May
Saturday 28 June 2008 photo 2/2
|
I had a dream about you this night.
Helvete vad ont det gör varje gång jag vaknar efter en dröm om dig. Även om det är det jag vill, drömma om dig, så gör det så jävla ont att vakna efteråt.
Jag åker hem till dig för jag ska träffa din mamma och pappa, Mia och Per. Ska vara hos er en stund och prata lite med dom om dig, precis som vanligt, precis som alltid.
Jag kommer hem till dig och Mia säger; Gå upp på övervåningen en stund.
Jag gör som hon säger, jag går upp på övervåningen. Och där är ditt rum. (I deras nya hus där dom bor nu)
Ditt rum ligger på övervåningen där badrummet egentligen är. Jag går in i ditt rum, och där sitter du.
Du sitter på sängen och spelar tv-spel och jag går och sätter mig bredvid dig och tittar på.
Jag får också vara med och spela. Och du slänger en kudde på mig. Jag kastar tillbaka den och vi har kuddkrig. Vi börjar leka, precis som vi alltid gjorde när vi var hos dig.
Efter ett tag så frågar jag dig; Är det här på riktigt? Lever du?
Och du säger; Nej, jag lever inte. Det är inte på riktigt, du ser bara mitt spöke.
Det gör ont, känns som att någon sticker en kniv i mig. Men jag ser dig ju, jag leker ju med dig. Hur kan det då vara på låtsas? Hur kan det då bara vara ett spöke? Om jag nu kan känna dig? Fast du är kall, men jag känner dig ju?
Efter det så går jag ut från ditt rum. Och se där står dom igen, skåpen där Mia och Per har lagt några utav dina saker. Jag tittar på skåpen, tittar på breven som ligger där, tittar på allt. Och tårarna bara rinner. Fyfan vad ont det gör, fyfa-an vad ont det gör...
Fyfan vad ont det gör... Jag vaknar, men jag vill inte vakna. Jag vill inte att det ska vara sant! Jag vill inte vakna från drömmarna igen... Jag vill att det ska vara sant, jag vill vara där, jag vill se dig.
Söta du, Zandra, kommer du ihåg då du pussade mig på kinden? Hur glad du var? I drömmen fick jag pussa dig tillbaka, på kinden. Jag fick pussa dig... Tillbaka.. Flera gånger, på munnen med.
Helvete, jag vaknade från en dröm igen...
Zandra Perrault; jag saknar dig, sjukt, enormt mycket. Du finns fortfarande i mitt huvud varenda dag. Det har du gjort sedan den dag du försvann, 25 oktober 2006.
You promised me that you would come back, you promised me! And you didn't... You didn't... </3
But I love you anyway, from the bottom of my heart. <3<3
Helvete vad ont det gör varje gång jag vaknar efter en dröm om dig. Även om det är det jag vill, drömma om dig, så gör det så jävla ont att vakna efteråt.
Jag åker hem till dig för jag ska träffa din mamma och pappa, Mia och Per. Ska vara hos er en stund och prata lite med dom om dig, precis som vanligt, precis som alltid.
Jag kommer hem till dig och Mia säger; Gå upp på övervåningen en stund.
Jag gör som hon säger, jag går upp på övervåningen. Och där är ditt rum. (I deras nya hus där dom bor nu)
Ditt rum ligger på övervåningen där badrummet egentligen är. Jag går in i ditt rum, och där sitter du.
Du sitter på sängen och spelar tv-spel och jag går och sätter mig bredvid dig och tittar på.
Jag får också vara med och spela. Och du slänger en kudde på mig. Jag kastar tillbaka den och vi har kuddkrig. Vi börjar leka, precis som vi alltid gjorde när vi var hos dig.
Efter ett tag så frågar jag dig; Är det här på riktigt? Lever du?
Och du säger; Nej, jag lever inte. Det är inte på riktigt, du ser bara mitt spöke.
Det gör ont, känns som att någon sticker en kniv i mig. Men jag ser dig ju, jag leker ju med dig. Hur kan det då vara på låtsas? Hur kan det då bara vara ett spöke? Om jag nu kan känna dig? Fast du är kall, men jag känner dig ju?
Efter det så går jag ut från ditt rum. Och se där står dom igen, skåpen där Mia och Per har lagt några utav dina saker. Jag tittar på skåpen, tittar på breven som ligger där, tittar på allt. Och tårarna bara rinner. Fyfan vad ont det gör, fyfa-an vad ont det gör...
Fyfan vad ont det gör... Jag vaknar, men jag vill inte vakna. Jag vill inte att det ska vara sant! Jag vill inte vakna från drömmarna igen... Jag vill att det ska vara sant, jag vill vara där, jag vill se dig.
Söta du, Zandra, kommer du ihåg då du pussade mig på kinden? Hur glad du var? I drömmen fick jag pussa dig tillbaka, på kinden. Jag fick pussa dig... Tillbaka.. Flera gånger, på munnen med.
Helvete, jag vaknade från en dröm igen...
Zandra Perrault; jag saknar dig, sjukt, enormt mycket. Du finns fortfarande i mitt huvud varenda dag. Det har du gjort sedan den dag du försvann, 25 oktober 2006.
You promised me that you would come back, you promised me! And you didn't... You didn't... </3
But I love you anyway, from the bottom of my heart. <3<3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sheisinvisible/230432188/
Visa toppen
Show footer