September
Wednesday 1 April 2009 photo 2/2
|
Jag börjar bli så less som det kan gå, av att alla ska klaga på mig!
Så jag ska förklara hur det verkligen ligger till..
__________________________________________________________________
Jag är inte den ni tror att jag är..
Jag är en väldigt aggresiv person, som oftast hamnar i bråk..
Har haft en skit barndom vilket orsakar mitt liv just nu, har två idioter till föräldrar som jag verkligen hoppas i djupet av mitt hjärta att dom dör och väldigt snart!
Min bror sitter inne för andra gången och dom bryr sig inte, jag har inte fått se honom på 4 år nu, och han ska sitta inne 1 år till.. Han ska alltså sitta inne i tre år sammanlagt!!!
Jag blev ner flyttad hit för soc drog mig från pappa och jag blev glad men jag hamnade i en ny version av helvetet, och det är mamma! Men innan jag skulle flytta sa pappa att jag skulle stanna en vecka till, för han vill ha tid med mig men hela veckan satt jag ensam hemma förutom sista dagen då gick jag och mina syskon och åt på en resturang och shit, och då slog det mig.. Pappa ville bara att jag skulle stanna en vecka till för att han ville ha barnbedraget!
Han har inte sagt "ordet" på 6 år, ETT jävla ord SJU bokstäver EN gång om året! Hur svårt kan det vara?!
Han har sin fjärde fru nu och en dotter , och han håller det hemligt för mig, han tror fortfarande att jag inte har nån jävla aning..
Han är aldrig här i sverige för att säga hej längre..
Han har inte sagt ett skit på 6 år..
Jag blev slagen som barn, och även i skolan när jag gick i 2:an fick jag en massa jävla stryk av dom som gick i 9:an utan att ha gjort nåt ..
Och även när jag kom hem, men det gjorde inte lika ont..
Och om ni tycker jag hade dålig barndom kan jag ju säga att mina bröder hade det värre..
borsan och farsan bråkade hela jävla tiden, dom skulle alltid stå och slå varann hela tiden och dom skrek mot varandra även ifall dom visste att jag satt i rumet intill och jag var 6 år, dom skrek och skrek, jag tryckte bara in mitt huv mer och mer in till kudden..
Brorsan blev avstängd från skolan vid en tidig ålder för att min brorsa lider av damp, och pappa gjorde aldrig ett skit åt det..
Och han hamnade alltid i bråk, bråkade med sina lärare.
Sist jag såg honom var jag hemma hos pappa, och han mord hotade pappa, sen gick han och jag satt bara där och grät och slutade inte heller för än 1 månad efter, då jag insåg att han aldrig kommer tillbaka..
Min andra bror har en son och en dotter, men pappa och han hatar varann pappa har skrikit "du är inte min son" åt honom dom kan inte vara i samma rum det är helt omöjligt, vem fan vet vad som kommer hända?
Min tredje bror har lyckats frysa ut allt det där, och han mår bra nu, och är den enda som har lyckats överleva, min syrra har alltid varit fast hos pappa även ifall hon har flyttat hem ifrån, gift sig, skaffat en son efter tre missfall, så slipper hon ändå inte honom! Hon får alltid lösa hans problem?!
I Eritrea hatar nästan alla presidenten men vågar inte göra nåt åt det..
Frågar ni mig, så är jag knappast stolt över att vara en Eritrean, dom är patetiska! Och pappa som vanligt var så jävla dum nog att säga vad han tycker om presidenten i tv!! så åker han till Eritrea så är han ju så gott som död!
Drf är hans nya fru och unge ifrån Etiopien.. (Fast än jag önskar att han åker ner till Eritrea)
Min andra syrra bor i uppsala, ingen har kontakt med henne förutom jag och min brorsa. Hon orkar inte med familjen.. (Förstår henne)
Min lillasyster, bor med hennes mamma, och jag tycker synd om henne för den kvinnan är sjuk, det är som att hålla fast en unge i en cell.
Jag fick inte reda på att mina syskon var halvsyskon för än 3 års sen?
Jag fick reda på att av alla mina syskon är det bara två som är hel syskon?
Men det bryr jag mig inte om för dom var där när jag föddes allihopa och det är DOM som har uppfostrat mig och tagit hand om mig.. Jag har växt upp med dom hela mitt liv, och växt upp med min lillasyrra hela hennes liv!
Jag bodde med helvetets gudinna ett tag, men när jag flyttade hit kunde jag inte vända mig till mina syskon när jag behövde hjälp, och alla mina läraren trodde jag var psykiskt störd lr nåt, för att jag aldrig var på humör ..
Dom anmälde mig till kuratorn utan att jag fick säga min egen åsikt?!
Men hon kom till hjälp ändå för jag anmälde mamma via henne.
Och på så sätt fick jag fosterfamilj..
I skolan förra året var folk irriterad på mitt humör och kunde inte fatta att jag hade problem? Ingen tog tiden på sig att fråga hur jag mådde? Ingen fanns där för mig helt enkelt.
Jag hade många anledningar att må dåligt!
Jag hade epelipsi sen jag var 9, men visste aldrig va som var fel för än jag var 13.. jag fick just reda på att jag har ADHD, och jag har en helt fucked up barndom och ingen förstog mig ändå! Och blev jag arg så kunde inget stoppa mig..
En kille i 9:an höll på och driva med mig hela tiden och jag sa till honom att han skulle sluta annars får han stryk.
Men han fortsatte, och då kom jag ihåg dom som gav mig stryk när jag var 8, så jag sparkade honom på ett ställe som ni killar verkligen inte tycker om att bli sparkad på..
Men jag fick inga skuldkänslor alls!!
Och när jag började i bjästa skolan blev jag kallad för en massa jävla saker t.ex började folk med att skrika neger, och jag blev förbannad och alla sa att jag skulle låta dom vara för annars kan jag få stryk, men jag sa vad spelar det för roll jag har fått det hela mitt liv.. vad gör det för skillnad?! Fegar jag ut nu så gör det mer ont för mig ..
Jag var väl den enda som var ensam och mobbad som faktiskt vågade säga nåt tillbaka!
Helt enkelt jag var en aggresiv person och jag vart hatad.. Skolan gjorde det bara värre för dom är retards hela högen och jag hatade dom! Så i år bestämmde jag mig att jag får bara lov att bita ihop och hålla kvar all den där ilskan, jag hade inget annat val.. Och nu har jag folk som jag kan lita på.. Tror jag.. Eftersom dom vet ju inte hur jag verkligen är? Men dom kan lita på mig hoppas jag, jag har ju bärt på en lögn..
Och jag tycker synd om idioten som får all den där ilskan som jag har hållt kvar på sig!
Så där har ni det ..
Nu vet ni vem jag är..
Jag skrev det här igen för bdb laggar, det står bara en massa skit koder..
Så jag ska förklara hur det verkligen ligger till..
__________________________________________________________________
Jag är inte den ni tror att jag är..
Jag är en väldigt aggresiv person, som oftast hamnar i bråk..
Har haft en skit barndom vilket orsakar mitt liv just nu, har två idioter till föräldrar som jag verkligen hoppas i djupet av mitt hjärta att dom dör och väldigt snart!
Min bror sitter inne för andra gången och dom bryr sig inte, jag har inte fått se honom på 4 år nu, och han ska sitta inne 1 år till.. Han ska alltså sitta inne i tre år sammanlagt!!!
Jag blev ner flyttad hit för soc drog mig från pappa och jag blev glad men jag hamnade i en ny version av helvetet, och det är mamma! Men innan jag skulle flytta sa pappa att jag skulle stanna en vecka till, för han vill ha tid med mig men hela veckan satt jag ensam hemma förutom sista dagen då gick jag och mina syskon och åt på en resturang och shit, och då slog det mig.. Pappa ville bara att jag skulle stanna en vecka till för att han ville ha barnbedraget!
Han har inte sagt "ordet" på 6 år, ETT jävla ord SJU bokstäver EN gång om året! Hur svårt kan det vara?!
Han har sin fjärde fru nu och en dotter , och han håller det hemligt för mig, han tror fortfarande att jag inte har nån jävla aning..
Han är aldrig här i sverige för att säga hej längre..
Han har inte sagt ett skit på 6 år..
Jag blev slagen som barn, och även i skolan när jag gick i 2:an fick jag en massa jävla stryk av dom som gick i 9:an utan att ha gjort nåt ..
Och även när jag kom hem, men det gjorde inte lika ont..
Och om ni tycker jag hade dålig barndom kan jag ju säga att mina bröder hade det värre..
borsan och farsan bråkade hela jävla tiden, dom skulle alltid stå och slå varann hela tiden och dom skrek mot varandra även ifall dom visste att jag satt i rumet intill och jag var 6 år, dom skrek och skrek, jag tryckte bara in mitt huv mer och mer in till kudden..
Brorsan blev avstängd från skolan vid en tidig ålder för att min brorsa lider av damp, och pappa gjorde aldrig ett skit åt det..
Och han hamnade alltid i bråk, bråkade med sina lärare.
Sist jag såg honom var jag hemma hos pappa, och han mord hotade pappa, sen gick han och jag satt bara där och grät och slutade inte heller för än 1 månad efter, då jag insåg att han aldrig kommer tillbaka..
Min andra bror har en son och en dotter, men pappa och han hatar varann pappa har skrikit "du är inte min son" åt honom dom kan inte vara i samma rum det är helt omöjligt, vem fan vet vad som kommer hända?
Min tredje bror har lyckats frysa ut allt det där, och han mår bra nu, och är den enda som har lyckats överleva, min syrra har alltid varit fast hos pappa även ifall hon har flyttat hem ifrån, gift sig, skaffat en son efter tre missfall, så slipper hon ändå inte honom! Hon får alltid lösa hans problem?!
I Eritrea hatar nästan alla presidenten men vågar inte göra nåt åt det..
Frågar ni mig, så är jag knappast stolt över att vara en Eritrean, dom är patetiska! Och pappa som vanligt var så jävla dum nog att säga vad han tycker om presidenten i tv!! så åker han till Eritrea så är han ju så gott som död!
Drf är hans nya fru och unge ifrån Etiopien.. (Fast än jag önskar att han åker ner till Eritrea)
Min andra syrra bor i uppsala, ingen har kontakt med henne förutom jag och min brorsa. Hon orkar inte med familjen.. (Förstår henne)
Min lillasyster, bor med hennes mamma, och jag tycker synd om henne för den kvinnan är sjuk, det är som att hålla fast en unge i en cell.
Jag fick inte reda på att mina syskon var halvsyskon för än 3 års sen?
Jag fick reda på att av alla mina syskon är det bara två som är hel syskon?
Men det bryr jag mig inte om för dom var där när jag föddes allihopa och det är DOM som har uppfostrat mig och tagit hand om mig.. Jag har växt upp med dom hela mitt liv, och växt upp med min lillasyrra hela hennes liv!
Jag bodde med helvetets gudinna ett tag, men när jag flyttade hit kunde jag inte vända mig till mina syskon när jag behövde hjälp, och alla mina läraren trodde jag var psykiskt störd lr nåt, för att jag aldrig var på humör ..
Dom anmälde mig till kuratorn utan att jag fick säga min egen åsikt?!
Men hon kom till hjälp ändå för jag anmälde mamma via henne.
Och på så sätt fick jag fosterfamilj..
I skolan förra året var folk irriterad på mitt humör och kunde inte fatta att jag hade problem? Ingen tog tiden på sig att fråga hur jag mådde? Ingen fanns där för mig helt enkelt.
Jag hade många anledningar att må dåligt!
Jag hade epelipsi sen jag var 9, men visste aldrig va som var fel för än jag var 13.. jag fick just reda på att jag har ADHD, och jag har en helt fucked up barndom och ingen förstog mig ändå! Och blev jag arg så kunde inget stoppa mig..
En kille i 9:an höll på och driva med mig hela tiden och jag sa till honom att han skulle sluta annars får han stryk.
Men han fortsatte, och då kom jag ihåg dom som gav mig stryk när jag var 8, så jag sparkade honom på ett ställe som ni killar verkligen inte tycker om att bli sparkad på..
Men jag fick inga skuldkänslor alls!!
Och när jag började i bjästa skolan blev jag kallad för en massa jävla saker t.ex började folk med att skrika neger, och jag blev förbannad och alla sa att jag skulle låta dom vara för annars kan jag få stryk, men jag sa vad spelar det för roll jag har fått det hela mitt liv.. vad gör det för skillnad?! Fegar jag ut nu så gör det mer ont för mig ..
Jag var väl den enda som var ensam och mobbad som faktiskt vågade säga nåt tillbaka!
Helt enkelt jag var en aggresiv person och jag vart hatad.. Skolan gjorde det bara värre för dom är retards hela högen och jag hatade dom! Så i år bestämmde jag mig att jag får bara lov att bita ihop och hålla kvar all den där ilskan, jag hade inget annat val.. Och nu har jag folk som jag kan lita på.. Tror jag.. Eftersom dom vet ju inte hur jag verkligen är? Men dom kan lita på mig hoppas jag, jag har ju bärt på en lögn..
Och jag tycker synd om idioten som får all den där ilskan som jag har hållt kvar på sig!
Så där har ni det ..
Nu vet ni vem jag är..
Jag skrev det här igen för bdb laggar, det står bara en massa skit koder..
Comment the photo
Jag tycker att du är jävligt stark som orkade med det där
Och så skaru skita i allas åsikter för brunhyade människor är jättehet
Och du var söt :D
Jag började nästan gråta när jag läste det där :(
Lycka till med ditt liv
Jag är glad att du mår bättre nu när du blev av med din pappa och så:/<3
jag gråter varje gång jag läser!:(((
uschhhhhhh vilken jävla barndom säger jag bara!!
stå på dig vännen!(L)
men det är bra att du fortsätter att kämpa jag tycker du är modig och stark <3
kämpa på, va stark ! du får säkert höra det ofta men de ligger mycket bakom orden också, hade bra !
Jag har varit med dig förut men aldrig vetat nåt. Känns så fel. Men jag finns om du vill prata <3
jag tycker iallafall att du är sjukt stark!
27 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/sarahdebesai/362984418/
Visa toppen
Show footer