October
Thursday 24 June 2010 photo 1/1
|
Undrar vad livet hade blivit,
om detta aldrig hade hänt.
Bråken och tårar,
alla gånger jag blev skrämd.
Diagnos efter diagnos, dagen den dör.
Dom säger
"Det ordnar sig"
Men allting är kört.
Så jag blir galen, klarar inte kvalen.
Att inte göra det jag vill, har du svaren?
Varför händer detta mig?
Är jag inte värd mer?
Har jag inte haft nog,
med det som jag har upplevt?
Efter konsekvenserna av andras misstag.
Dom säger
"Håll huvudet högt, imorgon är en ny dag"
Så jag blundar, så hårt jag kunna,
drömmer mig bort till någonting annorlunda.
Men vaknar upp i samma situation,
jag lägger svart på vitt.
Tiden har gått, men fattar knappt någonting.
Vart tog mitt liv vägen och när ska det vända?
Försöker mitt bästa,
det kommer aldrig att hända
Stannar ensam hemma,
för jag vill inte gå.
Jag tittar upp mot ingenting,
för jag kan inte förstå.
Hur allting flyter samman när allt käns så här.
Varför käns allt konstigt och så hopplöst,
i denna värld???
Alla åren sprang förbi,
men ingen som fattar.
Jag hatar det faktum,
att jag gråter mer än skrattar.
Vad har jag kvar?
Fick inget val.
Har skjutit allt åt sidan ända sen jag var barn.
Och något inombords säger att allting är kört.
Jag har slitit som ett djur,
men jag känner mig död.
Jag gråter och förstår att jag faktiskt lever än.
Men jag orkar inte gråta längre,
kan du ta bort dom ikväll?
Försöker tränga bort med ögonen,
medans känslopsyket är berrädd på att ge upp.
Så jag har slutat leva.
Har slutat treva.
Efter år av försök för att kunna överleva.
Jag mår inte bra,
för att allting sitter inne.
Jag försöker hålla huvudet högt,
men tårarna rinner.
Så här har du frågan.
Vart är min låga?
Och vart är ljuset som du stal i allt det svåra?
Stannar ensam hemma,
för jag vill inte gå.
Jag tittar upp mot ingenting,
för jag kan inte förstå.
Hur allting flyter samman när allt käns så här.
Varför käns allt konstigt och så hopplöst,
i denna värld???
Åh, varför känns allting så konstigt???
om detta aldrig hade hänt.
Bråken och tårar,
alla gånger jag blev skrämd.
Diagnos efter diagnos, dagen den dör.
Dom säger
"Det ordnar sig"
Men allting är kört.
Så jag blir galen, klarar inte kvalen.
Att inte göra det jag vill, har du svaren?
Varför händer detta mig?
Är jag inte värd mer?
Har jag inte haft nog,
med det som jag har upplevt?
Efter konsekvenserna av andras misstag.
Dom säger
"Håll huvudet högt, imorgon är en ny dag"
Så jag blundar, så hårt jag kunna,
drömmer mig bort till någonting annorlunda.
Men vaknar upp i samma situation,
jag lägger svart på vitt.
Tiden har gått, men fattar knappt någonting.
Vart tog mitt liv vägen och när ska det vända?
Försöker mitt bästa,
det kommer aldrig att hända
Stannar ensam hemma,
för jag vill inte gå.
Jag tittar upp mot ingenting,
för jag kan inte förstå.
Hur allting flyter samman när allt käns så här.
Varför käns allt konstigt och så hopplöst,
i denna värld???
Alla åren sprang förbi,
men ingen som fattar.
Jag hatar det faktum,
att jag gråter mer än skrattar.
Vad har jag kvar?
Fick inget val.
Har skjutit allt åt sidan ända sen jag var barn.
Och något inombords säger att allting är kört.
Jag har slitit som ett djur,
men jag känner mig död.
Jag gråter och förstår att jag faktiskt lever än.
Men jag orkar inte gråta längre,
kan du ta bort dom ikväll?
Försöker tränga bort med ögonen,
medans känslopsyket är berrädd på att ge upp.
Så jag har slutat leva.
Har slutat treva.
Efter år av försök för att kunna överleva.
Jag mår inte bra,
för att allting sitter inne.
Jag försöker hålla huvudet högt,
men tårarna rinner.
Så här har du frågan.
Vart är min låga?
Och vart är ljuset som du stal i allt det svåra?
Stannar ensam hemma,
för jag vill inte gå.
Jag tittar upp mot ingenting,
för jag kan inte förstå.
Hur allting flyter samman när allt käns så här.
Varför käns allt konstigt och så hopplöst,
i denna värld???
Åh, varför känns allting så konstigt???
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/scientia-vis/463284857/
Visa toppen
Show footer