God jul.

Tio år sedan du lämnade oss alldeles för tidigt, har levt i tio år med en konstant saknad inom mig. Tittar i en gammal dagbok från när jag var liten, hur jag har skrivit att det är en dålig dag idag för att du är sjuk. Det konstiga är hur jag kan sakna någon så fruktansvärt mycket, trots att jag bara fick lära känna en liten del av dig, en liten del av ditt liv som bara innebar sjukdom.

Men jag får höra historier från mamma om dig, hur en kvinna ville att du skulle kontakta hennes man som jobbade inom show business i usa, då hon tyckte att du var så rolig och ansåg att du kunde ha en egen show.

Får höra om hur du kunde skänka 500 kronor till hemlösa på gatan bara för att du förstod hur det var att inte ha några pengar.

Du var fruktansvärt givmild, du gav väldigt mycket till folk omkring dig och jag som barn blev väldigt upprörd att alla tog dina pengar. Mamma berättade det för dig, och så fick jag ett vykort från dig där det stod att jag inte skulle oroa mig. Sen fick även jag pengar för att kunna köpa mig något fint. Varenda gång jag läser det vykortet börjar jag gråta som ett litet barn. Som om jag vore 9 år igen och satt där i kyrkan och försökte dölja tårarna som inte gick att stoppa på din begravning.

Gråter nu när jag skriver det här till och med, du är för alltid och för evigt saknad.

Jättefint skrivet!!