Nu har jag och mamma kommit hem från hennes första cellgiftsbehandling.
Hon grät en del av rädsla och hon tänkte mkt på allt hon hade planerat som hon fått ställa in framöver..
Men behandlingen gick väldigt bra, hon har bara ont efter den nyopererade venporten men annars så är hon pigg och glad så de känns skönt :)

Nu e jag dock jätte trött då jag knappt fick 2timmars sömn inatt, fick agera psykolog till syrran större delen av natten :/
Men men va gör man inte för sin familj? <3

Tack, nee det är inte lätt.. Men man får inte ge upp, å de viktigaste är att man finns där även om man inte har alla svar eller kan göra något åt saken :/

Usch då :( Hoppas det gått bra med din pappa!
Det kändes jätte skönt att få finnas där för henne, även om de kändes jätte tungt oxå så vet jag ju att hon har det bättre om jag är där å håller hennes hand :/ Tårarna får komma, å man får va ledsen även om man skall vara positiv. Men rädslan för vad som kommer hända speciellt efter första gången man får behandlingen går ju inte bara att trycka undan å låtsas som att den inte finns, å min mamma har en väldigt allvarlig bröstcancer så även om allt gått bra så finns det ju fortfarande oro å rädsla över vad som kan hända :/

Hoppas innerligt att hon klarar sig! Svår sjukdom och ha med att göra, och bara ordet sätter rädsla i en. Min pappa har kommit till det stadiet att om den inte sprider sig så kan han leva vidare med det. Dem första månaderna med cellgifter var inte roliga, svårt och se se fader/modersfigur som man sett upp till helt plötsligt bli så liten. Var stark <3 Kram