Vart är jag?

Känns som jag förlorat mig själv...
Sitter å stört lipar medans ja skriver, alla känslor ba väller över mig å jag känner inte igen mig själv..
Har vart tyst hela veckan för ja vet inte va ja ska säga, ja vet inte vad ja ska göra..
All motivation å ork till allt är som bortblåst...
Dagarna går å jag vet inte vart dom tar vägen, ja känner mig fast i mina tankar å saknaden..
Ja hatar dehär, ja behöver någon som tar mig upp till ytan igen.

Ja vet inte... Önska livet kunde vara stabilt på något plan, men de är det inte.
Ja har massa fina saker, jag bor i ett fint hem osv.
Men ja har inte greppet om mig själv just nu, ja har inget jobb, ja har ingen kärlek, jag har ingen ekonomi, ja har ingen mening med min vardag...
Ja.. jag vet inte, ja hoppas ja tar mig ur denhär bubblan av förtvivlan snart för ja orkar inte.

Juh mer kär man är, desto längre tid tar det att komma över personen. Tips från en som stått där utan att veta vart man ens ska börja när man ska berätta om sina problem (så rörigt i huvvet vart de för mig, tog mig månader...). Satsa på dig själv, beröm dig själv, gör saker som DU mår BRA av och kan koppla av att göra. Umgås med familjen, dom hjälper en mer än vad man tror ibland... <3 Att hålla sig sysselsatt på en nivå som man klarar av för perioden, är något som du kommer vinna på psykist <3 Kram

Du går ju genom en sån total förändring nu efter operationen, både mentalt och fysiskt, så jag förstår verkligen att det måste vara svårt och riktigt jobbigt :/

Det är helt sjukt, för jag känner dig inte alls (har bara följt dig här på DV ett tag), men ändå känner jag med dig nåt så starkt och önskar att det fanns något jag kunde göra för att få dig att må bättre..
Du är en fantastisk människa, som kan beröra någon så starkt utan att ens ha träffat den.. Ge inte upp! Världen behöver fler som dig <3

Känslan av att inte känna sig själv, den är hemsk! Men hur jävligt det än känns just nu så kommer du hitta ut igen. Du får försöka att hitta ljusglimtarna i vardagen och ta vara på de stunderna.
Hoppas att du snart kommer ur denna svacka och kan börja känna mer glädje igen :)
Kram på dig!

Kram!
Det du gör är inte obetydligt. Du är skitduktig på det du visat för oss. Du är en stor inspiration för många.
Kämpa på! Du är värd det!

Vill ge dig en varm kram. Detta är nog mkt en del av arbetet efter op. Du får inte i dig allt du behöver, tar ett tag innan kroppen och hjärnan börjar hänga me på vad som sker, men du är stark och fantastisk. Du är anledningen varför jag vågar ta tag i mig själv. Tack vare dig har jag nu vågat ta första steget. :) du är en underbar insipationskälla. Och är evigt tacksam, men jag förstår att allt känns bajs just nu, men på nått konstigt sätt tror jag det är viktigt, det du går igenom med op är en stor grej, att det känns kasst i övrigt är nog en del av hjärnan som säger att du kan det bara bli bättre? :) en stor kram från Norrland!!!

de är skit jobbigt. jag förstår exakt vad du går igenom. Ja nästan iallafall. Jag hade kärleken även om vi höll på att tappa bort den i allt elände :( Vi var båda arbetslösa, levde på soc, lägenheten vi bodde i var de mögel, min pojkvän lider av panikångest, vilket inte blev ett dugg bättre när allt annat var skit.. De blev tillslut så att vi var vaken på natten till 6-7 på morgonen, vakna kring 16-17, åt dåligt och levde på onyttigheter som chips, godis, läsk och de blev rätt mycket läckor. trots de Så rasa jag i vikt. typ 10 kilo på mindre än 2 månader. Vi levde så tätt inpå varandra 24/7 och de höll på att förstöra vårat förhållande. Till slut fick vi en ny lägenhet och bara en sån liten sak gjorde att vi börja rycka upp oss. och idag 4 år senare har han fast jobb, jag har studerat till undersköterska som jag verkligen trivs att jobba som, har dock inget fast jobb, men minst 20 timmar i veckan. så vi klarar oss. De kommer en Dag när du oxå får känna de jag känner. Din tid, din stora kärlek kommer då du minst anar de. JAG känner inte dig, men jag Tror på dig. Försök ta hand om dig själv nu och glöm allt de negativa. Finns om du behöver någon att prata med. kramis <3