Oj.. Nu har det redan gått 10 år, helt otroligt vad tiden går fort.
Allt hade varit så perfekt just fram till denna dagen. Just den känslan jag fick, kommer ihåg den så väl. Känslan jag fick när vi slog på TV:n och mammas tårar började att rinna ner för hennes kinder. Jag var bara 5 år gammal, men visste att när mamma slog på TV:n och jag ser två höga torn rasade förstod jag att det inte var bra.
Då hade vi precis varit hemma i en månad. Jag hade tillsammans med mamma, min bror och Lennart ( mammas man) varit och hälsat på våran släkt som vi har i en stad precis vid Lake Superior som heter Duluth. Allt va så underbar fram tills vi satte på TV:n. Just den känslan jag fick...
Jag hoppades på att den känslan och det jag trodde att det inte skulle vara rätt, jag hoppades på att hon klarade sig, och det gjorde hon!
Vill bara säga detta, om ni va med om detta och förlorade någon som stod er nära eller om ni inte hade det. Det spelar ingen roll, tänk på dom idag, tänd ett ljus gör vad som helst!
Ta inget förgivet, vad som helst kan hända när som helst och helt plötsligt kan den du älskar vara död!
11 September 2001!

PRECIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!