Tuesday 14 October 2008 photo 1/5
![]() ![]() ![]() |
-Bättre förr när jag var ung?-
Var de verkligen så, kanske det där är på två vis?
Absolut vist var allt bra när man var som yngst, lixom den tiden innan man hade utvecklats tillräkligt till att förstå vad man hade att vänta sig i livet.
Allt man ska genomgå, har genomgått som har med kännslor att göra, man blir sviken, man lyckas alltid svika någon,fast det kanske inte alls är riktigt är menat så..
Man ska bli kär, och även bli sviken av den. Man ska uppleva lycka,glada skratt,skaffa sig en massa vänner och mycket mycket mer.
Alla har ju växt upp olika, några med en underbar och otroligt stark uppväxt tillsammans med sina föräldrar, mamma,pappa och kanske till och med ett eller flera syskon. En del har växt upp i dåliga familjeförhållanden, utan mamma,pappa och syskon. Men kanske ibland kan det har vart bättre att ta allt jobbigt innan man fått förstånd nog att riktigt förstå och bara hoppas på att resten av livet ska bara bli bättre, du vet -efter regn kommer solsken. Och för visa kanske vinden aldrig vänder, och de finns ju dom som aldrig behöver drabbas. Vist, att dö ung är trist för då har man aldrig fått genomgått allt som har med glada skratt och lycka att göra,man hinner inte uppleva allt som är bra. Hinner inte upptäcka allt som betyder. Inte de fina stunder som man kan dela med någon man verkligen tycker om, väldigt märkligt alla bra stunder i livet går så himla fort. Den kanske bara varar i någon månad,halv år eller kanske till och med flera år men endå känns den tiden så himla kort, är det bara för att man är glad och trivs? Men istället kanske det är en fördel att aldrig komma så långt i livet ? För då kanske man aldrig får uppleva allt som är svårt och jobbigt, att ta svåra beslut tillexempel,man hinner aldrig bli sårad av kärleken som alltid sätter djupa spår. Allt har en fördel och allt har en nackdel, så varför är man helt säker på att allt var bra när man va ung? Är det bara för att man kanske inte kommer ihåg det tider som vart jobbigast, lixom förtränkt det och bara försökt gått vidar utan att prata om det, men en dag så kommer faktiskt sanningen ikapp en och man inser att man kanske egentligen inte mått så bra. Allt är inte bara lycka som man önskar, allt kan falla plötsligt en dag när sanningen är ifatt och då kan allt bara rasa och bara gå utför, i likhet med en berg och dalbana..
De dagar man mår som bäst är de speciella dagarna som man får söka efter hela sitt liv och de växer inte direkt på träd men just en sån där speciell dag vill iallafall inte jag ska ta slut , den dagen vill man bara stoppa tiden och bara vara ........
Var de verkligen så, kanske det där är på två vis?
Absolut vist var allt bra när man var som yngst, lixom den tiden innan man hade utvecklats tillräkligt till att förstå vad man hade att vänta sig i livet.
Allt man ska genomgå, har genomgått som har med kännslor att göra, man blir sviken, man lyckas alltid svika någon,fast det kanske inte alls är riktigt är menat så..
Man ska bli kär, och även bli sviken av den. Man ska uppleva lycka,glada skratt,skaffa sig en massa vänner och mycket mycket mer.
Alla har ju växt upp olika, några med en underbar och otroligt stark uppväxt tillsammans med sina föräldrar, mamma,pappa och kanske till och med ett eller flera syskon. En del har växt upp i dåliga familjeförhållanden, utan mamma,pappa och syskon. Men kanske ibland kan det har vart bättre att ta allt jobbigt innan man fått förstånd nog att riktigt förstå och bara hoppas på att resten av livet ska bara bli bättre, du vet -efter regn kommer solsken. Och för visa kanske vinden aldrig vänder, och de finns ju dom som aldrig behöver drabbas. Vist, att dö ung är trist för då har man aldrig fått genomgått allt som har med glada skratt och lycka att göra,man hinner inte uppleva allt som är bra. Hinner inte upptäcka allt som betyder. Inte de fina stunder som man kan dela med någon man verkligen tycker om, väldigt märkligt alla bra stunder i livet går så himla fort. Den kanske bara varar i någon månad,halv år eller kanske till och med flera år men endå känns den tiden så himla kort, är det bara för att man är glad och trivs? Men istället kanske det är en fördel att aldrig komma så långt i livet ? För då kanske man aldrig får uppleva allt som är svårt och jobbigt, att ta svåra beslut tillexempel,man hinner aldrig bli sårad av kärleken som alltid sätter djupa spår. Allt har en fördel och allt har en nackdel, så varför är man helt säker på att allt var bra när man va ung? Är det bara för att man kanske inte kommer ihåg det tider som vart jobbigast, lixom förtränkt det och bara försökt gått vidar utan att prata om det, men en dag så kommer faktiskt sanningen ikapp en och man inser att man kanske egentligen inte mått så bra. Allt är inte bara lycka som man önskar, allt kan falla plötsligt en dag när sanningen är ifatt och då kan allt bara rasa och bara gå utför, i likhet med en berg och dalbana..
De dagar man mår som bäst är de speciella dagarna som man får söka efter hela sitt liv och de växer inte direkt på träd men just en sån där speciell dag vill iallafall inte jag ska ta slut , den dagen vill man bara stoppa tiden och bara vara ........