Angst... Angst.

Hur kan en människa lyckas med att vara så misslyckad? Gah! Jag ogillar verkligen mig själv just nu. Det är inte normalt att sitta ensam varje helg, att aldrig våga något. Jag är en mus, en liten grå bajsklutt. Örk. Orcherkräk.

Ge mig mod och motivation.
(älska mig?)

vacker bild<3







känner igen mig...

Du är jättebra, kom ihåg det va. Jag lovar. Och jag lovar att jag önskar jag hade lösningar. Men det har jag inte. Du själv har det. Jag vet att det är astufft, särskilt att höra. Men jag vet inte vad jag kan göra. Jag vet inte varför jag försöker hjälpa. Kanske för att jag själv vill ha det, för att kan jag hjälpa nån med samma skit som jag har så kanske jag också kan hjälpa mig själv. Jag vet inte. Blir oerhört ledsen bara. Av sånt här, över att det är sån man är. Jag hatar människor, jag hatar samhället. Kanske är det det som är problemet också. Kanske måste man ge efter och sluta hata. Kanske är det det enda sättet att ta sig igenom livet. Jag vet att jag predikar men nu är det ändå gjort, så oh well.

du är inte misslyckad. du är för sjukt jävla häftig denise. .) på riktigt. .) kram.