July 2010
"Det är lätt att förlåta ett barn som fruktar mörkret. Den verkliga tragedin är en vuxen som fruktar ljuset."
Jag begärde inte mycket, inte mycket alls. Inte ett förlåt, inte en ursäkt. Bara lite sympati, lite empati. Och någon som förstod, någon som svarade.
I don’t know where we going I don’t know who we are Stop stealing my heart away You’re stealing my heart away
But tell me, did you sail across the sun? Did you make it to the Milky Way To see the lights all faded And that heaven is overrated? Tell me, did you fall for a shooting star? One without a permanent
Bion igår var grym! Fattar inte att jag väntat så länge, trodde jag skulle spricka av glädje när filmen började. Inte alls besviken och grymt glad över att det kommer en 4 & 5 med. Läser
Det finns inga ord för vad jag känner just nu. Ingenting alls, inte ett ord, inte en mening. Det är väl just det, tomt.
Woke up and wished that I was dead With an aching in my head I lay motionless in bed I thought of you and where you'd gone and let the world spin madly on Everything that I said I'd do Like make the