Friday 31 October 2008 photo 22/35
|
Pierre
De sjöng, sjöng, sjöng, pratade lite, sjöng, sjöng, pratade, skojade, sjöng.. TYP. Dem pratade om svenska köttbullar, svensk dans och svensk massage. Pierre skrek "Bira, bira, bira" och vi "bärs, bärs, bärs" tillbaka. Dem hade lärt sig lite svenska ord så som "Tack allihopa" "Tack så mycket" "Jag älskar er" osv.. Publiken skrek högvilt.
Men själva konserten var en stor besvikelse. Efter bara ett par låtar så var jag nästan uttråkad. Jaha, ja där står dem, Simple Plan, som man så länge velat se och nu står dem där framför en och sjunger. Kommer hit enda från Kanada och vad står man och tänker..? Jo, ingenting. Det kändes nästan ingenting. Visst att man skrek och så hela tiden men det kändes ingenting. Det var liksom inget kul. En stor jävla besvikelse. Visst, nu har jag sett dem iaf och det var ju inget någon missade som inte var där.
Jag brukar inte vara så här kritisk mot mina favoritband men det här sög nästan. Det känns som man har förstört deras musik nu när man sett dem live. Dem är mkt bättre på skiva en live.
Och vad stod jag mer och tänkte på?! Jo Westlife.. Westlife tänker ju verkligen hur de ska kunna entertaina oss, att det är vi som ska njuta och ha kul. SP bara sjöng och sjöng, skojade ibland, det var mest dem som hade kul. Av så många olika konserter jag varit på så har jag ALDRIG, och då menar jag ALDRIG haft så roligt på en konsert som jag har på Westlife. Man skrattar, skriker, dansar, hoppar, blir svettig efter 2-3 låtar, sjunger.. Fy fan vilken glädje det är involverat. Jag blev inte ens svettig på Simple Plan och det ska ändå vara pop/rock/punk or whatever.. Westlife räknas som ett pojkband, ett balladband. Men på scen är dem fan ett rockband! Simple Plan däremot, ja dem bara ÄR..
Nä usch, aldrig mer Simple Plan live. Jag nöjer mig med att höja volymen till max och sjunga till deras albumlåtar.
De sjöng, sjöng, sjöng, pratade lite, sjöng, sjöng, pratade, skojade, sjöng.. TYP. Dem pratade om svenska köttbullar, svensk dans och svensk massage. Pierre skrek "Bira, bira, bira" och vi "bärs, bärs, bärs" tillbaka. Dem hade lärt sig lite svenska ord så som "Tack allihopa" "Tack så mycket" "Jag älskar er" osv.. Publiken skrek högvilt.
Men själva konserten var en stor besvikelse. Efter bara ett par låtar så var jag nästan uttråkad. Jaha, ja där står dem, Simple Plan, som man så länge velat se och nu står dem där framför en och sjunger. Kommer hit enda från Kanada och vad står man och tänker..? Jo, ingenting. Det kändes nästan ingenting. Visst att man skrek och så hela tiden men det kändes ingenting. Det var liksom inget kul. En stor jävla besvikelse. Visst, nu har jag sett dem iaf och det var ju inget någon missade som inte var där.
Jag brukar inte vara så här kritisk mot mina favoritband men det här sög nästan. Det känns som man har förstört deras musik nu när man sett dem live. Dem är mkt bättre på skiva en live.
Och vad stod jag mer och tänkte på?! Jo Westlife.. Westlife tänker ju verkligen hur de ska kunna entertaina oss, att det är vi som ska njuta och ha kul. SP bara sjöng och sjöng, skojade ibland, det var mest dem som hade kul. Av så många olika konserter jag varit på så har jag ALDRIG, och då menar jag ALDRIG haft så roligt på en konsert som jag har på Westlife. Man skrattar, skriker, dansar, hoppar, blir svettig efter 2-3 låtar, sjunger.. Fy fan vilken glädje det är involverat. Jag blev inte ens svettig på Simple Plan och det ska ändå vara pop/rock/punk or whatever.. Westlife räknas som ett pojkband, ett balladband. Men på scen är dem fan ett rockband! Simple Plan däremot, ja dem bara ÄR..
Nä usch, aldrig mer Simple Plan live. Jag nöjer mig med att höja volymen till max och sjunga till deras albumlåtar.
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/shnickylicious/290272940/