September
Sunday 13 September 2009 photo 3/4
|
Nu ska jag berätta allt. Från början till slut. Som det egentligen är och ser ut.
Min pappa har alltid skitit i mig. Min farmor med, och farfar som bara är styrd under sin diktatorliknande fru. Tro mig, det är så. De har hört av sig till jul och födelsedag, om ens då. Jag har aldrig fått en födelsedagspresent av min pappa. Skumt va?
Då mamma som nittonåring blev gravid så ringde farmor till henne:
-Maria?
-Hej, det är Margareta, ska du ha barn med min son?
-Ja det ska jag.
-Du har inte övervägt abort?
Det hade mamma inte. Jag var älskad från första sekund.
Då jag var född ringde farmor till mamma flera gånger, skulle jag inte ta och flytta till dem, mamma var ju faktiskt ensamstående och ung? Hade hon verkligen råd att försörja mig?
Om hon hade råd eller inte spelade inte så stor roll, jag har aldrig någonsin i hela mitt liv fått gå hungrig då jag varit hemma.
Jag minns en gång då jag skulle med farmor till Furuviksparken i Gävle. Jag var nio år och hade sminkat mig. Farmors första reaktion var att hon frågade om mamma bett mig att sminka mig eller varför jag hade gjort det. Precis som att mamma hade tvingat mig, hade hon varit hemma så hade jag aldrig ens fått lov till det innan jag började femman.
Tillbaka till då jag var liten. Vi bodde i Örnsköldsvik från då jag var ett och ett halvt tills jag blev sju. Då farmor ett par gånger om året ringde upp så tjatade hon om att vi skulle flytta till Gävle. Tillslut fick hon sin vilja igenom. Träffade hon mig? Nej.
Innan vi flyttade till Gävle bodde vi långt norrut, ni kan söka på kartan var Övik ligger om ni är nyfikna.
Trots att mamma var ensamsatående, studerande och fattig så såg hon till att vi besökte Gävle tre gånger om året minst. Min farmor däremot kom upp en gång och hälsade på, under sex år. Och då träffade hon mig bara nån timme.
Då jag väldigt sällan träffade eller pratade med farmor så fick jag ofta höra hur dum i huvudet min mamma var och så vidare. Kanske inte direkt med dem orden, men med den innebörden.
-Varför gör din mamma så, Sol?
Det var ofta en sak hon sade.
En gång när vi hade flyttat hit till Gotland var jag och mamma på besök i Gävle. Jag hade varit med farmor ett par timmar, och hon skulle lämna mig vid en restarang där jag skulle äta med mamma. Där var mamma med en av sina närmaste vänner därifrån, Lars. Visst ser han lite speciell ut, men farmors reaktion gjorde mig nästan sur. Hon frågade om mamma bara umgicks med "såna där konstiga" personer. Medan min pappa även han ser extrem ut med sin övertatuerade kropp och sitt långa hår som går nästan till midjan.
På tal om min pappa. För ett par år sen, sommaren mellan femman och sexan, så hade jag varit en riktigt besvärlig dotter. Vad jag och mamma än bråkade om så var mitt argument för att sluta bråka "men då flyttar väl jag hem till pappa", så även då hon försökte sätta gränser. Tillslut, som så många andra skulle gjort, så tröttnade mamma på det. Jag fick flytta hem till pappa iallafall för ett par veckor. Mamma hade långa samtal med honom innan och frågade många gånger om han verkligen var så drogfri som han hävdade. Han höll fast vid att han var det så jag fick åka.
Då jag kom till pappa märkte jag gansa fort att mat var ingenting han lagade, och som ganska ung så kunde jag inte heller det. På de tre dagar jag stannade där åt jag en godispåse, ett äpple och en portion gröt. Då bör understrykas att äpplet och godiset betalade jag själv för de trettio kronorna jag fått av mamma som färdgodis-pengar.
Jag trodde ju såklart att det skulle bli bättre, han var ju trots allt en vuxen man, men då han en eftermiddag blivit uppringd av ett par vänner (han hade högtalaren på, och de lät berusade) och åkt in till stan för att träffa dem med ett löfte att komma hem inom ett par timmar, men fortfarande inte kommit då klockan blivit halv ett på natten, så tröttnade jag. Jag var jätterädd, ensam i en lägenhet i en Stockholmsförort hos en man jag knappt kände mer än att han var min biologiska pappa.
Jag smsade några kompisar, min dåvarande nära vän T ringde upp mig, jag fick prata med hans pappa och hans pappas tjej. De gav mig numret till BRIS som tyvärr då hade stängt. De bad mig även att höra av mig till mamma, vilket jag då gjorde.
Redan morgonen efter kom morfar dit och hämtade mig. Istället för att fortsätta vara fast i Rissne så fick jag följa med han och hans dåvarande familj på resa till Göteborg. Det blev en av mina bästa somrar tack vare morfar.
Tillbaka till farmor. Hon tjatade ofta om hur hemskt det var att mamma var fattig då hon hade mig. För att mamma skulle få bättre pengar så jobbade hon nätter ibland och studerade på dagarna. Mamma ringde vid ett par enstaka tillfällen till min farmor och frågade om jag kunde få vara där, om hon kunde köra mig till skolan dagen efter också, men hennes svar blev oftast "Nej, jag jobbar ikväll, så bara Bertil är hemma". Så jag fick tydligen inte vara där om bara farfar var hemma. Frågan är dock om jag fick vara där annars, det är tveksamt.
För ett par år sedan så firade jag nyår i Gävle. Jag fick så klart inte lov att röka för mamma, jag gick bara i åttan. För pappa, farmor och mina fastrar fick jag det, bara jag skaffade egna cigaretter. Så jag stod och rökte med dem. Skumt. Min faster Catrin sa hela tiden att hon aldrig skulle bjuda mig på cigg, men då mina var slut och jag var hemma hos henne så bröt hon det, hon ville inte röka ensam.
Till och från har jag dock blivit lovad av dem att de skulle träffa mig. Min faster Carro skulle med sin dotter till Leksand Sommarland en gång för ett par år sedan. Jag var hos min mormor i Leksand då så jag fick frågan om jag ville följa med. Vi väntade hela dagen, försökte ringa men fick inget svar. På kvällen svarade dock Carro och sa att på grund av vädret så åkte dom till Furuvik istället och dom hade "glömt" att höra av sig.
En sommar då min gammelfarmor fortfarande levde var jag och mamma där då min farmor och farfar kom förbi utan förvarning. Då hade dom varit på Tomteland i Mora, och dom visste att jag också var i Dalarna, men dom hade tagit för givet att jag inte ville med för att jag tydligen var för stor för Tomteland. I själva verket hade jag tillochmed varit där bara ett par dagar innan. Det visste dom dock inte.
Så när jag skriver att jag saknar dem, jag vet inte vad det är jag saknar.
Dom har alltid skitit i mig.
Detta är min sanning, nu vet ni hur det ser ut.
Min pappa har alltid skitit i mig. Min farmor med, och farfar som bara är styrd under sin diktatorliknande fru. Tro mig, det är så. De har hört av sig till jul och födelsedag, om ens då. Jag har aldrig fått en födelsedagspresent av min pappa. Skumt va?
Då mamma som nittonåring blev gravid så ringde farmor till henne:
-Maria?
-Hej, det är Margareta, ska du ha barn med min son?
-Ja det ska jag.
-Du har inte övervägt abort?
Det hade mamma inte. Jag var älskad från första sekund.
Då jag var född ringde farmor till mamma flera gånger, skulle jag inte ta och flytta till dem, mamma var ju faktiskt ensamstående och ung? Hade hon verkligen råd att försörja mig?
Om hon hade råd eller inte spelade inte så stor roll, jag har aldrig någonsin i hela mitt liv fått gå hungrig då jag varit hemma.
Jag minns en gång då jag skulle med farmor till Furuviksparken i Gävle. Jag var nio år och hade sminkat mig. Farmors första reaktion var att hon frågade om mamma bett mig att sminka mig eller varför jag hade gjort det. Precis som att mamma hade tvingat mig, hade hon varit hemma så hade jag aldrig ens fått lov till det innan jag började femman.
Tillbaka till då jag var liten. Vi bodde i Örnsköldsvik från då jag var ett och ett halvt tills jag blev sju. Då farmor ett par gånger om året ringde upp så tjatade hon om att vi skulle flytta till Gävle. Tillslut fick hon sin vilja igenom. Träffade hon mig? Nej.
Innan vi flyttade till Gävle bodde vi långt norrut, ni kan söka på kartan var Övik ligger om ni är nyfikna.
Trots att mamma var ensamsatående, studerande och fattig så såg hon till att vi besökte Gävle tre gånger om året minst. Min farmor däremot kom upp en gång och hälsade på, under sex år. Och då träffade hon mig bara nån timme.
Då jag väldigt sällan träffade eller pratade med farmor så fick jag ofta höra hur dum i huvudet min mamma var och så vidare. Kanske inte direkt med dem orden, men med den innebörden.
-Varför gör din mamma så, Sol?
Det var ofta en sak hon sade.
En gång när vi hade flyttat hit till Gotland var jag och mamma på besök i Gävle. Jag hade varit med farmor ett par timmar, och hon skulle lämna mig vid en restarang där jag skulle äta med mamma. Där var mamma med en av sina närmaste vänner därifrån, Lars. Visst ser han lite speciell ut, men farmors reaktion gjorde mig nästan sur. Hon frågade om mamma bara umgicks med "såna där konstiga" personer. Medan min pappa även han ser extrem ut med sin övertatuerade kropp och sitt långa hår som går nästan till midjan.
På tal om min pappa. För ett par år sen, sommaren mellan femman och sexan, så hade jag varit en riktigt besvärlig dotter. Vad jag och mamma än bråkade om så var mitt argument för att sluta bråka "men då flyttar väl jag hem till pappa", så även då hon försökte sätta gränser. Tillslut, som så många andra skulle gjort, så tröttnade mamma på det. Jag fick flytta hem till pappa iallafall för ett par veckor. Mamma hade långa samtal med honom innan och frågade många gånger om han verkligen var så drogfri som han hävdade. Han höll fast vid att han var det så jag fick åka.
Då jag kom till pappa märkte jag gansa fort att mat var ingenting han lagade, och som ganska ung så kunde jag inte heller det. På de tre dagar jag stannade där åt jag en godispåse, ett äpple och en portion gröt. Då bör understrykas att äpplet och godiset betalade jag själv för de trettio kronorna jag fått av mamma som färdgodis-pengar.
Jag trodde ju såklart att det skulle bli bättre, han var ju trots allt en vuxen man, men då han en eftermiddag blivit uppringd av ett par vänner (han hade högtalaren på, och de lät berusade) och åkt in till stan för att träffa dem med ett löfte att komma hem inom ett par timmar, men fortfarande inte kommit då klockan blivit halv ett på natten, så tröttnade jag. Jag var jätterädd, ensam i en lägenhet i en Stockholmsförort hos en man jag knappt kände mer än att han var min biologiska pappa.
Jag smsade några kompisar, min dåvarande nära vän T ringde upp mig, jag fick prata med hans pappa och hans pappas tjej. De gav mig numret till BRIS som tyvärr då hade stängt. De bad mig även att höra av mig till mamma, vilket jag då gjorde.
Redan morgonen efter kom morfar dit och hämtade mig. Istället för att fortsätta vara fast i Rissne så fick jag följa med han och hans dåvarande familj på resa till Göteborg. Det blev en av mina bästa somrar tack vare morfar.
Tillbaka till farmor. Hon tjatade ofta om hur hemskt det var att mamma var fattig då hon hade mig. För att mamma skulle få bättre pengar så jobbade hon nätter ibland och studerade på dagarna. Mamma ringde vid ett par enstaka tillfällen till min farmor och frågade om jag kunde få vara där, om hon kunde köra mig till skolan dagen efter också, men hennes svar blev oftast "Nej, jag jobbar ikväll, så bara Bertil är hemma". Så jag fick tydligen inte vara där om bara farfar var hemma. Frågan är dock om jag fick vara där annars, det är tveksamt.
För ett par år sedan så firade jag nyår i Gävle. Jag fick så klart inte lov att röka för mamma, jag gick bara i åttan. För pappa, farmor och mina fastrar fick jag det, bara jag skaffade egna cigaretter. Så jag stod och rökte med dem. Skumt. Min faster Catrin sa hela tiden att hon aldrig skulle bjuda mig på cigg, men då mina var slut och jag var hemma hos henne så bröt hon det, hon ville inte röka ensam.
Till och från har jag dock blivit lovad av dem att de skulle träffa mig. Min faster Carro skulle med sin dotter till Leksand Sommarland en gång för ett par år sedan. Jag var hos min mormor i Leksand då så jag fick frågan om jag ville följa med. Vi väntade hela dagen, försökte ringa men fick inget svar. På kvällen svarade dock Carro och sa att på grund av vädret så åkte dom till Furuvik istället och dom hade "glömt" att höra av sig.
En sommar då min gammelfarmor fortfarande levde var jag och mamma där då min farmor och farfar kom förbi utan förvarning. Då hade dom varit på Tomteland i Mora, och dom visste att jag också var i Dalarna, men dom hade tagit för givet att jag inte ville med för att jag tydligen var för stor för Tomteland. I själva verket hade jag tillochmed varit där bara ett par dagar innan. Det visste dom dock inte.
Så när jag skriver att jag saknar dem, jag vet inte vad det är jag saknar.
Dom har alltid skitit i mig.
Detta är min sanning, nu vet ni hur det ser ut.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/scen/409106530/
Visa toppen
Show footer