Thursday 28 August 2008 photo 2/6
|
Ibland händer det att jag tänker på det här med kärlek. Now, jag är den förste att erkänna att jag inte vet överdrivet mycket om den, men jag vet att jag vet något. Två saker, minst.
Det ena är att det aldrig är värt att fråga om någon älskar en. Frågan, i sig själv, förgiftar svaret. Kärlek är ingenting som kan tvingas fram, fås att hända. Den är, i sin 'rena' form, alltid en akt av spontanitet, alltid ett ögonblick i nuet, alltid någonting som ges från en individ till en annan av totalt oplanerad frivillighet. 'Ges' är nyckelordet; den kan inte framtvingas utan att bli någonting annat. Kärlek under tvång är underkastelse; kärlek under hot är utnyttjande.
Frågan 'älskar du mig' blir en fråga vars enda fungerande svar är nej. Det går att svara ja, men ja:et blir inte ett uttryck för kärlek, utan ett svar på en konkret social situation, någonting helt annat än ett spontant yttrande av den känsla som efterfrågas. Ja:et blir ett intetsägande läte, allt annat än ett bekräftande av att den Andre är en viktg del av ens liv.
Det andra är att kärleken inte behöver några anledningar, står utanför den sfär av saker som kan besväras med frågan 'varför'. Det finns inga varför; bara därför. Det går inte att ta en kärlek och göra en lista av saker som orsakat eller frammanat den; det går inte att utröna och definiera exakt varför en kärlek uppstår. Det finns ingen orsak, annan än den nödvändiga och tillräckliga orsaken att den Andre är. Inte att denne nödvändigtvis är någonting särskilt, men väl att.
Det finns inga anledningar, men det händer ändå. Den stora frågan är inte den om varför, utan hur en kan ta vara på den på bästa sätt. Varför är rätt likgiltigt, egentligen.
Mystiskt, det där. Om jag blir gammal kanske jag förstår mer om det. Kanske. Om. När.
Comment the photo
*stora, drömmande ögon riktade mot fjärran*
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sargoth/259340628/