October
Sunday 18 November 2012 photo 4/4
|
Tänkte prata lite om min operation och viktnedgång då det va längesen nu..
Det börjar närma sig ett år sedan jag gjorde operationen, det är ca 2 månader kvar till min årsdag.
Det har väl kanske inte riktigt gått som jag väntat mig, jag trodde hela mitt liv skulle förändras å att motivationen till träningen å att styrkan till att motstå alla frestelser här i livet skulle komma naturligt, men de har det inte riktigt gjort.
Jag är absolut inte missnöjd, jag är väldigt stolt över mitt beslut att göra operationen då jag aldrig hade lyckats att gå ner utan den då jag vet med mig att jag inte va tillräckligt stark som person då för att lyckas på egen hand.
Jag brister i mån av motivation och jag är alldeles för svag för frestelser.
Det är sån jag är, jag fungerar så och det är något jag fortfarande idag kämpar för att ändra på, det är inget en magsäcks operation kan ändra på för det sitter inte i magen.
Många vänder sig till mig med frågor om min operation då de själva vill, funderar eller ska göra den å jag gratulerar alla som kommer fram till att göra den då jag själv kan säga att det är de bästa jag gjort i mitt liv då jag inte på något sätt idag lider utav att jag gjorde den, 3 av 5 ärr har bleknat och syns knappt längre, jag äter samma mat som jag gjorde innan operationen men i mindre mängd (jag har alltid ätit vanlig husmanskost varje dag)
jag lever mitt liv typ som jag gjorde innan operationen som sagt.
Jag har dock inte börjat träna riktigt, jag skötte mig fint i somras då jag va ute å gick och sprang mycket, körde även med min app träning osv, men så började jag få lite problem med min höft och det blev kallare och hösten kom å motivationen försvann..
Jag vet inte om jag är nere i en lång svacka eller om operationens effekt har börjat avta, men jag har inte gått varken upp eller ner i vikt på ca 2½ månad nu.
Jag ligger på mina 82 kilo och jag har 17 kilo kvar att gå ner till mitt mål.
Just nu så känns det jätte långt bort, men jag har hittat en person i mitt liv som får mig att vilja ta tag i det igen, han motiverar mig att gå ut å röra på mig.
Och jag tror det är väldigt viktigt att ha någon att träna med.
Ensam brister man lätt, vi människor är ändå ett flockdjur och motiveras även av att andra gör något, alltså om någon annan vi känner ska göra något så är det lättare att man hakar på eller kan motivera upp varann.
Så jag tror verkligen det är viktigt att ha någon som stöttar och hjälper en i ens vardag, vilket jag inte riktigt haft då min syster som jag bor med ofta visar sin avundsjuka istället för sin stöttning.
Jag har även haft ett fler tal vänner som jag inte pratar med längre, dom tycker jag blivit egoistisk att jag bara bryr mig om mig själv, vilket inte riktigt stämmer när det bara är jag som hör av mig å frågar hur det är med dom, om dom vill hitta på något osv. Men jag kan utan att tveka säga att en sånhär operation förändrar den man är, och att det är många som säkert kommer tycka att man blir mer självupptagen och egocentrisk.
Men jag kan också lätt säga att jag har blivit det, för innan så brydde jag mig bara om alla andra, vad dom tyckte och jag skulle vara alla till lags.
Men idag har jag blivit mycket mer mån om mig själv, att ta hand om mig, att jag skall oxå må bra.
Jag känner faktiskt att det äntligen är min tur, min tur att få glänsa lite och komma fram ur skuggan man legat i halva livet för man behöver få synas i andras ögon.
Jag känner inte längre att det känns jobbigt att komma in i ett rum, jag tycker inte längre att det känns jobbigt om någon tittar på mig, och om någon pratar illa om mig så sympatiserar jag inte längre med dom, dom har ingen rätt för å kalla mig varken det ena eller det andra.
Jag är jag, å jag har vuxit som människa genom att gå ner i vikt.
Äntligen vågar jag visa mig, jag... bara jag, att få vara mig.
Jag har inte nått mitt mål ännu, och frågan är om målet kommer göra mig nöjd.
Jag har inte helt och hållet förstått, jag har nog inte riktigt tagit till mig att det är jag som gått igenom dehär, för jag är många gånger i mitt huvud fortfarande 115kg fett.
Så jag svävar fortfarande i något mellanstadie där jag kan känna mig lättare, känna mig snyggare, må bättre både psykiskt och fysiskt.
Men där jag också präglas av inte kunna se och känna det, då jag inte alltid hänger med i huvudet.
Det tar alltid lång tid att bearbeta en sånhär sak i psyket, och det är viktigt att ta hand om sig själv och stötta sig själv på vägen. Alltid ha människor runt en som kan guida en genom ens dåliga dagar och visa en vägen.
För ibland snubblar man in på villospår och man tappar bort sig själv, men det är också viktigt att man gör det ibland så man lär sig något och hittar rätt igen.
Jaa,, det blev en väldigt lång text, vet inte om det kommer så mycket vettigt ur den men det är lite tankar som flödat i huvudet ett tag..
Så, ja det är 12 kilo kvar till mitt personliga mål till års kollen och jag är inte säker på om jag kommer att klara det.
Jag kan bara lova att jag skall försöka, och jag har en underbar person i mitt liv som stöttar mig varje dag och så klart har jag mina underbara vänner som alltid är stöttande och hjälpsamma mot mig <3
Annons
Camera info
Camera SAMSUNG PL170,PL171 / VLUUPL170,PL171
Focal length 5 mm
Aperture f/3.3
Shutter 1/30 s
ISO 400
Comment the photo
Yokohamalama
Mon 19 Nov 2012 11:58
Du vet att jag vet hur det är.
Jag hade också svackor och stod still i ett par perioder. Men det viktigaste är nästan att försöka få självkänslan att hänga med. Går du och pratar med någon?
Du kommer fixa resten, men låt det ta tid. Det är okej att bli besviken på sig själv, så länge man vänder om känslorna och gör besvikelsen till en uppmuntran att fortsätta.
"Nej nu jävlar, jag är bättre än det här!"
Jag läste en gång en sak. Att man ska sträva efter att vara sitt bästa jag. Inte bättre än andra, utan bättre än sig själv.
Det är så man kommer framåt.
Du SKA vara nöjd med din prestation Annelie, men glöm inte att du alltid kan utvecklas och bli ännu bättre. Både Psykiskt och fysiskt :)
Gruppträning är grymt! Rekommenderar det å det starkaste.
Det finns ju inget värre än att ge upp inför en hel drös med folk, man blir så djävla nöjd när man pushar sig hela vägen till slutet, magmusklerna brinner och benen skakar.
Vill du följa med till sportlife och gå ett pass + gymma lite med mig?
Jag har några give-away-cards som jag fick när jag reggade mig :)
Jag hade också svackor och stod still i ett par perioder. Men det viktigaste är nästan att försöka få självkänslan att hänga med. Går du och pratar med någon?
Du kommer fixa resten, men låt det ta tid. Det är okej att bli besviken på sig själv, så länge man vänder om känslorna och gör besvikelsen till en uppmuntran att fortsätta.
"Nej nu jävlar, jag är bättre än det här!"
Jag läste en gång en sak. Att man ska sträva efter att vara sitt bästa jag. Inte bättre än andra, utan bättre än sig själv.
Det är så man kommer framåt.
Du SKA vara nöjd med din prestation Annelie, men glöm inte att du alltid kan utvecklas och bli ännu bättre. Både Psykiskt och fysiskt :)
Gruppträning är grymt! Rekommenderar det å det starkaste.
Det finns ju inget värre än att ge upp inför en hel drös med folk, man blir så djävla nöjd när man pushar sig hela vägen till slutet, magmusklerna brinner och benen skakar.
Vill du följa med till sportlife och gå ett pass + gymma lite med mig?
Jag har några give-away-cards som jag fick när jag reggade mig :)
Sevenofhearts
Mon 19 Nov 2012 14:30
I know that you know <3
Jag pratar inte med någon psykolog eller så utan bara med vänner osv, har tänkt på det några gånger att man kanske skulle ta kontakt med någon så man ba kan få pratat ur sig å få lite annan syn på allt men har inte kommit dit ännu..
Jo jag vet, jag man måste få lov att bryta ihop oxå för att sedan komma åter starkare än innan. Ja jag försöker aldrig vara bättre än någon annan, jag kämpar alltid för att prestera bättre i mig själv å känna att jag är bra som jag är.
Eller hur, jag känner att jag borde börja med något liknande jag vet bara inte riktigt vad jag skall göra, men jag hänger jätte gärna med dig och tränar på Sportlife så jag får iaf testat på :) Vilka dagar brukar du träna? Kanske kan hänga med någon dag i nästa vecka då denna är ganska fullbokad som det ser ut nu :)
Jag pratar inte med någon psykolog eller så utan bara med vänner osv, har tänkt på det några gånger att man kanske skulle ta kontakt med någon så man ba kan få pratat ur sig å få lite annan syn på allt men har inte kommit dit ännu..
Jo jag vet, jag man måste få lov att bryta ihop oxå för att sedan komma åter starkare än innan. Ja jag försöker aldrig vara bättre än någon annan, jag kämpar alltid för att prestera bättre i mig själv å känna att jag är bra som jag är.
Eller hur, jag känner att jag borde börja med något liknande jag vet bara inte riktigt vad jag skall göra, men jag hänger jätte gärna med dig och tränar på Sportlife så jag får iaf testat på :) Vilka dagar brukar du träna? Kanske kan hänga med någon dag i nästa vecka då denna är ganska fullbokad som det ser ut nu :)
Yokohamalama
Sun 16 Dec 2012 09:19
Vi kör sportlife-dejt efter Nyår.
Vad tycks?
Ursäkta mig för det sena svaret :)
Vad tycks?
Ursäkta mig för det sena svaret :)
LouieDaKing
Mon 19 Nov 2012 08:35
Det är väldigt starkt av dig att ha orkat dig igenom det här. Och oroa dig inte, nästan alla stöter på perioder där motivationen sviker. För vissa kortare perioder, för andra längre. Själv var jag inne i en svacka i nästan ett år och det fungerar inte riktigt normalt nu heller. Men nu när du har någon som du tycker så mycket om och som tycker om dig, samt ett konkret mål och stöttande vänner så kommer motivationen snart komma rullade, ska du se. Du är stark! Det är fint att du inte har gett upp, som så många andra gör/har gjort, utan fortsätter trots att du har tankar om att det är långt kvar. Men den värsta perioden är egentligen redan över! Du har kommit ifrån att känna dig alldeles för stor för att vara värd någonting, vilket ju bara är en dum tanke inplantad i psyket men den förstår ändå så mycket. Du är så mycket friare nu och har hela livet på dig! Ta det lugnt och pressa dig inte för hårt. Du kommer klara det här galant! Tro bara på dig själv och låt det ta lite tid, så ska du se att det kommer bli hur bra som helst!
Kram på dig, starka och otroligt fina kvinna!
Kram på dig, starka och otroligt fina kvinna!
HeyKwanongoma
Mon 19 Nov 2012 06:52
Så mycket jag känner igen mig i, men främst det där att man inte hinner med i hjärnan. Är ofta jag tror att jag är lika stor som jag var för ett år sedan, 55 kg på ett år är ju så mycket.
Men ändå känns det ibland, om jag inte ser mig i spegeln, att de sitter kvar där.
Jag tror att du kommer lyckas gå ner resten, det är ju fortfarande än livslång process och du har ju som du säger, någon som stöttar nu och det hjälper nog något fruktansvärt mycket :)
Men ändå känns det ibland, om jag inte ser mig i spegeln, att de sitter kvar där.
Jag tror att du kommer lyckas gå ner resten, det är ju fortfarande än livslång process och du har ju som du säger, någon som stöttar nu och det hjälper nog något fruktansvärt mycket :)
Sevenofhearts
Mon 19 Nov 2012 14:23
Eller hur, det är inte lätt att se å känna av det hela tiden. Det är när man sätter på sig något gammalt klädesplagg som man märker att ba shit, såhär stor har jag väl inte varit å får sig en tankeställare. Andra gånger ser man det hur klart å tydligt som helst men ja det är inte alltid lätt å hänga med..
Ja, jag hoppas det ja måste klara det för jag vill verkligen det. Men man ska ju inte stressa, alla går ju ner olika fort, känns som jag rasade iväg de första halvåret å gick ner 32 kilo å nu så står jag lite stilla.. Ja hoppas det kommer igång igen å att jag får igång träningen så det rullar på som det ska igen :)
Ja, jag hoppas det ja måste klara det för jag vill verkligen det. Men man ska ju inte stressa, alla går ju ner olika fort, känns som jag rasade iväg de första halvåret å gick ner 32 kilo å nu så står jag lite stilla.. Ja hoppas det kommer igång igen å att jag får igång träningen så det rullar på som det ska igen :)
HeyKwanongoma
Mon 19 Nov 2012 16:17
ja precis och den känslan är underbar, när gamla plagg är för stora. eller som för mig med vissa, sånt som förut varit för smått är numera för stort ^^
Ja exakt och 32 kg är ju mycket, sändare om huden hinner med och sånt
Ja exakt och 32 kg är ju mycket, sändare om huden hinner med och sånt
mellanzippan
Mon 19 Nov 2012 06:31
du kommer gå ner mer, låt det ta tid ;-) du är säkerligen inne på en lååång platå, sen rör det på.sig igen.. året har gått fort. du är.duktig. gjorde sj op i sep i år och har ca 18 kg tills normalt bmi, min viktnedgång går väldigt sakta. men huvudsaken att du mår bra..
jag är grymt imponerad av dig :-D.
jag är grymt imponerad av dig :-D.
Sevenofhearts
Mon 19 Nov 2012 14:20
Tack så mkt! Oj september i år? Det är ju bara 2 månader sen??? :O
HobbyMupp
Sun 18 Nov 2012 23:45
Jag är iaf sjukt imponerad av dig! Skriver det kanske inte så ofta, men jag läser allt du skriver här på dayviews och minns när du gjorde operationen. Jag tror på dig, för bara att komma såhär långt är att ha kommit långt! You go girl!
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sevenofhearts/511209141/
Visa toppen
Show footer