August
Thursday 11 September 2008 photo 5/5
|
En något osjälvklar men ändå konsekvens av det sagda är att jag försöker dekonstruera saker och ting. Dvs, ta sönder dem och ta reda på hur de fungerar, vad som motiverar dem, varför de händer. Till skillnad från den mer tekniskt sinnade personen är mitt dekonstruerande och rekonstruerande inte fysiskt, utan diskursivt; det som plockas isär och försöks sättas ihop igen är föreställningen om världen snarare än världen själv. Jag är en epistemologisk varelse, snarare än en ontologisk, för att säga det i svåra ord.
Now, jag försöker dock inte dekonstruera vad som helst som råkar komma i min väg. Det krävs någonting mer. Det krävs att jag tycker om någonting för att jag ska ge mig i kast med att göra små diskursiva fragment av det. Det krävs ett visst mått av emotionell bindning; annars är det mig likgiltigt. Det måste betyda någonting; annars kan jag inte utröna dess betydelse, leta upp och exponera grunderna för dess existensberättigande, göra en rimlig explicering av dess inneboende syften och anledningar. Eller, i kortare ordalag, analysera sönder det, till minstaste lilla meningsbärare.
Analysera sönder är nog ett passande par ord. Ett någonting som analyserats och förståtts in i minsta detalj är inte detsamma som det var innan det blev förstått; det är förändrat av den förståelse som finns om det, och kan inet återgå till att vara det det var. Eventuella mysterier är skingrade, eventuella anrika och ärofyllda historier vederlagda och ersatta av en retorisk narrativ omöjlig att skilja från den neurotiskes rationaliseringar; min epistemologiskt nihilistiska syn på saken leder, eventuellt, till att den poesi som omger föremålet förfaller ner i ett för-förståeligt förflutet, någonting som fanns en gång men som inte längre är relevant. Som spöken under barnsängen, som försvann i och med att en började bädda den på egen hand. -
Genom att förstå, gå till botten med, fenomenet i fråga, förintas det. Det är det det är enbart och endast genom att inte veta om vad det är; när det får syn på sig självt, tvingas det till självinsikt, och förändras därigenom. Det som en gång förstods, försvann.
Now, detta innebär, i all korthet, att min spontana reaktion på saker jag tycker är att försöka destruera dem, förinta dem, förvandla dem till ett intet, ett annat; min spontana reaktion på det Goda är att tvinga det att titta sig i spegeln och konfrontera sig självt i alla möjliga och, än mer, omöjliga vinklar. Genom att jag inte har någon grund för en oemotsäglig Mening eller Sanning, tar jag det Goda med mig när jag de(kon)struerar det till intet, till beståndsdelar som, när de väl är katalogiserade, visade sig inte kunna sitta ihop ens från början. -
Jag tycker om dig. Kom. Låt mig förinta din självbild, frånta dig dina fundament., bränna dina broar till ditt förflutna och göra dig - fri?
Comment the photo
Btw så är jag fri.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sargoth/270911238/
Visa toppen
Show footer