July
Tuesday 22 December 2009 photo 1/1
|
Pirret i magen fick mig nästan att kvävas, hade jag inte vetat vart jag var påväg hade jag lagt huvudet mellan knäna och andas som om jag just skulle krascha med ett plan. Så var ej fallet. Tåget var fult av människor, för det mesta turister men även några ensamma själar som mig. Individerna log artigt mot varandra medans tåget rullade förbi skylten med svarta bokstäver. Jag var nu påväg mot Stockholmstad.
Jag hoppade va tunnelbanan som yrade av människor, röda om kinderna och stressade. Jag andades in den inte alls välbekanta lukten av tunnelbana och konstaterade att jag var framme. Ljudet av en violin nådde mina öron och jag sprang som alla alndra mot rulltrappan. För det är välå man gör i Stockholm? Kajsa mötte upp mig och tog mig under sin vinge som ett litet barn. Jag var nu så säker på allt att jag nästan glömt varöfr jag var här, alla nya intryck var mycket att ta in.
Jag vaknade morgonen därpå i god tid. Packade upp mina kökskläder och åt frukost och begav mig mot tunnelbanan. Väl framme vid rådmansgatan började jag leta efter vägen. Fick en Guide genom telefon av min älskade och helt plöttsligt stod jag utanför. De eleganta gröna huset såg ut som ett tempel och jag kunde knappt andas igen, men jag påminde mig själv om varför jag var här. Min dröm.
(....fortsätter imorgon, ny har jag visst massor att göra)
Jag hoppade va tunnelbanan som yrade av människor, röda om kinderna och stressade. Jag andades in den inte alls välbekanta lukten av tunnelbana och konstaterade att jag var framme. Ljudet av en violin nådde mina öron och jag sprang som alla alndra mot rulltrappan. För det är välå man gör i Stockholm? Kajsa mötte upp mig och tog mig under sin vinge som ett litet barn. Jag var nu så säker på allt att jag nästan glömt varöfr jag var här, alla nya intryck var mycket att ta in.
Jag vaknade morgonen därpå i god tid. Packade upp mina kökskläder och åt frukost och begav mig mot tunnelbanan. Väl framme vid rådmansgatan började jag leta efter vägen. Fick en Guide genom telefon av min älskade och helt plöttsligt stod jag utanför. De eleganta gröna huset såg ut som ett tempel och jag kunde knappt andas igen, men jag påminde mig själv om varför jag var här. Min dröm.
(....fortsätter imorgon, ny har jag visst massor att göra)
Visa toppen
Show footer