Idag visade vågen 76.2 total viktnedgång 39kg.
Jag stod ganska länge stilla på en vikt, 83kg.
Under drygt ett halvår så rörde sig inte vågen någonting.
Jag tappade motivation, hade stora motgångar i mitt liv som fick mig att hamna i mina gamla vanor av att tröstäta..
Såklart går det inte att göra i samma mängd som innan..
Men ändå tryggheten man haft i det gamla kom tillbaks.
Det är något jag fortfarande kämpar med, det är super enkelt att lägga sig på operationsbordet,..
Det riktigt svåra är att ta in sitt beteende och att ändra på sina tankegångar då mycket utav ens impulser kommer undermedvetet.
Det är de signalerna man måste ta tag i, lära sig att känna igen och skapa nya banor och det är något man får kämpa med då dessa signaler man undermedvetet har är kopplade till både tankar och känslor man under många år byggt upp.

Det svåra är inte att gå ner i vikt.
Det svåra är att inte falla tillbaka när motivationen försvunnit och du fortfarande kämpar med undermedvetna signaler som skapar tankar och känslor inom dig som du inte riktigt förstår varför de kommer eller varför du plötsligt har ett så starkt behov utav något som du egentligen inte alls behöver..

Ah jag ska kämpa på 11 kilo till :) Grymt jobbat!

hihi tack och du med ju :D

Tack :)

Ofc we can! :) Åh jasså? När gjorde du din? :)

Jag opererades den 4 september.

I år?

Jomen, drygt två månader sedan, men det känns mycket längre sedan :)

då är vi tre då! har oxå fått inspiration av dig. opererade mig 12-12-12 men än så länge ångrar jag mitt val.

Hur kommer det sig att du ångrar dig?

de vart inte så bra. det missades att jag va gravid i 4e veckan när operationen skedde, jag visste inte heller nått utan trodde att dom kollade de när dom frågade. låg typ i hinken dom 5 första månaderna sen fick jag gallsten med fruktansvärda smärtor. dessutom att gå omkring med oron ifall mitt barn skulle överleva eller inte va fruktansvärt jobbigt. fick min dotter i augusti, frisk Tack och lov, hade då gått ner 40kg, opererade bort gallan 6 veckor senare och har nu allt som allt gått ner 47kg. mår fortfarande skit och kan knappt äta.. därför ångrar jag mig.. men jag hoppas det blir bättre snart..

Åh herre gud! Det är ju direkt farligt att ens bli gravid inom ett år efter operationen, så jag kan inte ens föreställa mig hur det var att vara gravid när hela cirkusen sätter igång. Men de har väl kollat dig ordentligt så att allting höll (bukhinnor osv) i och med din graviditet? Förstår att det var en otäck upplevelse och det är ju ändå otroligt att du gått ner 47 kg fastän du var gravid!
Hoppas verkligen att du kommer få må bättre och njuta av resultatet efter operationen. Hemskt om den skulle vara för intet.

Oj va tråkigt att höra :( Hoppas att det kommer gå bättre för dig i framtiden och att det inte kommer få fler tråkiga påföljder och att du som sagt kommer kunna må bättre och få njuta utav ditt resultat.

dom har faktiskt inte kollat någonting på mig, är dock fundersam på om nått är fel där inne eftersom man fortfarande mår dåligt, men jag borde snart bli kallad till 1års kollen så jag får ta upp de då! de har inte vart lätt, men de kunde vart värre! jag kämpar på och fortsätter inspireras av människor som dig @sevenofhearts :)

Blir så trött å sjukvården många gånger, ska jag vara ärlig tycker ja dom gör operationerna alldeles för lättvindigt utan å göra ordentliga undersökningar på en. Sen visst får man problem efteråt så ska man ju ringa dit eller kontakta sin vårdcentral. Men i ditt fall så borde dom ju haft bra mycket mer koll, blir faktiskt rent av förbannad av att höra att dom inte kollat någonting när dom själva säger att det kan vara rent av farligt att bli gravid inom de närmsta året efter gbp. Men det är väl den svenska sjukvården i ett nötskal.. I Norge är det helt annorlunda att göra operationen (min pappa bor där å gjorde sin där) Han fick en 12 veckors introduktionskurs i allt va gäller operationen, motion, mat å hälsa osv (1 dag i veckan) där han träffade andra i samma situation och de var även en stödgrupp. De gick igenom samma sak ihop opererades allihop under samma vecka, hade sin sjukhusvistelse ihop och är fortfarande vänner idag! Där de har någon att dela sina upplevelser med. Va får man i Sverige? Ett kort samtal med en stressad läkare som gladligen skriver ut en remiss så hon slipper se dig igen, remissen går till ETT informationsmöte på ca 1-2 timmar (utan chans att ställa sina personliga frågor då de på mitt möte iaf satt 100 pers till) Du får papper vill du välja operation eller diet? OP valde jag, fick träffa en kirurg och sjuksköterska sen hade jag min operation ca 3 månader senare... Det ska inte va så lätt å oinformerat! Jag fick vända mig till min pappa för å få veta det mina läkare borde sagt till mig.... Det är SJUKT! Arg blir man... Sorry för världens längsta kommentar nu men jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dig @Annabanana89

det är intressant att läsa om andra upplevelser av operationen så du behöver inte ursäkta ett långt inlägg! ja dom borde kollat mig mer, men svenska sjukvården är ju som den är. jag tror mödravårds chefen har anmält kirurgerna för det här, när jag väl är i kontakt med dom så smörar dom satan.. ska tydligen vara den enda som det har blivit såhär för och jag hoppas jag förblir den enda! de känns iallafall bra att få lite stöd från likasinnade, så tack till er! va med i en Facebook grupp där dom bara sa att jag fick skylla mig själv hela tiden, och de va inte så kul att höra..

Jag känner också att det gick lite väl lätt att gå operationsbeslut när det väl drog igång. Jag sökte VC och ville ha en remiss till Kirurgen för att får ordentlig information om operation från någon som visste vad de pratade om. Det enda läkaren på VC kunde prata om var Modifastdiet, vilket jag berättade för henne att jag hade provat själv flera gånger. Men hon ville absolut inte skriva någon remiss till mig, utan fortsatte att propagera för Modifast och skrev ut säkert ett halvt ton papper år mig från landstingets hemsida, där jag ju lätt kunnat gå in och läsa själv. Efter ett par återbesök lovade hon i alla fall att när jag läst informationen ordentligt hemma (ännu ett halvt ton papper hon skrev ut åt mig) kunde jag höra av mig till henne så skulle hon skriva remissen åt mig. Jag gick hem och läste och kände fortfarande att jag ville prata med någon som visste, då ST-läkaren på VC mest satt och läste innantill från ovan nämnda hemsida. Så jag meddelade att jag enligt vår överenskommelse nu ville ha en remiss in till sjukhuset. Det gick säkert en månad utan att jag hörde någonting och jag fick höra av mig till VC igen. Till slut fick jag ingen remiss, inte skriven av henne utan av VC-chefen. Hon ville uppenbarligen inte remittera mig fortfarande. Men när jag väl kommit till kirurgen gick det otroligt lätt - ett gruppinformationsmöte på kanske en timme, en och en halv, sedan ett enskilt läkarbesök med kirurg. Detta besök tog säkert bara en kvart, han vägde och mätte mig, sedan pratade vi i tio minuter och sedan erbjöd han mig en operation fyra veckor därefter! Detta var mitt i sommaren och jag skulle då ha blivit opererad i sista rycket innan de stängde för sommaren. Detta gick inte med mitt jobb och jag var tvungen att vänta till nu i höst, och det var nog lika bra det. Jag är väldigt nöjd med hur det har gått, mitt omhändertagande och hur jag mår nu efteråt, men tio minuters samtal med en kirurg... Och jag tror inte att de tog något gravtest på mig heller.

nä de e på tok för lätt att få open.. jag skickade dessutom en egenremiss så de va inte ens en läkare som remitterade mig, det ville dom inte då jag hade/har en ätstörning att jag inte äter något.. men kirurgen på infomötet tjatade bara om hur bra open va och hur dåligt dieter funkade.. de va nästan så man funderade på om han fick extra betalt för att göra open.. jag lär fråga er, fick ni nån målvikt av eran kirurg? Jag har inte fått någon och har ingen aning om jag ligger "bra" till...

Jag har inte heller fått någon målvikt och har alltid funderat över det. Men jag har satt mina egna mål, små delmål i taget, som jag jobbar mot på egen hand. Känner att man typ får klara sig själv i mycket, jag trodde man skulle gå på regelbundna dietistmöten, men fick reda på informationsmöten om att det hade de sparat in på och man fick istället ringa till en dietist om man kände att man behövde det. Så jag provar mig fram väldigt mycket bad gäller maten, en del saker som de varnade för att man nog inte skulle klara av går jättebra för mig, och andra saker som jag trodde var "safe" blir jag dålig av. Man får lära sig av sina egna erfarenheter.

Tack :D

Får man fråga om du gjort en Gastric bypass eller har du lyckats gå ner på annat sätt? Själv gjort en op, därför jag är nyfiken :)

Jag har gjort operation :)

ah, när gjorde du din? :)

Tack så mkt! :)

Tack <3 Means alot!