Friday 16 January 2009 photo 1/1
|
Bara för att jag inte har något annat att erbjuda folk nuförtiden, men fick VG på min uppsats om Hitler iaf och blev ganska nöjd så om någon har lust och energi så läs gärna.
1. Inledning
Året är 1889, den 20 April i den österrikiska lilla staden Braunau föds en liten pojke. Han kom att bli en av 1900-talets mest omtalade män. Han var motorn i en dröm om att skapa ett nytt ariskt rike. Han var skuld till att miljontals människor dog på slagfält och i förintelseläger. Hans namn var Adolf Hitler.Var han djävulen i människoskepnad eller var han frälsaren? Trots att historien har fördömt hans handlingar, fanns det en period då flera ledande personer i Europa och andra delar av världen hyllade Hitlers ideal. Var deras förändrande åsikter en följd av omvändelse eller en anpassning till att kriget förlorades? Hade hans dubbelmoraliska barndom någon påverkad på hans politik? Fanns det något i hans handlingar som kan kallas ädelt? Så många frågor, så lite svar men kanske mest en stor undran över hur det var möjligt att så många människor tillät sig bli manipulerade att utföra och stödja bestialiska handlingar grundade på förvirrade åsikter om människors olika värde.
Hitler - En människa och en gåta
2.1 Hitlers Barndom
Hitlers far var tulltjänsteman, i den Habsburgska monarkin och hette Alois Hiedler né Schickelgruber. Ett väldigt långt efternamn vilket Adolf sedan förkortade till bara Hitler. Hans mor Klara Poelzl var tjänsteflickan i familjen. När Adolf föddes skämde hon bort honom, påstod att han var sjuk för att få honom att slippa gå i skolan. Detta gjorde Hitler väldigt modersbunden men samtidigt så slog fadern honom, vilket är ett tecken på att Hitler fick en väldigt dubbelmoraliskt uppfattning om uppfostran. Pojken var förvirrad och vilsen även i skolan. De första åren gick bra för honom men när han började i realskolan, sänktes hans betyg, studieintresset slocknade och han saknade självdiciplin som franska lärare påpekade. Lille Adolf var inte längre bland de bästa eleverna, han passade helt enkelt inte in i skolsystemet. Han gick hellre på opera eller teatern istället för att slösa sin tid på skolgången. Adolf upträdde väldigt arogant var det många som uppfattade det som. Men med tanke på att mamman var överbeskydande och faderns brutala metoder blev Adolf en bit instängd och brydde sig inte så mycket om andra. Han fick abboten som idol, vilket gladde hans moder inerligt. Men det projektet lades snabbt ner.
2.2 Nationalromantikern och Hitler i Wien
Hitler läste mycket i sin ungdom, han var mycket facinerad av grannlandet Tyskland och dess storhet var mycket viktigt för honom. Hans stora hjälte nu blev Bismack som enade Tyskland under 1860-70-talet. Indianböckerna av Karl May och de gamla Teutonernas (tysklands historia) blev också hans favoriter. Hitler blev fast i sin egen fantasivärld, ensam och drömmande. Klasskamraterna skrattade ofta åt honom, men han utryckte sig med att säga: "Jag håller på att utplåna de tyska gränserna och göra Tyskland större och större". Man såg redan nu att Hitler skulle försöka ta sig till toppen, vad det än skulle kosta honom. Hans stora intresse till böcker och konst fick sitt bruk i Wien, som var centrum för arkitektur, konst och musik då han år 1906 sökte in på konstakademin. Vilket olyckligtvis inte gick så bra med tanke på att han inte blev godkänd, lärarna ville se nyskapande och vägrade ta till sig Hitlers gammla stil. Men även efter hans misslyckande stannade han kvar för att finna lyckan på andra vägar. Men förhållanderna för Hitler blev sämre, han hade knappt något att äta. Men de få pengarna han hade över gick till taeterbesök på Burgteatern eller operan Året 1909 (3 år efter att han kommit till Wien) drogs Hitler ner i fatigdommen totallt och började ägna sig åt att tigga. Men när han började sälja egenmålade vykort så blev hans situation bättre.
2.3 Politik och vägen till makten
Genom att sälja vykort kom Hitler i kontakt med många olika politiska ideer, jag menar i det samhället som var fattigt och eländigt var det bara politiken kvar som var intresant. Och dessutom för att politiken kunde påverka så samhället fick en bättre struktur. Hitler kom i kontakt med många olika politiska uppfattningar: marxismen med särskilt socialdemokratin. Han blev en stor beundrare av Wiens överborgmästare Karl Lueger, speciellt för hans partis antisemitism och nationalistiska hållning. Karl blev betraktad av Hitler som den största tyske överborgmästaren som någonsin funnits. Hitler ansåg att det som gynnade människans lägsta drifter var beslutsamformen i demokratin och majoritetens kraft över minoritetens. Han sa att demokrati var den organiserande splitringen, och att på den tyska, nationella enhetens bekostnad framhävdes motsättningen mellen de olika folkgrupperna i en demokrati. Hitler var väldigt kritisk mot de så kallade "politiker" som inte var mer än en drös inkompotenta människor i hans ögon. Han tyckte inte om att man skulle "upptäckas" via valsystemet. Och varför ha 500 personer när bara några av dem har vihet och kunskap nog för att kunna fatta viktiga beslut? Men Hitler kritiserade de tyska myndigheterna för ointresse och svaghetinom det moraliska förfallet, det vill säga hände före första världskriget. Detta förfall blev följd till att sjukdomen Syfillis spreds i stor städerna i Tyskland, detta var såklart judarnas fel sa Hitler, även om han hade kommit i bra kontakt med många judar i Wien som tiggare. 1914 När första världskriget bröt ut gick han med i tyska armen, trors att han var österikare. För sina insattser under kriget, bland annat räddat en kamrat, fick han järnkorset. Vilket säkert spädde på hans patriotiska böjelser. Ironin i det hela är att den som tilldelade honom denna utmärkelse var jude och hette Hugo Gutmann. Efter kriget drabbades Tyskland av en ökad arbetslöshet. Samtidigt flydde många judar från förtryck i Ryssland och Polen. Denna kombination utgjorde grunden för syndabocksfenomenet. Detta innebär att i ett samhälle med problem utpekas en grupp eller grupper, som på något sätt skiljer sig från majoriteten, och de ges skulden för den rådande situationen. Samtidigt (1919) återvänder Hitler till München. Han får anställning inom armeen och kommer i samband med sina arbetsuppgifter i kontakt med en liten exstrem grupp som kallar sig nationalsocialister. Gruppens ideer överensstämde med hans egna och spädde på hans hat och konspirationstankar. Redan här uttrycker han tankar om att judar ska förlora sitt tyska medborgarskap och deporteras. I Gruppen fans också en man vid namn Alfred Rosenberg, han blev partiets teoretiker och formulerade rasideologin som kommer att prägla nationalsocialismen. En annan inspirationskälla var rasbiologiska institutet i Uppsala (Sverige), som under ett flertal år hade ägnats sig åt att kartlägga vad man kallade olika raser. Bland annat genom att mäta skallar och beskriva olika rasdrag och koppla samma dessa med andra karaktärsegenskaper samt beteeende. Redan i början av sin kariär igrupperingen utvecklade han sina talanger som demagog. Genom att angripa alla med avvikande åsikter och inrama sina tal med dramatiska utspel, marchmusik och färgglada fanor gavs inget uttrymme för tveksamheter. Till slut fann Hitler och gruppen att tiden var mogen för en stadskupp Men kuppförsöket misslyckades och under tumult artade formor sköts en av Hitlers alierade, Göring, i underlivet. Hitler själv arresteras ett par dagar senare. Hitler förnekade sig inte, i domstolen skällde han ut domare och åklagare. Han dömdes till 5 års fängelse, men släpptes efter 9 månader. Tiden andvände han att författa nazisternas bibel: Mein Kampf. 1932 hade arbetslösheten nått katastrofala siffror, överallt fanns desperation och hatet grodde. Samhällets inre struktur började krackelera. Hitler framstår nu som en son kanske kan rädda landet och 1932 nådde han stora framgångar i valet. President Hindenburg hyste stor misstro mot Hitler men gammal och svag tvingas han mot sin vilja att utnämna Hitler till rikskansler. Efter Hindenburgs död utsågs ingen ny president utan Hitler övertog även den positionen. Tyskland hade fått en envåldshärskare.
3. Sammanfattning
Jag kan inte säga att jag tycker Hitlers handlingar eller hans politik var rätt. Men Hitler är inte den enda "slaktaren" i världhistorien och defenitivt inte den sista. Det finns fortfarande människor som hyllar hans ideologi och delar hans åsikter om människors olika värde. Idag är kanske frågorna kring människors önskvärda egenskaper aktuellare än någonsin eftersom genforskningen ger oss möjlighet att manipulera dessa. På vilket skiljer sig dagens önskemål om "det perfekta barnet" utan skavanker och fel från Hitlers dröm om att skapa ett renrasigt samhälle? Precis på samma sätt som Hitlers forskare tilläts exprimentera i dolda laboratorium pågår genmanipulationsforskning som allmänheten har små möjligheter att kontrollera. Inte minst inom läkemedelsindustrin. Det är också så att fortfarande utnämns grupper av människor till syndabockar och anklagas för att vara skulden till samhällets problem. Lär vi oss av historien? Jag önskar att jag kunde besvara den frågan med ett övertygat ja, men tyvärr.
1. Inledning
Året är 1889, den 20 April i den österrikiska lilla staden Braunau föds en liten pojke. Han kom att bli en av 1900-talets mest omtalade män. Han var motorn i en dröm om att skapa ett nytt ariskt rike. Han var skuld till att miljontals människor dog på slagfält och i förintelseläger. Hans namn var Adolf Hitler.Var han djävulen i människoskepnad eller var han frälsaren? Trots att historien har fördömt hans handlingar, fanns det en period då flera ledande personer i Europa och andra delar av världen hyllade Hitlers ideal. Var deras förändrande åsikter en följd av omvändelse eller en anpassning till att kriget förlorades? Hade hans dubbelmoraliska barndom någon påverkad på hans politik? Fanns det något i hans handlingar som kan kallas ädelt? Så många frågor, så lite svar men kanske mest en stor undran över hur det var möjligt att så många människor tillät sig bli manipulerade att utföra och stödja bestialiska handlingar grundade på förvirrade åsikter om människors olika värde.
Hitler - En människa och en gåta
2.1 Hitlers Barndom
Hitlers far var tulltjänsteman, i den Habsburgska monarkin och hette Alois Hiedler né Schickelgruber. Ett väldigt långt efternamn vilket Adolf sedan förkortade till bara Hitler. Hans mor Klara Poelzl var tjänsteflickan i familjen. När Adolf föddes skämde hon bort honom, påstod att han var sjuk för att få honom att slippa gå i skolan. Detta gjorde Hitler väldigt modersbunden men samtidigt så slog fadern honom, vilket är ett tecken på att Hitler fick en väldigt dubbelmoraliskt uppfattning om uppfostran. Pojken var förvirrad och vilsen även i skolan. De första åren gick bra för honom men när han började i realskolan, sänktes hans betyg, studieintresset slocknade och han saknade självdiciplin som franska lärare påpekade. Lille Adolf var inte längre bland de bästa eleverna, han passade helt enkelt inte in i skolsystemet. Han gick hellre på opera eller teatern istället för att slösa sin tid på skolgången. Adolf upträdde väldigt arogant var det många som uppfattade det som. Men med tanke på att mamman var överbeskydande och faderns brutala metoder blev Adolf en bit instängd och brydde sig inte så mycket om andra. Han fick abboten som idol, vilket gladde hans moder inerligt. Men det projektet lades snabbt ner.
2.2 Nationalromantikern och Hitler i Wien
Hitler läste mycket i sin ungdom, han var mycket facinerad av grannlandet Tyskland och dess storhet var mycket viktigt för honom. Hans stora hjälte nu blev Bismack som enade Tyskland under 1860-70-talet. Indianböckerna av Karl May och de gamla Teutonernas (tysklands historia) blev också hans favoriter. Hitler blev fast i sin egen fantasivärld, ensam och drömmande. Klasskamraterna skrattade ofta åt honom, men han utryckte sig med att säga: "Jag håller på att utplåna de tyska gränserna och göra Tyskland större och större". Man såg redan nu att Hitler skulle försöka ta sig till toppen, vad det än skulle kosta honom. Hans stora intresse till böcker och konst fick sitt bruk i Wien, som var centrum för arkitektur, konst och musik då han år 1906 sökte in på konstakademin. Vilket olyckligtvis inte gick så bra med tanke på att han inte blev godkänd, lärarna ville se nyskapande och vägrade ta till sig Hitlers gammla stil. Men även efter hans misslyckande stannade han kvar för att finna lyckan på andra vägar. Men förhållanderna för Hitler blev sämre, han hade knappt något att äta. Men de få pengarna han hade över gick till taeterbesök på Burgteatern eller operan Året 1909 (3 år efter att han kommit till Wien) drogs Hitler ner i fatigdommen totallt och började ägna sig åt att tigga. Men när han började sälja egenmålade vykort så blev hans situation bättre.
2.3 Politik och vägen till makten
Genom att sälja vykort kom Hitler i kontakt med många olika politiska ideer, jag menar i det samhället som var fattigt och eländigt var det bara politiken kvar som var intresant. Och dessutom för att politiken kunde påverka så samhället fick en bättre struktur. Hitler kom i kontakt med många olika politiska uppfattningar: marxismen med särskilt socialdemokratin. Han blev en stor beundrare av Wiens överborgmästare Karl Lueger, speciellt för hans partis antisemitism och nationalistiska hållning. Karl blev betraktad av Hitler som den största tyske överborgmästaren som någonsin funnits. Hitler ansåg att det som gynnade människans lägsta drifter var beslutsamformen i demokratin och majoritetens kraft över minoritetens. Han sa att demokrati var den organiserande splitringen, och att på den tyska, nationella enhetens bekostnad framhävdes motsättningen mellen de olika folkgrupperna i en demokrati. Hitler var väldigt kritisk mot de så kallade "politiker" som inte var mer än en drös inkompotenta människor i hans ögon. Han tyckte inte om att man skulle "upptäckas" via valsystemet. Och varför ha 500 personer när bara några av dem har vihet och kunskap nog för att kunna fatta viktiga beslut? Men Hitler kritiserade de tyska myndigheterna för ointresse och svaghetinom det moraliska förfallet, det vill säga hände före första världskriget. Detta förfall blev följd till att sjukdomen Syfillis spreds i stor städerna i Tyskland, detta var såklart judarnas fel sa Hitler, även om han hade kommit i bra kontakt med många judar i Wien som tiggare. 1914 När första världskriget bröt ut gick han med i tyska armen, trors att han var österikare. För sina insattser under kriget, bland annat räddat en kamrat, fick han järnkorset. Vilket säkert spädde på hans patriotiska böjelser. Ironin i det hela är att den som tilldelade honom denna utmärkelse var jude och hette Hugo Gutmann. Efter kriget drabbades Tyskland av en ökad arbetslöshet. Samtidigt flydde många judar från förtryck i Ryssland och Polen. Denna kombination utgjorde grunden för syndabocksfenomenet. Detta innebär att i ett samhälle med problem utpekas en grupp eller grupper, som på något sätt skiljer sig från majoriteten, och de ges skulden för den rådande situationen. Samtidigt (1919) återvänder Hitler till München. Han får anställning inom armeen och kommer i samband med sina arbetsuppgifter i kontakt med en liten exstrem grupp som kallar sig nationalsocialister. Gruppens ideer överensstämde med hans egna och spädde på hans hat och konspirationstankar. Redan här uttrycker han tankar om att judar ska förlora sitt tyska medborgarskap och deporteras. I Gruppen fans också en man vid namn Alfred Rosenberg, han blev partiets teoretiker och formulerade rasideologin som kommer att prägla nationalsocialismen. En annan inspirationskälla var rasbiologiska institutet i Uppsala (Sverige), som under ett flertal år hade ägnats sig åt att kartlägga vad man kallade olika raser. Bland annat genom att mäta skallar och beskriva olika rasdrag och koppla samma dessa med andra karaktärsegenskaper samt beteeende. Redan i början av sin kariär igrupperingen utvecklade han sina talanger som demagog. Genom att angripa alla med avvikande åsikter och inrama sina tal med dramatiska utspel, marchmusik och färgglada fanor gavs inget uttrymme för tveksamheter. Till slut fann Hitler och gruppen att tiden var mogen för en stadskupp Men kuppförsöket misslyckades och under tumult artade formor sköts en av Hitlers alierade, Göring, i underlivet. Hitler själv arresteras ett par dagar senare. Hitler förnekade sig inte, i domstolen skällde han ut domare och åklagare. Han dömdes till 5 års fängelse, men släpptes efter 9 månader. Tiden andvände han att författa nazisternas bibel: Mein Kampf. 1932 hade arbetslösheten nått katastrofala siffror, överallt fanns desperation och hatet grodde. Samhällets inre struktur började krackelera. Hitler framstår nu som en son kanske kan rädda landet och 1932 nådde han stora framgångar i valet. President Hindenburg hyste stor misstro mot Hitler men gammal och svag tvingas han mot sin vilja att utnämna Hitler till rikskansler. Efter Hindenburgs död utsågs ingen ny president utan Hitler övertog även den positionen. Tyskland hade fått en envåldshärskare.
3. Sammanfattning
Jag kan inte säga att jag tycker Hitlers handlingar eller hans politik var rätt. Men Hitler är inte den enda "slaktaren" i världhistorien och defenitivt inte den sista. Det finns fortfarande människor som hyllar hans ideologi och delar hans åsikter om människors olika värde. Idag är kanske frågorna kring människors önskvärda egenskaper aktuellare än någonsin eftersom genforskningen ger oss möjlighet att manipulera dessa. På vilket skiljer sig dagens önskemål om "det perfekta barnet" utan skavanker och fel från Hitlers dröm om att skapa ett renrasigt samhälle? Precis på samma sätt som Hitlers forskare tilläts exprimentera i dolda laboratorium pågår genmanipulationsforskning som allmänheten har små möjligheter att kontrollera. Inte minst inom läkemedelsindustrin. Det är också så att fortfarande utnämns grupper av människor till syndabockar och anklagas för att vara skulden till samhällets problem. Lär vi oss av historien? Jag önskar att jag kunde besvara den frågan med ett övertygat ja, men tyvärr.
Comment the photo
"heil Schickelgruber"
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/seductivevoice/320302526/