har rivit och klöst jag kämpar emot men jag kämpar meningslöst.
Ut med agritionen alla har sitt eget sätt.
Man blir av med kännslan den går till reträtt.
Men den kommer tillbaka när man minst anar det är som mardrömmar kännslan har vissa dagar.
Ett tack till familjen kärlek utan gräns och ett lycka till till dom som vet hur de känns.
Vi hittar alla en mening vi hittar ett svar och kämpa vidare ni som har en bit kvar.

Men Sara :( vi måste få dig glad !!!