maj
onsdag 23 januari 2008 bild 1/1
|
6 år, 9 månader, 22 dagar Farsan du försvann, precis som vattnet rann. Bit för bit sjönk du in i evighetens himmel, medan jag köpte ögonskugga från Rimmel. Förlåt att jag tog dig för given, inte visste jag att du skulle till intensiven. Jag ville ha nya kläder och var purken, du slutade fungera, cancern var skurken. Inte visste jag hur viktigt du var, min vackra, fina Far. Hur ska jag reagera, när du inte finns mera? Medan sommarn kommer och går, känner jag varenda tår. Vinden sliter i min jacka, och jag vill bara packa. Tro, hopp och kärlek är vad jag vill bära, men motsatsen kryper så nära. Pappa, även om du mig väcker, är jag inte säker på om jag din hand räcker.
Annons
Kommentera bilden
Anonym
fre 7 mar 2008 08:58
Beklagar , ryser när jag läser detta :/ förlorade min far för 1 år sen :/
Anonym
fre 25 jan 2008 05:42
vilken fin dikt sara!
Anonym
tor 24 jan 2008 22:59
den är så fin dikten
9 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/sararara/155321782/
Visa toppen
Visa sidfoten