Tuesday 25 August 2009 photo 3/3
![]() ![]() ![]() |
Som du säger, så har jag sagt det förr.
Men jag ger upp dig nu, jag tänker inte kämpa mer.
Jag ska vara ärlig, det var länge sedan jag träffade en människa som påverkade mig så mycket.
Det var länge sedan jag kände mig så spontan och bara kunde sätta mig, åka iväg. Det var länge sedan jag träffade en människa med sån livsglädje att ja kände mig levande igen. Det var längesedan jag kunde sitta tyst med någon utan att det gjorde mig något. Det var längesedan jag träffade en person som dig, en vän jag trodde jag skulle ha med mig i livet.
Jag vet att jag gjort saker fel, handlat fel, sagt saker och bett om ursäkt. Jag är bara mänsklig. Jag gör saker fel.
Jag sitter här nu, vet att du kommer läsa det här. Ser ut genom fönstret, det är mörkt. Jag har insett att inget någonsin kommer bli som förr, även om du förlåter mig. Därför låter jag det mörka sakta krypa in, krama om mig och säga. Shervin, du gör rätt som släpper taget.
Mörkret kan dock inte få mig att släppa den känslan som håller sig kvar inom mig och kramar sig fast. Den lilla rösten som hörs i allt det mörka och som säger mig att om du behöver mig så finns jag.
Så även om jag vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont.
Men jag ger upp dig nu, jag tänker inte kämpa mer.
Jag ska vara ärlig, det var länge sedan jag träffade en människa som påverkade mig så mycket.
Det var länge sedan jag kände mig så spontan och bara kunde sätta mig, åka iväg. Det var länge sedan jag träffade en människa med sån livsglädje att ja kände mig levande igen. Det var längesedan jag kunde sitta tyst med någon utan att det gjorde mig något. Det var längesedan jag träffade en person som dig, en vän jag trodde jag skulle ha med mig i livet.
Jag vet att jag gjort saker fel, handlat fel, sagt saker och bett om ursäkt. Jag är bara mänsklig. Jag gör saker fel.
Jag sitter här nu, vet att du kommer läsa det här. Ser ut genom fönstret, det är mörkt. Jag har insett att inget någonsin kommer bli som förr, även om du förlåter mig. Därför låter jag det mörka sakta krypa in, krama om mig och säga. Shervin, du gör rätt som släpper taget.
Mörkret kan dock inte få mig att släppa den känslan som håller sig kvar inom mig och kramar sig fast. Den lilla rösten som hörs i allt det mörka och som säger mig att om du behöver mig så finns jag.
Så även om jag vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont.