Friday 5 September 2008 photo 2/5
|
Ibland händer det att jag retas med gymnasister och folkhögskolemänniskor, och kallar dem elever i stället för studenter. Det är lite smått inkonsekvent (i mitt fall), för att inte tala om elakt. Det är, dock, etymologiskt korrekt.
Tyskan har fortfarande kvar betydelsen 'läsa vid universitet' i ordet studieren. Vi nordbor har genomfört du-reformen så totalt att vi inte ens kommer ihåg den längre, så vi störs inte överdrivet mycket av att ordet 'studera' har krupit ned i åldrarna och numera omfattar även den minst akademiska sextonåring som någonsin satt sin fot på ett gymnasium. Betydelsen finns fortfarande kvar, i en slags esoterisk, undermedveten kulturell mening av ordet 'finns', men det är enbart de som känner sig berörda som bryr sig om det.
Det är en lek vi studenter leker ibland. Det vi försöker komma över är att ingen annan, någon stans alls, bryr sig. Så länge vi inte tar det på allt för stort allvar, är det rätt harmlöst. Många så kallade riktiga studenter hör inte hemma på de högre utbildningarna, medan många så kallade elever läser mer än många studenter. Ordet i sig betyder ingenting, och kan användas ganska fritt. Jag använder dem i gammeldags form ibland, för att retas. Bara för att retas. Eller när jag håller monolog; det är ibland oklart vilket jag gör i ett visst givet ögonblick.
Jag? Jag slutade aldrig gymnasiet. Gick det inte på riktigt. Jag genomgick rörelserna, men tog mig aldrig för att riktigt lära mig det jag skulle lära mig. Jag läste Bauman, Bourdieu, Nietzsche, Lacan och Sloterdijk i stället för läroböckerna, och använde det jag läste för att försöka kommunicera med mina pedagoger. Vilket, erkänningsvis, inte gick särskilt bra, på grund av en fundamental skillnad mellan gymnasiet och högskolan:
Elever förväntas lära sig hur en beter sig, och blir tillsagda om de gör fel. Studenter förväntas lära sig lära sig själva detsamma, utan någon som helst hjälp om vi skulle råka göra rätt. Elever förväntas formas till ett visst ideal under utbildningens gång. Studenter förväntas intressera sig.
Så. Jag studerade på gymnasiet, och fick jobba lite på slutet för att få godkänt i de där ämnena som jag inte direkt var intresserad av. Jag hade kunnat sköta mig och få ett massivt snittbetyg, men valde att läsa psykoanalys i stället för naturkunskap, Nietzsche i stället för geografi. Jag lärde mig aldrig att bete mig som en elev, och alla de saker som en elev måste kunna för att kunna bete sig som en sådan, utan var i stället allmänt jobbig och bråkade om kursplaner och betygskriterier och vissa specifika uppgifters relevans för desamma och om bristande kommunikation i lärandeprocessen och om skillnaden mellan faktaupprepning och uppvisande av kunskap, och om - -
Jag var en usel elev, Men en god student.
Det är en lek vi studenter leker ibland. Det är, för det mesta, det enda vi gör: leker med ord.
Vem hänger på?
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sargoth/262611323/