October
Friday 8 May 2009 photo 1/1
|
Okej nu kommer ett fett jävla Hej här e jag skriveri.
Just nu sitter jag o har ångest o bara känner för att ta de där sista klivet in i de oändliga. Jag vet inte hur o jag vet inte varför det har blivit så här. Jag känner mej bara helt värdelös o att ingenting riktigt vill stämma i mitt huvud.
Jag saknar tiden då allt var fritt o man inte hade några som helst beskymmer. o ja! jag pratar om när man var ca en halvmeter lång. När man kunde sitta med vilken kompis som helst o bara leka till solen gick ner. Bara sitta med Barbie, bilar, hundar o katter eller what so fuckig ever. Man brydde sig inte då! Inte vad man hade på sig,. Inte smink inte hur håret såg ut. Man var söt hur man än såg ut.. O man kunde vräka i sig saker utan att känna oh nej nu gick jag visst upp i vikt eller nått liknande.. Då man låg ihopkrupen i sängen medans mamma satt me en bok vid sängkanten o bara läste för att man skulle somna gott.. Då man gick o la sig o somnade direkt o bara längtade tills skolan dagen efter så man kunde sätta sig vid matborden o dricka sin varma oboy o vänta tills klockan slog tjugo i åtta o man skulle gå ner till skolan.. Sen där välkomnas av leenden o vänliga ansikten som tyckte om en.. Sen se den dära killen man var barnsligt förälskad i för man inte visste bättre.. Och sen springa runt på rasten me alla tjejer i klassen o hoppa hopprep eller nått sånt.. Asså fan.. Jag vill inte bli äldre.. känner mej seriöst som en gammal kärring fast jag bara fyller 19 år nu i oktober.
I högstadiet var det kaos.. Som en chock i sin värld då alla skulle "mogna" o bli vuxna fast man bara var 12-13. Så man blev ignorerad bara för man inte var som alla andra.. o då märkte man vilka som var ens riktiga vänner.. Och man kände bara hur man hatade alla andra.. sen blev man deppresiv över att ha ett sånt underbart liv till att bli undankastad för att dom skulle stiga i sin statusnivå.. Men man själv var på botten, O MAN BRYDDE SIG FAN INTE! Sen märkte jag att hemma började allt spåra ut. pappa blev konstig o sluta bry sig om en o mamma bara tjatade om massa skit hela tiden.. sen sökte man stödet i musik som man kunde relatera i.. OCH DÅ BLEV MAN JU EMO! Fan eller hur?! jag emo HAHAHA! Sen blev man ju mer depprimerad när den musiken förgiftade ens hjärna av deppritioner o allt. Så man blev ännu ännu mer isolerad i sig själv.. så de gjorde ju inte skolan bättre. Sen blev man utsatt av påhopp för sitt utseende. Så fort man gick förbi moppebögarna så fick man alltid höra dagens vänliga förnedring.. Lärarna brydde sig inte ett skit.. Och de sluta med att man tog åt sig av deras ord o blev mer o mer depprimerad... Så man kände att man var som dom kallade en.. VÄRDELÖS FUL ÄCKLIG,. Så när man kom hem grät man o skrek i kuddarna.. kvävde plågorna o sen när man inte hade nån enegri kvar att skrika med.. tog man fram sin bok.. o skrev ner massa saker.. Har kvar boken en för att påminna mej om tiden då allt var hemskt.. Sen när man skrivit klart sina rader la man sig ner o stirrade upp i taken o tänkte.. "vad e de för fel på mej? Varför kan ingen tycka om mej? Varför... finns jag ens" Så tog man fram pennvässaren o skuva loss rakbladet.. så många gånger.. o skar sig.. Efter det kände man sig ännu mer värdelös o vände sig om o bara slöt ögonen som sved efter alla tårar. Var så här i högstadiet.. Sen i slutet blev allt mycket bättre.. För jag gav fan i att låta mej behandlas så här nå längre. Jag gav igen.. Nått som jag aldrig gjort förr.. Men då fatta dom att dom kunde inte tygla mej med dom där orden längre så dom gav upp.
I gymnasiet första året var den underbaraste tiden i mitt liv.. Lärde känna de underbaraste människorna i världen.. O jag hade många många kompisar o jag kände livet gav medvind o allt. Men samtidigt som jag nu berättar om detta har jag en sak att berätta.. jag drack nästan upp till 5 gånger i veckan då.... Så jag förstår nu att det inte alls var den underbara tiden.. det var den overkliga verkligheten som alkoholen gjorde.. att jag inte brydde mej.. Så jag var alkoholmissbrukare i ca ett år... men hur hemskt det än låter var detta de lyckligaste året på länge.
I tvåan spåra saker o ting ut.. men jag tog tag i mitt liv o skärde ner på drickandet.. det blev bättre.. men skolan skrämde mej o jag fick ångest attackar o panikattacker.. Sånna som inte tillät mej att gå ut ens en gång. Så jag skolkade en hel jävla del.. Så jag förstörde en hel del för min klass.. med en teater.. jag tar på mig skulden till att vi förlora vår första teaterpjäs... förlåt.. Sen efter det kändes det som ett slag i magen.. jag kände mej hatad från flera olika håll.. Sen hoppade en av de närmaste jag hade då av.. Jasmine.. o jag höll på rasa ihop.. jag visste inte vad jag skulle göra.. Så det blev mer ångest o mer o mer panik över allt.. så mer skolk helt enkelt..
I trean nu har jag skärpt mej me allt tycker jag.. men de kommer ångest o paniker till o fån hela tiden.. jag hade ett underbart första halvår.. men sen nu på senaste har det kommit upp saker som fått mej att bli ostabil igen.. o jag känner mej sliten i tu..
Jag heter Sabina Å Jonasson o detta var mitt liv tills idag.
Jag e 19 år. Jag är en teaterapa me scenskräck.. Min familj e ihopklistrad återigen o det känns bra att kunna säga att man älskar sin mamma o pappa o sina bröder.. Mamma kan inte tänka mej en dag utan att du ringer o ska säga nått konstigt till mej :'') Pappa ja du e som du e men jag vet att du bryr dej.. Märkte de när föreställningen på klick var att du kom o grattade mej som fan efteråt.. var nog de mest underbaraste du sagt<3 o du e underbar som köper cigg till mej till o från<3 Benny asså jag fattar inte hur man kan va me om saker som du.. du e med om nya olyckor varje vecka o man blir lika rädd att det ska sluta illa.. jag älskar dej<3 O sist men absolut inte minst Mathias, fan du är den person jag ser mest upp till i hela världen.. jag vill vara dej. Du har allt Charm, humorn vänligheten och pengarna heh. Ett av de starkaste minnen jag har till mina bröder var förra sommarn när min brorsa hade 30 års fest o jag fick för första gången i hela mitt liv höra från båda att dom älskade mej o jag grät som fan..av lycka<3
Jag älskar de som står mej nära som kan svära på att stanna hos mej oavsett vad. Annars kan de dra åt helvete. Den jag älskar mest av alla här mellan himmel o jord e Ellinor.. Min älskade, min bästa vän, min granne, min barndomskompis o mitt eget kött och blod<3 Du är den jag får mest kärlek från o den som sårar mej mest.. men man får skada från endast de som man älskar... eller hur?<3
Vi har delat allt<3 o kommer göra för resten av livet<3
De andra i min omgivning som jag älskar e, Vi börjar me
Linnea. Utan dej vet jag inte vad jaag skulle göra.. Du är som mej men ändå så olik mej o de älskar jag me dej. Du är pessimist men ändå posetiv, du är som en kluven människa mellan negativt o posetivt, precis som mej fast du e frisk<3 Jag älskar att kunna sitta o rodna till sexskämt me dej o spela crash så tummarna går ur led me dej<3 jag älskar att du läser de jag ritar o e glad att du vill vara min vän<3
A.J min lilla teatermupp. Vad skulle man gjort om man inte hade dej att gå o dela tiden innan skolan me? Eller ta glasspaus efter skolan på vägen hem o bara snacka om allt mellan himmel o jord? o jag skulle aldrig klara projektarbetet utan dej :'') tack jag älskar dej<3
Sandra sandra sandra vad kan man säga me ord som kan beskriva glädjen me att se dej i skolan? Det går faktiskt inte.. Kan inte säga hur glad man blir av bara din existens o hur roliga minnen man har med dej med dåliga svenska dubbningar o marknader o random saker som man kan hitta på med dej =''') du betyder så mycket ska du veta<3
Erika min lilla kladdkakspsykiska tuss<3 vi delar nått unikt o de kallas morbid humor som ingen annan kan förstå när vi sitter me våra evil fucking psyko skallar ihop och du hjälper mej utvecklas i tecknadet, tack du är bäst<3
Tess du är nog den mest underliga person jag vet o en av de roligaste =) ingenting slår oss när vi e övertrötta o har våra sepe humör o ska ner på byn o köpa glass.. hehe ica kan inte gå i konkurs när vi lever :'') <333
Till alla er som inte står me men vet att ni finns hos mej: jag älskar er.
Just nu sitter jag o har tårar långt ner till hakan o kan knappt se.. men en stor börda har lyfts från mina axlar.. och tack till er som orkat läsa igenom detta.. för de e ni som bryr er o gav er tid till att lyssna till mej. Tack <3
Just nu sitter jag o har ångest o bara känner för att ta de där sista klivet in i de oändliga. Jag vet inte hur o jag vet inte varför det har blivit så här. Jag känner mej bara helt värdelös o att ingenting riktigt vill stämma i mitt huvud.
Jag saknar tiden då allt var fritt o man inte hade några som helst beskymmer. o ja! jag pratar om när man var ca en halvmeter lång. När man kunde sitta med vilken kompis som helst o bara leka till solen gick ner. Bara sitta med Barbie, bilar, hundar o katter eller what so fuckig ever. Man brydde sig inte då! Inte vad man hade på sig,. Inte smink inte hur håret såg ut. Man var söt hur man än såg ut.. O man kunde vräka i sig saker utan att känna oh nej nu gick jag visst upp i vikt eller nått liknande.. Då man låg ihopkrupen i sängen medans mamma satt me en bok vid sängkanten o bara läste för att man skulle somna gott.. Då man gick o la sig o somnade direkt o bara längtade tills skolan dagen efter så man kunde sätta sig vid matborden o dricka sin varma oboy o vänta tills klockan slog tjugo i åtta o man skulle gå ner till skolan.. Sen där välkomnas av leenden o vänliga ansikten som tyckte om en.. Sen se den dära killen man var barnsligt förälskad i för man inte visste bättre.. Och sen springa runt på rasten me alla tjejer i klassen o hoppa hopprep eller nått sånt.. Asså fan.. Jag vill inte bli äldre.. känner mej seriöst som en gammal kärring fast jag bara fyller 19 år nu i oktober.
I högstadiet var det kaos.. Som en chock i sin värld då alla skulle "mogna" o bli vuxna fast man bara var 12-13. Så man blev ignorerad bara för man inte var som alla andra.. o då märkte man vilka som var ens riktiga vänner.. Och man kände bara hur man hatade alla andra.. sen blev man deppresiv över att ha ett sånt underbart liv till att bli undankastad för att dom skulle stiga i sin statusnivå.. Men man själv var på botten, O MAN BRYDDE SIG FAN INTE! Sen märkte jag att hemma började allt spåra ut. pappa blev konstig o sluta bry sig om en o mamma bara tjatade om massa skit hela tiden.. sen sökte man stödet i musik som man kunde relatera i.. OCH DÅ BLEV MAN JU EMO! Fan eller hur?! jag emo HAHAHA! Sen blev man ju mer depprimerad när den musiken förgiftade ens hjärna av deppritioner o allt. Så man blev ännu ännu mer isolerad i sig själv.. så de gjorde ju inte skolan bättre. Sen blev man utsatt av påhopp för sitt utseende. Så fort man gick förbi moppebögarna så fick man alltid höra dagens vänliga förnedring.. Lärarna brydde sig inte ett skit.. Och de sluta med att man tog åt sig av deras ord o blev mer o mer depprimerad... Så man kände att man var som dom kallade en.. VÄRDELÖS FUL ÄCKLIG,. Så när man kom hem grät man o skrek i kuddarna.. kvävde plågorna o sen när man inte hade nån enegri kvar att skrika med.. tog man fram sin bok.. o skrev ner massa saker.. Har kvar boken en för att påminna mej om tiden då allt var hemskt.. Sen när man skrivit klart sina rader la man sig ner o stirrade upp i taken o tänkte.. "vad e de för fel på mej? Varför kan ingen tycka om mej? Varför... finns jag ens" Så tog man fram pennvässaren o skuva loss rakbladet.. så många gånger.. o skar sig.. Efter det kände man sig ännu mer värdelös o vände sig om o bara slöt ögonen som sved efter alla tårar. Var så här i högstadiet.. Sen i slutet blev allt mycket bättre.. För jag gav fan i att låta mej behandlas så här nå längre. Jag gav igen.. Nått som jag aldrig gjort förr.. Men då fatta dom att dom kunde inte tygla mej med dom där orden längre så dom gav upp.
I gymnasiet första året var den underbaraste tiden i mitt liv.. Lärde känna de underbaraste människorna i världen.. O jag hade många många kompisar o jag kände livet gav medvind o allt. Men samtidigt som jag nu berättar om detta har jag en sak att berätta.. jag drack nästan upp till 5 gånger i veckan då.... Så jag förstår nu att det inte alls var den underbara tiden.. det var den overkliga verkligheten som alkoholen gjorde.. att jag inte brydde mej.. Så jag var alkoholmissbrukare i ca ett år... men hur hemskt det än låter var detta de lyckligaste året på länge.
I tvåan spåra saker o ting ut.. men jag tog tag i mitt liv o skärde ner på drickandet.. det blev bättre.. men skolan skrämde mej o jag fick ångest attackar o panikattacker.. Sånna som inte tillät mej att gå ut ens en gång. Så jag skolkade en hel jävla del.. Så jag förstörde en hel del för min klass.. med en teater.. jag tar på mig skulden till att vi förlora vår första teaterpjäs... förlåt.. Sen efter det kändes det som ett slag i magen.. jag kände mej hatad från flera olika håll.. Sen hoppade en av de närmaste jag hade då av.. Jasmine.. o jag höll på rasa ihop.. jag visste inte vad jag skulle göra.. Så det blev mer ångest o mer o mer panik över allt.. så mer skolk helt enkelt..
I trean nu har jag skärpt mej me allt tycker jag.. men de kommer ångest o paniker till o fån hela tiden.. jag hade ett underbart första halvår.. men sen nu på senaste har det kommit upp saker som fått mej att bli ostabil igen.. o jag känner mej sliten i tu..
Jag heter Sabina Å Jonasson o detta var mitt liv tills idag.
Jag e 19 år. Jag är en teaterapa me scenskräck.. Min familj e ihopklistrad återigen o det känns bra att kunna säga att man älskar sin mamma o pappa o sina bröder.. Mamma kan inte tänka mej en dag utan att du ringer o ska säga nått konstigt till mej :'') Pappa ja du e som du e men jag vet att du bryr dej.. Märkte de när föreställningen på klick var att du kom o grattade mej som fan efteråt.. var nog de mest underbaraste du sagt<3 o du e underbar som köper cigg till mej till o från<3 Benny asså jag fattar inte hur man kan va me om saker som du.. du e med om nya olyckor varje vecka o man blir lika rädd att det ska sluta illa.. jag älskar dej<3 O sist men absolut inte minst Mathias, fan du är den person jag ser mest upp till i hela världen.. jag vill vara dej. Du har allt Charm, humorn vänligheten och pengarna heh. Ett av de starkaste minnen jag har till mina bröder var förra sommarn när min brorsa hade 30 års fest o jag fick för första gången i hela mitt liv höra från båda att dom älskade mej o jag grät som fan..av lycka<3
Jag älskar de som står mej nära som kan svära på att stanna hos mej oavsett vad. Annars kan de dra åt helvete. Den jag älskar mest av alla här mellan himmel o jord e Ellinor.. Min älskade, min bästa vän, min granne, min barndomskompis o mitt eget kött och blod<3 Du är den jag får mest kärlek från o den som sårar mej mest.. men man får skada från endast de som man älskar... eller hur?<3
Vi har delat allt<3 o kommer göra för resten av livet<3
De andra i min omgivning som jag älskar e, Vi börjar me
Linnea. Utan dej vet jag inte vad jaag skulle göra.. Du är som mej men ändå så olik mej o de älskar jag me dej. Du är pessimist men ändå posetiv, du är som en kluven människa mellan negativt o posetivt, precis som mej fast du e frisk<3 Jag älskar att kunna sitta o rodna till sexskämt me dej o spela crash så tummarna går ur led me dej<3 jag älskar att du läser de jag ritar o e glad att du vill vara min vän<3
A.J min lilla teatermupp. Vad skulle man gjort om man inte hade dej att gå o dela tiden innan skolan me? Eller ta glasspaus efter skolan på vägen hem o bara snacka om allt mellan himmel o jord? o jag skulle aldrig klara projektarbetet utan dej :'') tack jag älskar dej<3
Sandra sandra sandra vad kan man säga me ord som kan beskriva glädjen me att se dej i skolan? Det går faktiskt inte.. Kan inte säga hur glad man blir av bara din existens o hur roliga minnen man har med dej med dåliga svenska dubbningar o marknader o random saker som man kan hitta på med dej =''') du betyder så mycket ska du veta<3
Erika min lilla kladdkakspsykiska tuss<3 vi delar nått unikt o de kallas morbid humor som ingen annan kan förstå när vi sitter me våra evil fucking psyko skallar ihop och du hjälper mej utvecklas i tecknadet, tack du är bäst<3
Tess du är nog den mest underliga person jag vet o en av de roligaste =) ingenting slår oss när vi e övertrötta o har våra sepe humör o ska ner på byn o köpa glass.. hehe ica kan inte gå i konkurs när vi lever :'') <333
Till alla er som inte står me men vet att ni finns hos mej: jag älskar er.
Just nu sitter jag o har tårar långt ner till hakan o kan knappt se.. men en stor börda har lyfts från mina axlar.. och tack till er som orkat läsa igenom detta.. för de e ni som bryr er o gav er tid till att lyssna till mej. Tack <3
Comment the photo
& håller med erika, du är världens underbaraste och den starkaste människan jag vet.
<333
jag är stolt över dig, efter att tagit så mycket skit, är du stark att kunna stå upp igen, och när du har ett mål är du helt o stoppbar : )
nevah forget that ; P
Men jag finns här bara så du vet <3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/screamhoney/365092716/
Visa toppen
Show footer