Åh vilken underbar dag!
De här e vad dagen kommer erbjuda.
Cigg och en massa te.
Ska fan läsa klart engelskaboken oxå.
Fan fan fan. Vad hemsk ensamheten känns.
Har fan lärt mig en sak om migsjälv. Jag klarar fan inte
av att vara ensam eller göra saker ensam.
T.ex. gå och handla själv blir bara en panikattack.
Eller gå hem från skolan ger samma effekt.
Eller bara gå ensam i skolan ger mej de..
Jag måste alltid ha nån med mej att fokucera på.
Annars blir jag nervös, panikslagen och får ångest.
Fattar inte varför jag blir så lätt nedtryckt.
Började tänka på hur svårt jag har för allt de här
efter jag läste under en av Emmas bilder om hur hon har lätt
för att dra åt sig negatuva saker.
Jag fattar inte hur du kan bli nedtryckt O: du som är så
vacker och strålar ut så mycke positiv energi<3
Du har säkert hört de en miljon gånger men du ska inte
bry dej om nån idiot som försöker göra ett patetiskt försök genom
att trycka ner på dej.
Jag vet det är så svårt.. Klarar inte av det själv..
Så fort nån säger nått tar man åt sig de som en jävla tvättsvamp >.<
Och vill bara hem... hem och gömma sig.. De vill iallafall jag..

Vette fan vad jag ska göra av mitt liv.. Om jag fortsätter såhär
kommer jag inte komma nån vart. Om jag blir ynklig så fort jag får
ett nej eller om nån säger nått elakt om mej.. så kommer jag aldrig att
kunna bevisa för nån va jag går för...
Är så jävla nervös hela jävla tiden..
Och monologen.. VA FAN! jag kommer aldrig kunna stå där.. helt ensam..
på scenen och visa upp en sak för en hel del människor..
Det känns som jag kommer fucka de eller ställa in de..
Jag vet inte vad jag ska göra med den.. Eller vaddå den?! JAG HAR TVÅ
JÄVLA GÅNGER JAG SKA UT DIT! Framför alla människor..
Jag är rädd för ensamheten så varför ska jag stå där ensam på scenen..
Fattar inte vad jag håller på med..
Är inte ens stark nog att gå till skolan..
känns bättre att stanna hemma och inte synas än att gå ut för att handla
what so fucking ever.

Men jag vet att det kommer bli bättre att flytta ner till malmö..
Än att bo här i fucking Mora.
Där ser man nya personer varje dag..
Här ser man i princip samma personer varje dag när man är ute.
Då kommer inte samma krav för mej själv uppstå..
...Hoppas jag..

Ajaa... jag känner att jag var tvungen att skriva ner det här.. För att få ut det ur min skalle..
Känns bättre nu faktiskt.

Nu vet ni att jag inte är så jävla stark som jag försöker framstå att vara.
Fast jag är hellre svag och kan inse mitt problem och erkänna det än att
vara stark och inte ha nått att jobba på. Eller att leva i förnekan om att inte
ha ett enda beskymmer i världen...

Annons

The photo has no tags

November 2010