Dehär kommer låta jätte dramatiskt, men människor gillar ju dramatik så..
welcome into my brain today.

Idag har varit en sån dag som man gärna hade sovit sig igenom.
Som man gärna hade sluppit, strukit ut ur universums tid och rum.
Jag mår inge bra, varken fysiskt eller psykiskt.
Min kropp är söndersliten sedan igår, vilket jag helt å hållet bär vållandet till.
Men när jag ser mig själv i spegeln så ser jag nya blåmärken, till och med sår på min kropp, och de känns som att jag stirrar rakt in min själ.
Jag stirrar in i mina egna ögon och ser en slagen trött människa full av sår.
En som kämpat länge, för sin värdighet och respekt.
Jag som borde vara starkast i världen, men som är svag och nedbruten.
Som emellan åt ifrågasätter om de har varit värt allt lidande.
Jag bryts ihop utav synen på mig själv.
Jag gråter, för allt jag utsatts för.
Jag blöder av känslor som inte går att gömma.
Jag skriker utav ilskan som fortfarande brinner inom mig.

Men innan jag låter mig själv flyga in i det svarta hålet, innan jag kommer till punkten av ingen återvändo då man bara sköljs med, då det enda man känner är hopplöshet.
Så tar jag ett djupt andetag och tar tag i tanken.
Jag accepterar att den dör upp, och låter den sedan flyga iväg.
Jag måste inte följa den och hetsa upp mig kring den och göra den till min verklighet, när jag i mitt hjärta vet att så är inte fallet.
Jag är inte trött och nedbruten, jag har inte blitt slagen än.
Jag lever å andas, och jag har ett relativt bra liv.
Och jag kommer aldrig ge upp förän den dagen mitt hjärta slutat slå.

Det jag vill säga är väl att dåliga tankar får lov att komma,
men man behöver inte leva ut dom.

Annons

The photo has no tags

LiMa84 Mon 18 Oct 2010 11:20

Jag såg ett bra ordspråk igår: "Om du går igenom ett helvete, fortsätt gå".

1 comments on this photo

November 2014